Illustratören Malin, 30, gör konst av värmländska sägner

Inspirerad av värmländska folksägner undersöker illustratören Malin Kjernsby, 30, människans komplexa relation till naturen. På lördag ställer hon ut på Galleri Vågen i Kristinehamn.

– Kanske har vi fortfarande anledning att vara lite rädda för skrômt?

Kvarglömda tomtar på loftet i en lada övergiven av människan.

Ett väsen som plirar fram bredvid tomburkar och skräp i skogsbrynet.

I Malin Kjernsbys bilder har dåtidens farhågor fått kliva in i en mer nutida kontext.

– Det grundar väl sig i ett intresse för skräck och övernaturliga saker, sådant har jag gillat sedan barnsben. De senaste åren har jag snöat in på folksägner och började läsa en del av det som har nedtecknats runt Kristinehamn med omnejd.

Utställningen bär titeln ”Ingen är rädd för skrômt”, där skrômt bland annat kan läsas som oknytt, skrock eller övernaturligt.

– Jag leker lite med tanken på att skrômt fortfarande finns. Motiven är inspirerade av värmländska folksägner fast jag har gjort mina egna tolkningar.

Tanken på att lyfta in gamla folksägner till en nutida kontext växte fram under arbetets gång, förklarar hon. Där väcktes också en nyfikenhet kring de rädslor och skrock människor levde med innan industrialismens intåg och den efterföljande urbaniseringen.

– Dessa väsen kunde hjälpa en om man höll sig väl med naturen och betedde sig korrekt, trodde man. Men om man inte visade respekt gick det åt skogen på olika sätt, säger Malin Kjernsby, och drar en parallell till vår tids rädsla kring klimatförändringar, naturkatastrofer och bristande matförsörjning.

– Det speglar fortfarande på något sätt människans relation till naturen, och den är inte helt okomplicerad. Och det blir kanske mer komplicerat ju mer vi försöker avskärma oss från naturen. För samtidigt som vi är beroende av naturen försöker vi också skydda oss från den.

Kanhända att dåtidens sägner kan fungera som en påminnelse om att lite vördnad inför naturen vore på sin plats, menar hon.

– Min frågeställning handlar på så vis en del om frågan: Kanske har vi fortfarande anledning att vara lite rädda för skrômt?

Återvände hem

Malin Kjernsby har återvänt till hemtrakterna efter ett antal år av studier och jobb i bland annat Göteborg och på Svalbard.

–Jag svarar som de flesta andra att jag har ritat sedan jag var barn... Men efter att jag hade gått bildinriktning på estetprogrammet blev jag lite trött på det. Det blev sådan press, man började jämföra sig med andra och mycket fokus låg på teknik. Nu är jag tacksam för att jag fick med mig det, men det gick flera år då jag inte ritade något alls.

Vid Umeå universitet läste hon mot en kandidatexamen med sociologi som huvudämne.

– Jag blev nästan klar. Planen var att ta examen och skaffa mig något myndighetsjobb. Men 2019 blev jag gravid och fick nog en kris... ”Vad ska jag göra med mitt liv?” Då gick jag som tillbaka till ursprunget och började fundera på vad jag egentligen tycker om och är bra på.

Efter att ha gått en illustratörsutbildning påbörjade hon en helhjärtad satsning på sitt eget företag. I den lilla ateljén i Kristinehamn pryds väggarna av hennes troll, monster och skogsrån.

För det mesta skapar hon sina verk digitalt med dator eller ritplatta.

– Ibland har jag ett foto som jag utgår ifrån. Ofta börjar det med att jag ser en miljö där det skulle passa bra med ett troll eller något, och så jobbar jag vidare utifrån det. En fördel när man jobbar digitalt är att man har olika lager, säger Malin Kjernsby, och sveper med handen över utställningsverken som ligger uppradade på ett bord.

– Av de här nya bilderna kommer det bara att finnas ett exemplar, själva originalen, så att det känns lite mer exklusivt även om de finns som filer på datorn.

I ett hörn står ”monsterskrivaren”, som hon kallar den. Med den kan hon hantera hela skapandeprocessen själv – från idé till färdig tavla.

– Jag skriver ut bilderna på ett tjockare bomullspapper så att man får en viss textur. Jag gillar när det ser mer traditionellt handritat ut och inte för animerat, även om vissa bilder kanske går åt det hållet ändå. När man jobbar digitalt kan det ju bli hur perfekt eller hur ”rough” som helst, men jag tror att jag lyckats hitta ett bra mellanting.

Liknelsen vid John Bauers sagofigurer, ja, den har hon fått höra förut...

– Det är nästan svårt att inte vara inspirerad av Bauer om man ritar tomtar och troll i dag. Man har liksom honom med sig någonstans i bakhuvudet.

Men det är nog författaren John Ajvide Lindqvist som gjort störst avtryck, berättar hon.

– Hans böcker och hans världar, de finns alltid med. Jag gillar det övernaturliga, när det finns något som lurar i skuggorna och som sedan sipprar in i verkligheten.

Illustrerar barnbok

Ett av hennes stora mål är att etablera sig som bokillustratör, senare också som författare. Det förstnämnda spåret har hon redan påbörjat i arbetet med en barnbok med planerad lansering i slutet av sommaren.

– Det är en självutgivande författare som har skrivit en barnbok för åldrarna nio till tolv. En mer klassisk spökhistoria som utspelar sig på ett skotskt slott, så det passar ju mig väldigt bra.

I somras deltog hon i en utställning på Lundsberg. Utställningen på Galleri Vågen blir hennes första på egen hand. Till den har också Malin Kjernsbys sambo, som är musiker, skapat en form av ”ljudmatta” som kommer att spelas i bakgrunden.

– För att förstärka upplevelsen. Han har gjort olika musikstycken som kommer att loopas, där upplevelsen ska vara att det går från morgon till natt då olika väsen får egna ljud och toner. Det ska bli jättehäftigt att se hur det blir.

Vernissagen sker på lördag från klockan 13 till 16. Utställningen har därefter öppet mellan torsdag och söndag under de kommande två veckorna.