Ternheim och Werne låter publiken frossa i känslor och minnen

”Den gemensamma nämnaren är den hoppfulla melankolin som fyller salen och energin från scenen som skapar den”, skriver Ingeborg Paulsrud efter Anna Ternheims turnépremiär på Scalateatern.

Anna Ternheims turné börjar i en fullsatt sal på Scalateatern i Karlstad. Amanda Werne, alias Slowgold, öppnar showen med sin klingande röst och för stafettpinnen vidare till Ternheim. Det är en skön stämning på scenen. Trolsk sång blandas med fina melodislingor, synth och rockiga trummor.

Bandet är samspelt och Ternheim ger allt hon har. Både hon och Werne ger oss musik som virvlar ut i salen som en skogsbäck. Två starka röster som gör sin egen grej. I vissa stunder känns det som att det är musik blandat med performancekonst. De båda artisterna har varsitt sätt att framföra sin musik, som inte styrs av en vanlig agenda. De gör några nummer ihop, och det ger en känsla av att sitta långt inne i skogen och lyssna på berättelser runt lägerelden, även om vissa historier handlar om stadsliv och ungdomsnostalgi. På ett sätt kan det tidvis kännas väl sentimentalt, men på det hela taget är det en fin spelning där artisterna låter publiken frossa i känslor och minnen.

Anna Ternheim har en speciell närvaro på scenen och levererar sina egna fina låtar och några omtyckta versioner av andra artisters klassiker. Bandet som spelar tillsammans med henne visar att de står för musiken de framför, och bara det är en skön grej att uppleva. Det är en varierad låtlista även om den ibland flyter ihop en aning. Den gemensamma nämnaren är ändå den hoppfulla melankolin som fyller salen och energin från scenen som skapar den.

Det allra sista intrycket som lämnar publiken är Anna Ternheim, ensam vid pianot med tända ljus som framför sin omtyckta version av Broder Daniels älskade hit ”Shoreline”. Avslutningen på konserten får mig att tänka på det kända internetcitatet ”Spela Shoreline, annars slår jag ihjäl dig!” Skämt åsido, inget saknades under kvällens konsert och till och med den upprörda damen som kräver att få höra sin favoritlåt på internet skulle vara nöjd.