Förra året gav Socialhögskolan i Lund ut en jubileumsbok med titeln Socialt arbete i förändring med Anna Angelin och Torbjörn Hjort som redaktörer. Det är en spännande och viktig bok om utmaningar och villkor inom utbildning, forskning och praktik. Den består av två delar. Den ena handlar om Socialhögskolan och dess verksamhet och den andra om olika utvecklingstendenser i socialt arbete.
Åren som följde efter andra världskriget kännetecknades av optimism och framtidstro. Det satsades som aldrig förr på högre utbildning och den sociala frågan om människors välfärd stod högt i kurs.
År 1947 etablerades inte bara sociologiämnet som akademisk disciplin. Något som jag skrev om i decemberkrönikan. Även socialt arbete fick en skjuts framåt genom bildandet av socialinstitutet i Lund som sedermera blev Socialhögskola vid Lunds universitet.
Utbilda sig till socionomer kan man på 19 orter i landet. Bland annat vid Karlstads universitet. Utbildningen är på 3,5 år.
Av alla dessa 19 har jag själv haft en speciell känsla för just Socialhögskolan i Lund. Den har ett mycket gott rykte. En utbildning och en forskning av högsta klass som ligger i den absoluta framkanten. Där har fostrats särskilt namnkunniga och färgstarka forskare och lärare som har låtit höra av sig och som inte tvekat att ge sig in i samhällsdebatter av olika slag.
Antalet yrkesverksamma socionomer har ständigt ökat. Idag finns ungefär 40 000. Det är en fördubbling sedan slutet av 1990-talet. Yrket domineras av kvinnor. Och i runda tal endast en av fem är män.
I jubileumsboken ”Socialt arbete i förändring” medverkar ett trettiotal författare. Det är en innehållsrik bok. Fullspäckad med fakta. Jag är nyfiken på den och har därför bokat tid med Anna Angelin för en telefonintervju. Jag känner henne sedan tidigare. Var opponent på hennes rosade avhandling ”Den dubbla vanmaktens logik” som är en studie om långvarig arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga vuxna.
– Det var för fjorton år sen, säger hon glatt.
Hon har också hunnit med några år i Mellanöstern och där hon kom att jobba för Världsbanken i frågor som rör fattigdom och kvinnors situation.
Nu är hon docent och universitetslektor i socialt arbete i Lund och i ropet. Ödmjuk och med båda fötterna på jorden.
Anna pekar på några viktiga saker som hänt med utbildningen sedan starten:
– Ett är kravet på att det sociala arbetet ska baseras på vetenskaplig kunskap, på kunskap som tagits fram genom i vetenskapliga studier.
– Ett annat är brukarnas inflytande på utbildningen. Och det är något som legat socialhögskolan i Lund varmt om hjärtat.
Anna berättar att under de senaste 20 åren har brukarmedverkan i undervisningen varit ett återkommande inslag på Socialhögskolan. Nytt är också brukarinflytande inom socialtjänsten som innebär att den hjälpsökande istället för att vara föremål för åtgärder och som denne inte kan påverka numera i många fall får bestämma över insatserna.
Socialarbetare möter i sitt dagliga arbete människor vars problem och bekymmer de förväntas om inte lösa så i alla fall lindra. Det kan handla om att de saknar pengar till det allra nödvändigaste, tak över huvudet, utsatta för våld, barnavårdsärenden där svåra beslut måste tas. Socialarbetare tillhör välfärdssamhällets frontpersonal och har ett gigantiskt och viktigt uppdrag. Men deras arbete sker utifrån ramar som samhället sätter upp. Ramar som kan sätta krokben för ett gott socialt arbete.
Anna har en bakgrund som socialarbetare. Om det säger hon:
– Det ger mig en trygghet. Och har man stått på fältet och har en grund att stå på så är det klart att man vågar engagera sig och ha åsikter om det ena eller det andra. Hon tillägger:
– Det gör ändå någonting med en att man har en erfarenhet som det gäller att slå vakt om.
För en tid sedan läste jag om en undersökning som Akademikerförbundet SSR genomfört och som visar att 69 procent av socialsekreterare som arbetar i utsatta områden har fått ta emot direkta eller indirekta hot. Och det handlar ofta om saker och ting som det ansetts att de borde ha gjort men som de inte gjort eller gjort något som de inte borde ha gjort.
– Det finns inget som ursäktar hat och hot, säger Anna.
Men tillägger eftertänksamt:
– Det är inte alls förvånande. Det handlar om människor som är sårbara. Djupt förtvivlade och trängda. Och som inte vet vad de ska ta sig till när pengarna inte räcker. När ersättningen i försörjningsstödet minskar. När man inte längre har någonstans att bo. När arbetslösheten blir för plågsam. När det uppstår vårdnadstvister. När barn omhändertas.
Socialsekreterare befinner sig många gånger i en ambivalent situation och i ett korstryck. De vill hjälpa klienten men samtidigt finns en rad byråkratiska regler och kontrollkrav.
Anna forskar om matfattigdom – ett begrepp som lanserats av Sveriges Stadsmissioner.
– Enkelt uttryckt, säger Anna, handlar matfattigdom om att man inte har tillräckligt med pengar för att skaffa sig den näringsrika mat som man behöver.
Även om man vanligen förknippar matfattigdom med fattiga länder finns den även i Sverige.
– Många familjer och hushåll har inte pengar till mat och då söker de sig till frivilligorganisationer av olika slag, berättar Anna.
– Vi befinner oss i en lågkonjunktur, säger Anna. Larmrapporter kommer på löpande band om att människor far illa. Skenande inflation. Kraftigt höjda elpriser. Det har skapat en fattigdom som vi inte sett på länge.
– Även de som inte tidigare haft det ekonomiskt kärvt märker att ekonomin inte går ihop och vänder sig då till socialtjänsten, berättar Anna och lägger till.
– Men det är de som redan är mest utsatta som får det allra svårast.
Ja, tänker jag. Hur kommer det att gå?
***
Boken ”Socialt arbete i förändring” kan läsas på nätet och föreläsningarna i anslutning till jubileumsfirandet ses på Youtube.
Bengt Starrin
Professor emeritus, Karlstads universitet