Karlstadskvartetten Knogjärns benhårda metalcore och råa yttre vägs upp av medlemmarnas självdistans och ödmjukhet. De vet sin position i genrens näringskedja, men berättar även om en musikscen där alla försöker hjälpa varandra uppåt.
Nu släpper de sitt nya album "Mera bedövning".
– Hör man bara musiken kanske man får bilden av att vi bara är förbannade och hatar allt och alla, flinar trummisen Johan Hidén bakom skägget, bakåtlutad i arbetskläderna på en stol i Knogjärns fullpackade replokal på Örsholmen i Karlstad.
Här står stärkare med bandloggan på staplade längs väggarna, och kartonger med skivor och merch som Knogjärn släpar med sig när de gör sina omtalat vilda livespelningar trängs på hyllorna.
– Det blir en urladdning på scenen, säger sångaren och textförfattaren Kim Eriksson, och delger den filosofi han alltid haft.
– Det ska vara kul att kolla på oss live, det räcker inte med att det bara låter bra. Och tycker någon musiken är kass, ja då ska den ändå bli underhållen. Det har hänt flera gånger, när vi har spelat i Göteborg eller Stockholm, att folk som bara har halkat in på konserterna kommit fram efteråt och snackat om energin. Då har man enligt mig gjort någonting rätt.
De svenska texterna berör ofta ämnen som utanförskap och orättvisor.
– Det kan vara svårt att skriva på svenska, man måste formulera sig på ett visst sätt till den här musiken för att det ska funka, fortsätter Kim Eriksson, som snarare än att skriva om självupplevda erfarenheter hittar uppslag "lite överallt".
– Hade allt varit självupplevt så hade du nog suttit på psyket vid det här laget, konstaterar Johan Hidén.
Många inbitna följare
Johan och Kim är gruppens värmlänningar, medan gitarristen Markus Hurtig och basisten Rasmus Sörbom båda ursprungligen är från Vansbro i södra Dalarna.
– Så de är "utläningar", men de har bott här så länge nu så du kan nog kalla dem värmlänningar ändå, säger Johan.
Född 1971 är han äldst i gemet, medan övriga medlemmar alla är 80-talister. Men så behöver han heller inte hoppa och kasta sig på scenen som energiknippet Kim.
Med det sagt sticker han ibland till replokalen ensam och bränner kalorier bakom trummorna.
– Men jag äter ju fortfarande i samma mängder så det kanske går på ett ut.
Knogjärn har för varje platta sedan debuten "Våldet i ditt paradis" lyckats odla sitt rykte som liveband och de har numer en trogen skara följare i sociala medier.
– Det kan bli en skön jargong där, säger Kim, och de båda tycker det är viktigt att i möjligaste mån svara och reagera när folk skriver något.
– Om någon bryr sig om oss, ja då bryr vi oss tillbaka. Det tror jag folk uppskattar väldigt mycket och man ska vårda det. Är folk engagerade och delar våra grejer, ja då är ju det svinbra för oss. Så det är ett samspel, säger Johan.
Rob Coffinshaker frontar hajpat gothband: ”Poppigaste jag varit inblandad i”Lugn överraskning
När gruppen i fjol släppte sin lugnaste låt hittills, "Aldrig mer", var det dock en och annan som skruvade på sig.
– "Nej, vad är det här? Det här är ju inte ni." Ja, då blev det lite oroligt, skrattar Kim.
"Aldrig mer" var också ett litet test, eller experiment, berättar de båda. Det var under inspelningen i Göteborg som gitarristen Niclas Engelin från The Halo Effect, In Flames och Engel erbjöd sig att hjälpa till med låten, med sikte på att få radiokanalerna att plocka upp den.
– Det är väldigt svårt att få in ny musik på radio, speciellt hård musik har jag fått förklarat för mig. Det är känsligt det där, och det är därför man alltid hör typ "Thunderstruck" och "Sweet child o' mine" på Rockklassiker. Folk vill höra saker de har hört tidigare, annars byter de kanal, och sen byter de inte tillbaka, säger Kim Eriksson.
– Vi vill ju så klart hela tiden fortsätta uppåt, men det fattas några steg innan man är ett etablerat band. Vi har kommit en bra bit på vägen, det säger jag inget om, men helt inne i svängen är vi inte än, fortsätter Johan Hidén.
Undviker nog mello
Att som genrekollegorna Lillasyster söka sig till Melodifestivalen är inget alternativ, åtminstone inte i nuläget.
– Det är säkert en sjukt rolig produktion att vara delaktig i och i och med att det är rock med i stort sett varje år nuförtiden så är det kanske inte lika "fult" att vara med nu. Det är ju exponering, och det är ju det man är ute efter som band. Samtidigt tror jag inte att det är helt rätt forum för oss i nuläget, resonerar Johan Hidén.