Just nu pågår Sveriges största konvent och mötesplats för kulturpolitiska frågor, Folk och kultur i Eskilstuna. Sällan har det varit så viktigt att diskutera insatser för att värna den fria kulturen och det demokratiska samhället. Fastän avståndet till en auktoritär krigförande regim förhåller sig nära Sveriges gränser, finns ingen nationell handlingsplan för att stärka det demokratiska samhället och skyddet av vårt gemensamma kulturarv, skriver Socialdemokraterna i riksdagens kulturutskott.
Före Rysslands olagliga invasionskrig i Ukraina har forskning och politiska diskussioner om skyddet av kulturarv tenderat att fokusera på områden utanför Europa. Men metoden att angripa ett lands byggnader eller föremål som manifesterar dess historia, ursprung, sedvänjor och kultur är inget nytt utan något som skett sedan antiken. Frågorna har dessvärre aktualiserats med anledning av den ideologiska krigföring som just nu sker på vår kontinent.
Enligt forskning syftar attacker och förstörelse av kulturarv i krig till att åstadkomma historierevisionism, etnisk eller kulturell rensning och psykologisk påverkan av ett samhälle. Vid förstörelse av kulturarv möjliggörs historieskrivning som gynnar den auktoritära ideologiska viljan. Detta effektiva grepp försvårar för den fria forskningen att förankra historieskrivningen i empiri, men främst ödelägger den viktiga kunskaper om ett samhälles kultur, utveckling och möjlighet till framtidsbygge.
Just därför oroas vi socialdemokrater när rapport efter rapport påtalar det akuta behovet av att vidta åtgärder för att säkra det svenska kulturarvet i händelse av kris eller krig. Totalförsvarets forskningsinstitut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har på senare tid anmärkt på brister avseende kunskapsinhämtning om det svenska kulturarvet samt organisation och handlingsplan för att sätta föremål i säkerhet.
Regleringen av skydd och undanförseln av kulturarvsföremål framgår bland annat av Kulturmiljölagen, Arkivlagen, Museilagen samt krisberedskapsförordningen. Där anges vilka aktörer som ansvarar för beredskapsförberedelser, vård och underhåll, skydd och undanförsel av kulturarvet i händelse av kris eller konflikt. Trots detta brottas svenska museer och arkiv med föremålsprioritering, bristen på skyddslokaler för att omplacering samt merkostnader i detta hänseende.
För att effektivt kunna tillämpa lagstiftningen behöves en nationell handlingsplan. Det måste råda nationell klarhet i varför kulturarvet ska prioriteras, hur och vem som bär ansvar för verkställigheten. I detta säkerhetspolitiska läge kan det inte råda politisk senfärdighet. Ansvar åligger helt och hållet regeringen och kulturminister Parisa Liljestrand (M). Det är hög tid att samla Sveriges kulturarvssektor och bistå verksamheterna med lösningar.
Utöver detta behövs skyddslokaler som magasin och andra utrymmen för att säkra föremål. Dessa ska klara påtagliga påfrestningar och kan därför inte magasineras ovanför mark eller i befolkningstäta områden som riskerar angrepp. Avsaknaden av ändamålsenliga magasin för flertalet museer och arkiv måste bli en högprioriterad fråga för kulturdepartementet. I detta ingår också bevarandet- och skyddet av våra nationella byggnadsminnen.
Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har länge hävdat att kulturarvsfrågorna är av betydande vikt för partiernas kulturpolitik. Den fria entrén på statliga museer som syftade till att tillgängliggöra Sveriges konst- och kulturarv, sänka trösklar för museiovana och främja kunskap och bildning i samhället slopas nu. Museerna är istället igång med att bygga upp entrésystem och spärrar. Inflationens inverkan på biljettintäkterna innebär att Nationalmuseum kommer att behöva hålla stängt två dagar i veckan. De statliga museerna räknar med ett besökstapp om hela 30 procent.
Vi socialdemokrater menar att kulturarvet bör ha en särskild prioritering i en tid av auktoritära regimers framfart. Sänk trösklarna för tillgängligheten och ha beredskap i händelse av kris och krig. Just nu är det av yttersta vikt att förstå vilken roll kulturarvet spelar i vårt demokratiska samhälle, varför kulturarvet blir måltavla i kris och krig samt vad som måste till för att skydda vårt lands bevarade kulturhistoria.
Lawen Redar, Kulturpolitisk talesperson (S)
Louise Thunström, riksdagsledamot (S)
Azadeh Rojhan, riksdagsledamot (S)
Lars Mejern Larsson, riksdagsledamot (S)
Kristoffer Lindberg, riksdagsledamot (S)
Annette Rydell, riksdagsledamot (S)
Ewa Pihl Krabbe, riksdagsledamot (S)