I mer än tre decennier har Suzanne Holmér Danielsson, 62, varit ett givet ansikte och ”en spindel i nätet” på barn- och ungdomsmedicinska mottagningen i Kristinehamn. Nu går distriktssköterskan i pension efter ett helt yrkesliv i vårdens tjänst.
– Tänk att vi har jobbat ihop i 32 år. Det har blivit mer tid än den man varit hemma, konstaterar Suzanne Holmér Danielsson och nickar mot kollegan och vårdadministratören Lena Smedberg.
Tillsammans har de varit mottagningens två ”konstanter”.
– Jag har ännu inte riktigt släppt fram hur mycket jag kommer att sakna mina arbetskamrater. Det kommer att bli jättesorgligt men jag stänger av det ett litet tag till, säger Suzanne Holmér Danielsson.
Hon växte upp i Hällefors, i närheten av Grythyttan. Sommaren 1977, redan innan hon ens hade hunnit gå ut gymnasiet fick hon sitt första jobb inom vården.
– Jag och en klasskompis sommarjobbade på Marieberg och bodde tillsammans i sköterskevillan där ute. Efter skolan kom vi båda in på barnsköterskeutbildningen i Karlstad men då hade vi ju redan jobb på Marieberg, tjänade egna pengar och tyckte det var toppen.
Att hennes yrkesbana skulle förbli inom sjukvården beskriver hon som en ren slump. Ett resultat av dåtidens mer generösa möjligheter till betald utbildning och hennes egna intresse för att studera. I takt med att erbjudanden kom läste hon först till skötare och undersköterska.
– Sedan läste jag till distriktssköterska. Direkt efter utbildningen fick jag chansen att börja här på barnmottagningen 1991 och jag har trivts så himla bra. Det har aldrig funnits en dag då det känts jobbigt att komma hit. Det har varit roligt, stimulerande, spännande och omväxlande. Ingen dag har varit den andra lik.
Knyter an till familjerna
Till barn- och ungdomsmedicinska mottagningen i Kristinehamn remitteras patienter mellan noll och 18 år.
– För mig kändes det på något sätt som att arbeta i rätt ände av livet. Här handlar det heller inte om tung vård, som den palliativa, utan de flesta barn som kommer hit blir bra. Då känns det väldigt meningsfullt.
Suzanne Holmér Danielsson kan själv ändå tillstå att hennes många år på en och samma arbetsplats nog har varit av betydelse för mottagningen.
– En doktor från Karlstad sa ”du är ju spindeln i nätet”. Vi som varit här länge har ju styrt och ställt med den här barnmottagningen från det att vi hade pappersjournaler och letade i arkivrum till datoriseringen. Klart att mottagningen har anpassats efter vårt arbetssätt, även om vi så klart ibland har fått direktiv från andra håll.
Hon har inte bara fått följa mottagningens utveckling, utan också patienternas förändrade vårdbehov.
– Det är skillnad på barnens sjukdomspanoraman nu. Allergi, astma och eksem har vi på den här mottagningen alltid mött. Sedan har det tillkommit psykisk ohälsa. Det fanns så klart hemmasittare tidigare, men det är något som har ökat väldigt mycket, säger hon och fortsätter:
– Och det här med selektiv ätovilja, det fanns inte hos oss för 32 år sedan. Visst förekom ibland barn som var lite smala i sina matval, men nu är det mycket mer vanligt.
Bland jobbets fördelar nämner hon kontakten man får med familjerna.
– Vi jobbar bland annat med allergivaccination, en behandling som är kanonbra. Den pågår i tre år och till de familjerna knyter man särskilt an.
Ibland möter hon till och med ”andra generationens” patienter.
– Det händer att föräldrar som kommer hit säger till sina barn ”den där tanten har gjort pricktest på mamma också när hon var liten”. Lena brukar säga att det ju går an, men om man får höra ”den tanten har gjort pricktest på mormor också”... Ja, då är det dags att sluta, skrattar Suzanne.
Inte sysslolös
Den 31 januari gör hon sitt sista arbetspass innan hon gör maken sällskap i pensionärslivet.
– Samtidigt känns det lite tråkigt att sluta nu när vi har två världsduktiga doktorer här på mottagningen. För så har det inte alltid varit. Vi konstaterade, Lena och jag, att vi nog har avverkat 18 läkare under vår tid här. Alla är dock i livet, skämtar hon.
Men sysslolös lär Suzanne Holmér Danielsson ändå knappast bli. Bland annat har hon och maken redan tre utlandsresor inplanerade för i år. Som skidsportsintresserad ser hon också fram emot att kunna följa både skidskytte och längdåkningstävlingar framför tv:n.
– Jag har många gånger tänkt att jag egentligen inte har tid att jobba. Vi har ju ett stort hus med en inneboende hyresgäst och en jättestor trädgård att ta hand om. Vi har också fått tre barnbarn på fem år och med det kan man ju göra hur mycket som helst, det är så roligt. Dessutom älskar jag att träna och nu kommer jag äntligen hinna med de bästa av gymmets träningspass som är mitt på dagarna.
Och framför allt...
– Jag har inte varit arbetslös en dag i mitt liv, men nu slipper jag för första gången att ställa väckarklockan!