För 75 år sedan inrättades ämnet sociologi vid svenska universitet och Torgny Segerstedt blev dess förste innehavare. Kriget var över. Det började gå bra för Sverige. Optimism och framtidstro. Det moderna samhället skulle byggas och reformeras och för det behövdes kunskap om hur människor hade det och hur samhället skulle organiseras. Förhoppningar stod till ämnet sociologi.
Året är 1947. Två händelser korsar ovetande om varandra. Den ena är att då inrättas sociologi som universitetsämne. Och det i Uppsala. Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet som är den äldsta i sitt slag i landet firar 75-års-jubileum i år.
Det har man gjort bland annat genom att ge ut den faktaspäckade, innehållsrika och elegant utformade jubileumsboken Sociologiska institutionen vid Uppsala universitet 75 år 1947-2022 med professorerna Gunhild Hammarström och Hedwig Ekerwald som redaktörer.
Den andra händelsen är att då – 1947 – går en bondmora en kall morgon byvägen fram, upp till stora landsvägen. Tar bussen till den lilla norrländska staden. Väl framme beger hon sig till ett konditori och beställer en kopp kaffe och ett wienerbröd. Sedan går hon till lasarettet. Där har hon en avtalad tid för kejsarsnitt. En pojke föds som sedan kom att läsa sociologi i Uppsala för att i början på 1980-talet disputera i ämnet.
Det fanns flera skäl till att inrätta en professur i sociologi. Ett var att sociologisk kunskap ansågs viktigt för att reformera och utveckla samhället. Sociologin skulle visa hur samhället ska organiseras för att minska klassgränserna och bidra till gemenskap mellan olika samhällsgrupper.
Från början bestod sociologiämnet, förutom professor Torgny Segerstedt, av en assistent och en amanuens. Antalet studenter var relativt få. Ungefär 15 till 20 per termin. Men det ökade kraftigt och ett drygt årtionde senare var antalet uppe i 1500.
Den första disputationen i sociologi ägde rum 1951. Då lade Georg Karlsson fram sin doktorsavhandling om äktenskaplig tillfredsställelse. Det var en avhandling i ett nytt ämne. Intresset var därför mycket stort. Pressen bevakade händelsen. Disputationen kom att gå till historien som en av de mest turbulenta i Sverige någonsin.
Den andra disputationen i sociologi ägde rum tre år senare och den tredje 1955. Den fjärde avhandlingen lades fram 1958 och det av värmlänningen Carl-Erik Måwe. Den handlade om den sociala kontrollen i den värmländska orten Östmark.
Fram till sista december 2020 hade över 200 personer disputerat i sociologi vid institutionen. Själv disputerade jag 1982 och min avhandling var den 44:e i ordningen.
En avhandling i sociologi blev för många en språngbräda till en fortsatt akademisk karriär. Av alla de 35 personer som doktorerade i sociologi under 1980-talet kom 19 eller 54 procent att bli professorer. Sex vid Uppsala universitet och de övriga vid andra lärosäten.
När Torgny Segerstedt tillträdde som professor 1947 påbörjades också planeringen av projektet Människan i industrisamhället och fältarbetet i de två städerna Huskvarna och Katrineholm.
På den tiden var bearbetning av insamlade data en tidsödande procedur. Vanligt var att man använde sig av någon slags maskin som sorterade materialet i ”högar”. Sedan gällde det att själv göra de olika statistiska beräkningarna som procent, medelvärde, signifikans, korrelation. På den tiden krävdes betydande matematiska och statistiska färdigheter. Idag görs beräkningarna blixtsnabbt med hjälp av statistiska program och små bärbara datorer.
Att få sin avhandling tryckt som bok kunde ta tid. I värsta fall upp till ett år innan ett färdigt manuskript fanns i tryckt version. För det var tidsödande blysättning som gällde.
Kurslitteraturen var nästan uteslutande på engelska. Men även franskspråkig litteratur förekom. Den franske sociologen Emile Durkheims bok Le Suicide: Étude de Sociologie tenterades muntligt för professor Segerstedt.
Att läsa sociologi blev efter hand allt mer populärt. Studentantalet ökade och nådde sin kulmen läsåret 1971/72 med nästan 3000 studenter. En av dem som kom att läsa sociologi var kronprins Carl-Gustaf som senare blev landets kung Carl XVI Gustaf.
Ett projekt som kom att bli mycket uppmärksammat vid den tiden var den så kallade Levnadsnivåundersökningen som var en del av låginkomstutredningen. Den har genomförts vid flera tillfällen. Den startade på sociologen i Uppsala men kom sedan att flyttas över till Socialforskningsinstitutet i Stockholm.
Under mellanperioden som omfattar tiden från 1970 fram till slutet på 1990-talet breddades forskningen vid sociologen och kom att omfatta frågor som funktionshinder, åldrande, kvinnoforskning och feminism.
Vad forskas det om idag? På institutionens hemsida framgår att bredden är stor. Man forskar om barn och gamla. Om funktionsnedsättning. Om ekonomi och välfärd. Om socialpsykologi och emotioner.
Publiceringskulturen på ämnet har radikalt förändrats. Till långt in på 80-talet ansågs vetenskapligt artikelskrivande till skillnad från bokskrivande vara en avsevärd begränsning av ämnet och som försvårade möjligheterna att skildra problem ur olika aspekter.
För den första generationens sociologer stod folkbildningsidealet högt i kurs. Det fanns ett starkt engagemang i att föra ut sociologin. Den utåtriktade verksamheten var viktig. Georg Karlsson som var den förste som disputerade i ämnet vid den nybildade institutionen använde bland annat sig av Verdandis småskrifter för att sprida sociologin till allmänheten. Torgny Segerstedt var under några år ordförande i Folkuniversitetet.
Men tiderna har förändrats. Numera har skrivandet av artiklar i internationella vetenskapliga tidskrifter kommit att dominera och uppta allt mer av forskarnas tid. Risken med det är att allt mindre tid ägnas åt att göra den sociologiska kunskapen om människa och samhälle tillgänglig för allmänheten.
Bengt Starrin
Professor emeritus, Karlstads universitet