Den tidigare journalisten och VF-medarbetaren Sven L-O Johansson har hastigt avlidit. Med en gedigen kunskapsbank, underfundig humor och vass penna blev hans krönikor uppskattade av många.
”Det är lustigt… De känner inte igen mig när jag kommer, men så fort jag öppnar munnen vet de vem jag är.”
Efter ett helt yrkesliv i radio- och tidningsjournalistikens tjänst var Sven L-O Johansson en känd röst för såväl lyssnare som läsare. Hans modesta sätt visade sig många gånger framgångsrikt när det gällde att komma nära människor.
– Även om han inte tog så mycket plats fick han ändå svar på frågorna. Han var en väldigt sympatisk person och det tror jag uppskattades av de som han mötte, säger Peter Franke, tidigare chefredaktör och politisk redaktör på VF.
Sven L-O Johansson föddes 1948 i Östra Ämtervik. Hans pappa var skogsarbetare och småbrukare. Förutom mamman bodde också två mostrar hos familjen, till vilka banden var så starka att Sven L-O Johansson själv snarare ansåg sig ha blivit ”uppmostrad” än uppfostrad. Något han själv beskrivit i en av sina många krönikor i VF genom åren.
Efter fyra år på Korrespondensgymnasiet i Sunne studerade han vid Journalisthögskolan i Göteborg. Redan under vårterminens praktik 1972 gjorde Sven L-O Johansson sitt första intåg i radions värld. Då på riksradion och i det som i folkmun gick under namnet ”Värmlandskvarten”.
Mellan åren 1974 till 1976 arbetade han som lokalredaktör i Torsby. Därefter blev han en del av den redaktion som drog igång lokalradion i Karlstad 1977.
– Han var en av dem som man byggde nyhetsverksamheten kring när lokalradion var ung, just eftersom han redan hade så god erfarenhet i bagaget. Förutom ett stort kontaktnät och bra koll på vad som hade hänt tidigare, hade han också en riktig nyhetsnäsa, berättar den tidigare kollegan och P4 Värmlands tidigare kanalchef Ulla Walldén.
Genom åren agerade Sven L-O Johansson både nyhetspresentatör och reporter.
– Han var en vänlig själ och hade lätt att få kontakt med människor. Han lyckades få en del intervjuer som ingen annan riktigt fick just för att han hade den där milda framtoningen. Samtidigt som han var en så duktig skribent och radiomakare. Han var en språkkonstnär.
Walldén nämner bland annat hur han blev en av få som lyckades få göra en intervju med den annars så fåordiga skidkungen och OS-medaljören Lars ”Finnskoga-Lasse” Olsson.
– Sven brukade själv prata om det som ”en seger för diplomati och vänligt bemötande”.
Uppskattad krönikör
1986 började han på Värmlands Folkblad där han under många år hade rollen som landstingsreporter. Han hade också flera fackliga förtroendeuppdrag.
– Han hade stor allmänbildning och var en otroligt noggrann journalist. Jag tror aldrig att vi behövde rätta något som Sven skrev, säger Peter Franke.
Under sina nära 30 år på redaktionen gjorde han inte minst avtryck genom sina välformulerade rader i VF:s PS-spalt.
– Han var också en väldigt god stilist, och det kom nog mest till sin rätt i hans krönikor som många såg fram emot när de kom. Jag tror också att det var det han tyckte var roligast att skriva.
1994 tilldelades han Värmlands Journalistförenings journalistpris för just dessa. 1997 publicerades ett urval texter i boken ”...påstår Sven L-O. Tankar utvalda bland 10 års PS i Värmlands Folkblad” (Pärlemor).
Pennan fick heller knappast vila efter att han gick i pension 2015. Hembygden låg honom varmt om hjärtat och föräldrahemmet i Östra Ämtervik använde han som sommarstuga. Han var in i det sista aktiv i Östra Ämterviks hembygdsförening där han bland annat bidrog med både artiklar och årskrönikor i tidskriften Östemtingen. Han medverkade även i arbetet med IS Emtarnas jubileumsbok som gavs ut i anslutning till fotbollsföreningens 75-årsfirande.
Sven L-O Johansson hade också ett särskilt gott öga för Mallbackens IF och var en frekvent besökare på Strandvallen under många år. Även om han senare följde matcherna från tv-soffan, snarare än läktaren, fortsatte han plikttroget att dela med sig av utförliga referat på sociala medier.
Vid det ”gamla VF-gardets” regelbundna träffar slöt han gärna upp, berättar Peter Franke.
– Han kunde vara väldigt rolig och ganska vass i diskussioner på sitt lågmälda sätt. En väldigt varm människa som det liksom inte fanns något ont i, säger Peter Franke.
Sven L-O Johansson blev 74 år.