Hoppa till huvudinnehållet

I Värmland spelas det rysk roulette med semlorna – var är alla testen?

Publicerad:
Reporter Tobias Holmgren
Tobias Holmgren
kulturnoje@vf.se
"Även om forna semmeltest i Värmland har rört upp känslor bland testens jumboplatsare, tyckte nog många näringsidkare också att det var roligt att uppmärksammas”, skriver Tobias Holmgren.
"Även om forna semmeltest i Värmland har rört upp känslor bland testens jumboplatsare, tyckte nog många näringsidkare också att det var roligt att uppmärksammas”, skriver Tobias Holmgren. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Kan amatörer i en testpanel avgöra vilken semla som är den godaste av, säg, sju stycken? Det är Tobias Holmgren övertygad om – men bagarna i Falkenberg tycker annorlunda.

Någon borde tipsa Falkenbergs alla upprörda bagare om att Värmland finns. De skulle få tokfnatt!

Jag mumsar i skrivande stund på veckans tredje semla medan jag googlar, och inser nämligen att jag nog hade rätt i mina aningar: att ingen av de etablerade värmländska nyhetsförmedlarna har arrangerat ett semmeltest inför årets fettisdag.

Det är knappast en reaktion på kritiken om hur testerna kan drabba bagerierna. Så fungerar inte den fria pressen; och i fallet VF till exempel, den tidning som ligger mig närmast, har inte ett semmeltest skymtats på åtminstone några år.

Inte desto mindre har vi här ett helt län där fettisdagens kronbakverk inte recenseras – och inte desto mindre borde detta alltså vara rena Shangri-La för konditorerna.

Är Värmlands bagare därmed landets lyckligaste?

Jag vågar gissa nej. För även om forna semmeltest i Värmland har rört upp känslor bland testens jumboplatsare (tro mig! det har hänt), tyckte nog många näringsidkare också att det var roligt att uppmärksammas, att få med sina bakverk på bild, och att tävla. Det skrivs sällan om kaféer i pressen, men på fettisdagen och veckorna före är det deras time to shine.

När jag själv fått ordna dylika tester har mejlreaktionerna inte låtit vänta på sig. De flesta är glada och positiva, frågar om metoden bakom, eller varför endera kaféet inte fick vara med i år (oftast beror det på en ren miss) – men så har vi också de upprörda rösterna.

”Du borde skämmas!”, skrev en särskilt arg kvinna till mig. ”Fullständigt tanklöst! De som fått dåligt i testen får inte många kunder, hela semmelförsäljningen blir förstörd. Jag är så besviken!”

För det första, tänker jag då: tagga ner. Solen går upp i morgon också.

För det andra: Är alternativet så lockande?

”Om du nu har en hundring att lägga på semlor åt familjen, så vill du förstås kunna få en väldigt bra semla för pengarna.”
”Om du nu har en hundring att lägga på semlor åt familjen, så vill du förstås kunna få en väldigt bra semla för pengarna.” Foto: Diana Dragic

Önskemålet här är alltså att läsarna inte ska ta del av negativa omdömen om semlorna, för på så vis kanske de köper ett bakverk eller två. Semlan i säcken!

Jag är ju varken försäljare eller bagare, men är det inte renhårigare att i stället ta till sig resultatet i kraftmätningen, och förnya/förbättra semlan till nästa säsong? En testpanel är någonting som många kulturproducenter anlitar av just den anledningen: produktförbättring. Här får konditorierna en sådan möjlighet helt gratis.

Bagarna har det tufft just nu, det ska man inte sticka under stol med. Men samma gäller många andra branscher, och även konsumenter, privatpersoner – läsare. Det är gentemot de sistnämnda som mediernas ansvar vilar. Om du nu har en hundring att lägga på semlor åt familjen, så vill du förstås kunna få en väldigt bra semla för pengarna. Testerna är klassisk konsumentjournalistik som då kan guida dig rätt.

Att tester kan drabba en producent negativt, är inte en tillräckligt god anledning för att medierna inte ska utföra dem. Tänk om man resonerade på samma vis gällande bilar, mat, och tv-spel? Eller för den delen film, teater, musik och litteratur, som jag själv oftast recenserar.

”Tobias”, kanske någon skulle säga till mig i den skrattspegeln av världen vi lever i, ”kan du inte vara lite juste mot Mange Schmidt? Hans studentflaks-rapp om blöta kvällar på Odenplan säljer inget vidare just nu”.

FUCK DET! vore mitt svar. Då kanske någon stackare går och köper en Mange Schmidt-skiva.

Den missgärningen skulle jag inte vilja ha på mitt samvete, lika lite som jag vill att en pensionär, student eller åttaåring ska drabbas av en osmaskig semla på självaste fettisdagen om jag kan förhindra saken.

Semmeltester och bra journalistik är rock'n'roll. Förhoppningsvis inser Hallands ledsna bagare det så småningom – och förhoppningsvis blir semmeltester snart på modet i Värmland igen. Ingen borde behöva leka rysk roulette med kostsamt fikabröd.


