Våra barn har lyxen att ha mor- och farföräldrar som alltid ställer upp som barnvakter när det behövs. Vi har behövt dem ganska mycket.
Dels för att alla vuxna i mitt hushåll är sinnessjukt dåliga på planering och dels för att vi själva var mycket hos mor- och farföräldrar under uppväxten och tyckte att det var toppen.
Den här veckan är våra barn hos sin mormor hela veckan vilket frigör oceaner av tid för oss. Så mycket att åtminstone jag har svårt att hantera det. Jag slits mellan att vilja göra så lite som möjligt och så mycket som möjligt på samma gång. Och i vakuumet tycker jag mig inte uträtta någonting, samtidigt som huvudet dånar av ångest över allt jag borde passa på att göra.
Någonstans dyker tanken på Tareq Taylor och Sofia Ståhls nya bok upp: ”Lämna disken, hångla i stället”.
Hmm.
Utfallet av första heldagen utan barn blev för oss: Våtdammsugning av soffan. Sortering av barnens kläder. Sortering av egen garderob. Två körda tvättmaskiner. Dammsugning av sovrum. Och middag? Rester. Som vi åt på olika tider.
Vet ni vad? Det var toppen.