Jag får erkänna att jag ofta tar bilen till jobbet. Jag får också erkänna att jag gärna vill parkera så nära jobbet som möjligt. Och att det helst ska vara billigt.
Jag är fullt medveten om att jag därvidlag är en bortskämd individ. Man måste inte ta bilen till jobbet, även om det i mitt fall har underlättat vardagen rejält när jag ska lämna barn på skolan på morgonen och på eftermiddagen måste skynda mig hem till tränaruppdrag i sonens fotbollslag.
Det är stressigt som det är, utan att behöva passa busstider eller ägna sig åt långsamma cykelturer.
Jag är också fullt medveten om att jag är, eller i alla fall har varit, bortskämd, med att jag har varit villig att lägga 70 spänn om dagen på att stå parkerad bara några minuters gångväg från jobbet. Men när taxan nyligen höjdes till över 90 pix så får det räcka.
Nu parkerar jag på gratis gatuparkeringar på Sundsta istället. Det är billigare och jag får i alla fall en gnutta motion, men det ger mig också dåligt samvete. Jag tycker nämligen synd om de stackare som bor där och som varje morgon har ett lämmeltåg av morgonpendlare som hovrar runt i området på jakt efter en gratisparkering. Och nu är jag en av de där lämlarna.
Jag ska inte kritisera kommunen för att de inte löser mina bortskämda önskemål, men nog borde det kunna finnas bättre alternativ än så för de som tar bilen?
Drömmen om ett levande centrum är kanske bara det – en drömDet är dumt att köra för fort – och dyrt!