Två månader innan premiären förlorade teatergruppen Här och nu en av grundbultarna i ensemblen. Pjäsen ”Flickan utan land” är en tolkning av Cissy Holms liv, en berättelse som spänner över kontinenter och kulturer.
– Hon var en stark kvinna i en mansdominerad värld, säger manusförfattaren Karin Bohlin Hogen.
Det är under minst sagt speciella omständigheter som amatörteatergruppen gör sig redo inför onsdagens premiär på Kils arena. Arbetet med föreställningen hade pågått i över ett år när medlemmen Cissy Holm avled hastigt i januari i en ålder av 78 år.
– Jag tror ingen av oss kommer att vara med om något liknande igen. Samtidigt som det är känslofyllt finns också så mycket glädje och tacksamhet över att vi får förvalta henne berättelse. Att få ge tillbaka allt hon har gett, säger Karin Bohlin Hogen.
Pjäsen ”Flickan utan land” är en fri tolkning av Cissy Holms liv, där man får följa huvudrollen Zevart (Cissys namn innan hon kom till Sverige) genom alla livets skeenden.
– Det var en väldigt spännande process att mejsla fram ett manus ur det digra materialet. Under tiden har vi mycket kontakt och fortfarande tänker jag ibland ”det måste jag kolla med Cissy”... Men hon godkände varenda ord och hann också vara med på repetitionerna. Det blev en process för henne också förstås.
Från Jerusalem till Sverige
Cissy Holm var av armenisk härkomst, född i Jerusalem och uppvuxen i Alexandria i Egypten.
– Alexandria på 1940-talet var ju en smältdegel av alla olika kulturer. Hennes mor hade en syateljé och i den kreerade hon fantastiska aftonklänningar till stans grädda. Bland kunderna fanns många från ambassaderna, och det var tack vare det som Cissy senare kunde ta sig till Sverige.
Förutsättningarna för familjen i landet förändrades drastiskt under Gamal Abdel Nassers regim och nationaliseringen av Suezkanalen i mitten av 1950-talet.
– Engelsmän och fransmän kastades snabbt ut ur landet och de var ju en stor del av Cissys mammas kundkrets. De kämpande på men läget blev bara sämre och i början av 1960-talet ansökte mamman om att Cissy skulle få inresetillstånd till Sverige. De var ju statslösa och hade inga pass.
Genom god kontakt med en värmländsk vicekonsul, tillika sjömanspräst i Alexandria, kom Cissy till Sverige. Tack vare sina språkkunskaper blev hon snabbt headhuntad till KMV (Karlstad mekaniska verkstad) som översättare.
– Hon talade sex språk flytande och kunde göra sig förstådd på åtta, just på grund av att hon var uppvuxen i en sådan multikulturell miljö.
Cissy Holm fortsatte att klättra på karriärstegen och slutade senare som vd för ett företag i Åmål.
– Hon var en stark kvinna i en mansdominerad värld. Därför ville vi ha premiären på Internationella kvinnodagen, det bestämdes redan tidigt, säger Karin Bohlin Hogen, och minns ett fotografi från en konferens där Cissy Holm syns som ett rött utropstecken i ett hav av svarta kostymer.
– Hon var van att alltid ge mer än hundra procent. Att ensam lämna sitt land vid 18, 19 års ålder och komma till nya miljöer var ju inte det enklaste men hon arbetade sig idogt fram. Visst blev det ibland kulturkrockar men med humor och järnvilja fann hon lösningar på det mesta.
Vass förhandlare
Efter pensionen gick hon Värmlandsteaterns teaterskola och var med och startade improvisationsgruppen Här och nu.
– Cissy hade alltid kontakt med glädjen och lekfullheten men genom teatern fick hon uttryck för det. Ja, det fick hon även i sitt tidigare jobb. Förhandling var bland det hon tyckte var roligast, har hon sagt, och då använde hon sig av såväl gestaltning som improvisationsförmåga.
När Cissy Holm fick frågan om hon inte skulle skriva en bok om sitt händelserika liv, föddes tanken som slutligen kokades ner till en pjäs i samtal med teatergruppen.
– Som armenier, som har haft en historia av att ha varit tvungna att flytta på sig runtom i världen, insåg hon att hon tillhörde de sista grenarna av sin familj. På något sätt ville hon dokumentera sitt liv så att det också skulle finnas något till barn och barnbarn.
För regi står Mikael Olofsson. Premiären på onsdag klockan 19 i Kils arena följs av ytterligare sex föreställningar på Gjuteriet i Karlstad.
– Cissy såg alltid andra människor och sa en gång ”lycka är när jag ser ett hopp tändas i någon annan”. Med den här pjäsen skulle det ju vara hennes tur att bli sedd... Men vi tror att hon är med ändå.