VF-sportens krönikör Johan Ekberg efter att Färjestad brutit förlustsviten och vunnit hemma mot Timrå.
Jag vill att ni ser en tärning framför er.
Sex sidor, siffrorna ett till sex – i det här fallet en symbol för hur matcher för Färjestad i SHL kan sluta.
1-3 på tärningen betyder FBK-vinst, 4-6 innebär förlust. 50/50 med andra ord, sett till utgång.
Förr i SHL, ni vet på den där gamla goda tiden när Färjestad ALLTID spelade SM-final, då var det ofta 4–2 i FBK-favör, seger var liksom alltid lite mer rimligt än förlust.
Men tv-pengarnas allt ökade del av klubbarnas totala omsättning har gjort att skillnader suddats ut, även lagen i botten har i alla fall ett tiotal spelare av hög klass.
Därmed inte sagt att det är 3–3 i varje match, för man kan ju faktiskt prestera bra ishockey, agera som lag och lyfta varandra till den där 4–2-favören – eller i enstaka fall kanske till och med 5–1-favör.
Ser vi till den här säsongen för Färjestad, då har det dock väldigt ofta varit 3–3-läge. Matcher som i princip kunde slutat hur som helst, men där Färjestad under hösten ofta haft marginalerna på sin sida.
Mas ett hur tärningen landat på en etta, tack vare strålande målvaktsspel.
Sett hur den landat på en tvåa, tack vare ett PP-som fixat ett par mål.
Sett hur den landat på en trea, tack vare Theodor Lennström.
Spets som avgjort matcher åt Färjestads favör, trots att de varit jämna.
Men den finns en sak med tärningar.
Slå en tärning fem gånger, och du kan lika gärna få bara ettor som bara sexor.
Slå den tio gånger, och det blir mindre sannolikt.
Slå den hundra, eller för tydlighets skull, en miljon gånger och utfallet av ettor, tvåor, treor, fyror, femmor och sexor kommer jämna ut sig. Sannolikhetslära.
Samma sak gäller under en hockeysäsong.
Det går att vinna kanske fem av de där 3–3-matcherna i rad – men en säsong över 52 matcher är en tillräckligt lång period för att det över tid ska jämna ut sig.
De puckarna som studsade med FBK i höstas, de har senaste veckan studsat mot och tre matcher man lika gärna kunde vunnit slutade alla med förlust.
Logiskt, på sitt sätt. Det jämnar alltid ut sig, till sist.
Och logiskt även då att tisdagen kom.
Att puckarna plötsligt satt. Att marginalerna till sist var på FBK:s sida.
Att tärningen landade på en av siffrorna som gav FBK-vinst igen – snarare än på en förlustsiffra.
Eller som Victor Ejdsell sa det i andra pausen: ”Någon gång vänder det ju...”
Likväl, sättet segern togs på imponerade på mig.
För det hade varit ack så lätt att tappa allt där i andra när 3–0 blivit till 3–2 – och man dessutom fått se Marcus Nilsson sålla sig till den där skaran av orimligt många skadade spelare.
Men FBK höll ut, FBK fick 4–2-målet i power play.
Spetsen klev fram, precis som i höstas.
Och plötsligt har man tredjeplatsen i egna händer igen.
Logiskt och ologiskt, på en och samma gång.