Säsongen är över för värmländska OS-åkaren Anton Persson.
Nästa vecka lägger han sig på operationsbordet och nu förbereder han sig för en lång och krävande rehab.
– Det är så klart tufft mentalt att smälta detta, säger han.
Säsongen inleddes strålande och Anton Persson själv beskriver känslan vid premiären i Bruksvallarna som den bästa i karriären.
Men bara en dryg vecka senare small det till i höften i samband med en träning. En muskelbristning skulle det visa sig och som inte ville släppa. Sedan dess har han gått på smärtstillande konstant för att kunna tävla.
– Jag blev sjuk före Tour de ski och fick vila mig lite, då funkade det ganska bra i tre tävlingar. Men sedan blev det sämre och sämre och jag gav väl i princip upp efter den Skandinaviska cupeni Falun. Sen har man fått upp ett litet hopp ibland och jag blev övertalad att göra ett försök i Frankrike – jag hade inget att förlora. Men jag hade knappt stått på skidor sedan Tour de ski och det funkar inte mot världseliten, säger han.
Så i helgen bestämde han sig för att sätta ett stopp för säsongen och redan nästa vecka väntar operation.
– Det gick väldigt bra på försäsongen, när jag började på snö kände jag hur jag blev muskulärt väldigt sliten. Det gick ändå hyggligt och jag fick anpassa lite och var väldigt motiverad efter Bruksvallarna. I grunden har problemet varit att jag inte har något korsband, men det är inte därför jag måste avbryta. Utan jag har fått sekundära skador på grund av det.
”Osäkerheten är det värsta”
Tanken var att han som 27-åring skulle göra sin bästa säsong i karriären med VM som stort mål.
– Jag har bra folk omkring mig som stöttar, på så vis känns det bra. Men tajmingen att göra detta som 27-åring är inte så bra, jag tappar lång tid och får hoppas att jag kan få stöttning framöver.
Om han får behålla sin landslagsplats och får hjälp med rehabiliteringen vet han inte ännu och osäkerheten kring en framtida satsning gnager.
– Vi har inte diskuterat något sånt och det är väl den stora nackdelen med elitidrott – det finns inga garantier. Jag hoppas inte jag blir petad, det hade varit väldigt tufft att bli utkastad på grund av en skada. Många sponsorer har det också kämpigt, men på något vis hoppas jag få ihop en bra satsning. Osäkerheten är det värsta, inte veta hur ekonomin ser ut, om man får hanka sig fram för att betala hyran eller kunna leva ett hyfsat normalt liv.
Om han kan vara redo till säsongspremiären 2023 återstår att se. En generell prognos brukar vara att idrottare kan återvända från 9-12 månader efter en operation.
– Bästa scenariot är väl att vara tillbaka då och göra en defensiv start och jobba sig in – det är oavsett en lång väg att vandra.