Gordon Perzon i Kristinehamn lever med ett navelbråck som han blivit lovad operation för. Men nu har han väntat i tre år på att operationen ska genomföras – och han börjar tröttna.
– Det är ju katastrof egentligen, säger han.
Gordon Perzon bor på åttonde våningen i ett hus i Kristinehamn med milsvid utsikt över samhället. Det var i samma veva som han flyttade hit tillsammans med hustrun Gull-Inger för tre år sedan som han också började söka vård för sitt navelbråck.
– Det är som en stor knöl här, säger han och måttar med händerna på magen, strax under naveln.
Första gången han sökte vård för navelbråcket, det var i början av november 2019, fick han komma till vårdcentralen i Kristinehamn. En remiss skickades till Centralsjukhuset i Karlstad dit han fick komma i mars 2020.
På CSK blev Gordon undersökt och läkaren kunde konstatera att bråcket var två centimeter. Röntgen gjordes efter ytterligare en månad och därefter ringde läkaren upp och meddelade att en operation borde utföras.
– Men det var ju då det drog i gång med coronapandemin, så han tyckte att vi skulle avvakta med operation fram emot hösten. Och det var ju inga konstigheter, det är ju inget allvarligt om man säger så, säger Gordon.
Hösten 2020 kontaktade Gordon operationsavdelningen själv, precis som han ombetts göra. Därefter dröjde det ett knappt år innan han fick tid för operation i Arvika.
– Vi gjorde oss i ordning här på morgonen på dagen när operationen var planerad. Men 08.30 ringde de och avbokade tiden för att de hade fått in ett akutfall...
Efter en timme ringde sjukhuset igen och frågade om han kunde komma dagen efter, klockan 07.20.
– Vi fick ju gå upp halv fyra på morgonen för att åka i väg, men det gjorde vi.
Väl framme vid Arvika sjukhus fick Gordon operationskläder och värktabletter i förebyggande syfte. Allt var förberett för operation. Men när läkaren skulle undersöka Gordon kunde hen snabbt konstatera att någon operation inte skulle bli av.
– Bukväggshålet hade blivit någon centimeter större. Och då kunde de inte göra det på den tiden som var planerad, säger Gordon.
En ny röntgentid bokades vilket gjordes i Karlstad i november 2021. ”Svar inom en vecka”, var beskedet som Gordon fick. Men när VF sitter i köket hemma hos Gordon i mitten av januari 2023 har något svar ännu inte kommunicerats med honom.
– Han har inte ringt än!
Inget röntgensvar – däremot en remiss till sjukhuset i Torsby. Han var där den 10 oktober 2022.
– Jag fick åka 30 mil för att vara där en kvart, säger Gordon med ett litet uppgivet skrock.
– Men där berättade läkaren i alla fall att det skulle bli operation och hur de skulle gå till väga med titthålsoperation och sådär. Jag frågade om det skulle bli snart. Då svarade han: ”Vi får se om vi hinner innan sommaren.”
Och där ligger ärendet just nu. Gordon Perzon har väntat i tre år på operation och han har blivit lovad att få en. Han har i princip varit inne i en operationssal och fått vända. Men ännu vet han inte när en operation kan komma till stånd.
Han har inte ont, men det blir ändå en begränsad tillvaro.
– Det är ju jobbigt att vänta så här. Man vill ju inte riktigt planera något för rätt som det är kan det dimpa ner ett brev om operation. Och jag kommer ju inte ringa återbud med tanke på hur länge jag har väntat nu! Det kvittar om de ringer i morgon så åker jag ju.
Att lyfta tungt är något han helt måste undvika innan han fått en operation. Bråcket kan brista.
– Bråcket är ju ett hål och då ramlar tarmen ut där. Är det inte för allvarligt kan man lägga sig ner och trycka in tarmarna tillbaka, har de sagt. Men ju större bråcket blir, desto större blir påfrestningen om det händer någonting.
Han har förståelse för att mer akuta patienter går före. Men ändå.
– Det finns de som har det värre än en annan. Men det är träligt att vänta så här länge.
”Ingen möjlighet att bemöta”
Att vården i Region Värmland är i ett pressat läge kan knappast ha undgått någon vid det här laget – inte heller att det bland annat går ut över den typen av planeringsbara operationer som den Gordon Perzon är i behov av.
Det som är akut prioriteras först.
Och när VF söker någon på Region Värmland som skulle kunna bemöta Gordon Perzons upplevelse är svaret som ges från regionens kommunikatör att det för närvarande inte finns någon möjlighet till det.
”Vi har tyvärr ingen möjlighet att bemöta detta för tillfället. Vi har ett mycket pressat läge inom vården som inte lättar, så alla våra företrädare är 150 procent engagerade i det.”