Maj-Britt Axelsson avled i augusti förra året, nästan 90 år gammal. När familjen efteråt städade i bostaden anade de oråd: flera av hennes värdefulla smycken saknades.
– Bara vi och hemtjänsten hade varit på plats, så vad ska man tro? Det känns för jävligt, menar Jan Axelsson.
VF skrev för några månader sedan om misstänkta stölder hos äldre, med sannolik koppling till hemtjänstpersonal. Då handlade det om Karlstads kommun. Men även på Hammarö har alltså minst ett liknande fall inträffat.
Jan Axelsson och hans syster Ann-Louise Björk hade under förra sommaren en tuff tid med deras gamla mamma Maj-Britt. Hon blev allt mer orörlig och de sista månaderna var hon sängliggande i lägenhetens vardagsrum i Skoghall. Med besök av hemtjänsten sex gånger per dygn.
– Hon tyckte verkligen om personalen, hon var lite fåfäng högt upp i åren och de hjälpte henne alltid på med smycken och guldringar när hon skulle på läkarbesök. När hon inte hade på sig smyckena låg de i ett smyckeskrin i vardagsrummet, och vi såg också ett guldarmband på ett bord intill sängen den sista tiden, berättar Jan Axelsson.
Den 12 augusti avled Maj-Britt. Familjen fick ta itu med både sorgen och uppgiften att städa bostaden. Men de reagerade snart: vart hade alla smycken tagit vägen?
– Det enda som var kvar var armbandsuret hon hade på sig, ett halsband, hennes graverade vigselring och nån ring till. Hennes gedigna guldarmband, en diamantring och flera andra ringar var borta. Värdet är nog bortåt 100 000 kronor, men i stort sett allt var arvegods och därför värt så mycket mer för oss, menar Ann-Louise Björk.
Syskonparet berättar hur de sökte i flera dagar, hela lägenheten vändes upp och ned. Förgäves. Tillträde till bostaden hade bara de – och hemtjänsten.
– Det känns så jädra förnedrande att nån ville vår mamma så illa att denna person väljer att stjäla av henne när hon ligger på sitt yttersta och inte längre är medveten om vad som sker runt henne, säger Jan Axelsson.
Stölden polisanmäldes men det hela lades ganska snart ned. Polisen menade att det inte fanns ”något att gå på”. Responsen från Hammarö kommun var heller inte särskilt imponerande, menar syskonen:
– Jag frågade om de åtminstone tar utdrag från brottsregistret på personalen de anställer, men fick bara ett nej från enhetschefen. Det är väl kanske inte nån garanti, men man skulle i alla fall sålla bort såna som det varit problem med tidigare, säger Jan Axelsson och fortsätter:
– Kommunen kunde åtminstone ha varnat om att inte låta smycken och värdesaker ligga framme. Vi kunde ju inte drömma om att nåt sånt här skulle inträffa.
Ulrika Vitalis, socialchef i Hammarö kommun beklagar det hela men menar att det absolut inte hör till vanligheterna.
– Nej, inte alls. Det har hänt att anhöriga hört av sig om att de misstänkt att något försvunnit, men vi upplever inte att det är vanligt förekommande. Men det är självklart väldigt beklagligt.
Varför kontrollerar ni inte anställda mot brottsregistret?
– Vi har inte den rutinen, det är bara personal inom förskola och skola som omfattas av sådan granskning. Det är ju också en integritetsfråga, och om det ska införas är det ett beslut som politikerna behöver fatta.
Vore det inte bra att varna anhöriga om riskerna, som Jan Axelsson efterlyser?
– Det är en synpunkt jag tar till mig.