Tobiaskommissionen

Anmälan avseende: Farah och Jesper dissas

”Det är ett slitsamt jobb som Jesper Rönndahl och stjärnskottet Farah Abadi har. Till skillnad från manusförfattarna är de dessutom alltid i sikte för hån och spe”, skriver Tobias Holmgren.
”Det är ett slitsamt jobb som Jesper Rönndahl och stjärnskottet Farah Abadi har. Till skillnad från manusförfattarna är de dessutom alltid i sikte för hån och spe”, skriver Tobias Holmgren. Foto: Nils Petter Nilsson

Saken: Undermåliga bidrag, ruttna manus och vinnare som inte borde ha vunnit – listan över Melodifestivalens brister är lång. Mest skit brukar dock programledarna få. 2017 hade jag förmånen att få rapportera från finalen, och upplägget var sådant att reportrar stod i kö till programledartrion för intervjutid. Problemet var bara att alla frågor var identiska, och att de svarande därför tvingades upprepa sig in absurdum så att alla medier skulle få sitt. Jag lade under kvällen märke till hur någonting dog i David Lindgrens och Clara Henrys blickar; bara Hasse Andersson, som har lång erfarenhet av att vara en go gubbe, lyckades få till ett spontant leende sju reportrar in i leken. Det är ett slitsamt jobb som Jesper Rönndahl och stjärnskottet Farah Abadi har. Till skillnad från manusförfattarna är de dessutom alltid i sikte för hån och spe. Låt oss cutta dem lite slack.

Beslut: Fälld

Anmälan avseende: "Call of Duty" till Switch

"Call of Duty" – snart på en Nintendo Switch-skrärm nära dig.
"Call of Duty" – snart på en Nintendo Switch-skrärm nära dig. Foto: Activision

Saken: För opassionerade tv-spelare som undertecknad ligger den ballaste grafiken, den mest avancerade kontrollen och de mest vidsträckta 3d-banorna inte i vågskålen när jag ska välja spel. I stället söker jag mig gång på gång till Nintendo Switchs gulliga och plattformsbetonade förråd. Det är spelmekanik jag känner igen, och som inte kräver tiotusentals investerade timmar för att det ska bli roligt. Men ibland ledsnar också jag på gulliga apor, skuttande rörmokare och färgglada gokartbilar. Ibland vill jag bara spränga saker. Därför är det glädjande att Nintendo och Microsoft nu har kommit överens om att under en tioårsperiod släppa flera spel ur sviten "Call of Duty" på konsolen. Kan vi bara få ett ordentligt Fifa också så är jag helt tillfreds.

Beslut: Friad

Anmälan avseende: Ankserier stryks

Saken: Den vane Kalle Ankas pocket-läsaren vet att det i början av vissa utgåvor står läsa en varningstext om att boken innehåller negativa skildringar av människor eller kulturer. ”I stället för att ta bort innehållet vill vi erkänna att det har skadliga effekter, lära oss av det och att inspirera till samtal så att vi skapar en mer inkluderande framtid tillsammans”, heter det berömvärt där. Texten visas även före ett antal äldre filmer på strömningstjänsten Disney plus. Trots de tjusiga orden har samma företag nu valt att plocka bort två av bejublade Kalle Anka-tecknaren Don Rosas berättelser ur sin produktion. Någon anledning ska inte ha givits, men det har spekulerats att förekomsten av en afrikansk zombie och en häxdoktor i serierna är orsaken. Disney är ett mycket förvirrande bolag.

Beslut: Fälld


Tobias gillar: ”The Mandalorian”

Scen ur den kommande tredje säsongen av ”The Mandalorian”.
Scen ur den kommande tredje säsongen av ”The Mandalorian”. Foto: Disney plus

Tro det eller ej, men det har faktiskt gått över två år sedan ”The Mandalorians” andra säsong först sändes på Disney plus. Nu är det dock äntligen dags igen för westerninspirerad rymdopera; detta när säsong tre har premiär 1 mars.

Utöver att ta del av det enastående soundtracket, de fräcka stadsstriderna, och de ljuvliga comic relief-scenerna, ser jag mest fram emot att upptäcka vad Christopher Lloyd ska spela. I första säsongen dök plötsligt Michael Biehn (Kyle i ”The Terminator”) upp i en roll, och nu är det alltså dags för ”Tillbaka till framtiden”-Lloyd att göra ett gästspel. Det är förstås ett billigt trick för att vinna nördarnas kärlek – men jag får väl vara lättköpt då.

Frågan är om tittarna behöver ha sett hela den avsevärt tråkigare spinoff-serien om Boba Fett för att till fullo greppa de nya avsnitten? Pedro Pascals prisjägare Mando återförenas där med lilla Groku (eller Baby Yoda, som han så populärt heter) och de är alltså återigen ett radarpar.

Behövs mer ingående kunskaper om duons förehavanden mellan säsongerna, är jag rädd att serien kommer att tappa tittare redan innan den sätter igång på allvar; bland annat flera i min närmaste krets.

Artikeltaggar

BagerierFilmerKonditorierKrönikorMange SchmidtNöje/KulturSociala medierVärmlands län