En väldigt annorlunda jul

Krönikor
PUBLICERAD:
Covid, influensa och trasig toalett.
Foto: Johan Nilsson/TT
Dagen före julafton försvann luktsinnet.
Att äta julskinka när man lika gärna kunde äta uppblött kartong är rätt meningslöst.
Matkontot för december blev därför rekordlågt - inte en sillabit, inte en köttbulle och inte en endast pralin ur någon Aladinask har passerat mina läppar under hela julveckan.

För mig har åren med covid betytt att jag inte haft mina sedvanliga förkylningar. Lite snuva har förekommit och en långvarig hosta som inte gick att sätta i samband med några andra förkylningssymptom har jag lidit av. Men den där två-dagars-förkylningen då man snorar upp en förpackning med tio pappersnäsdukspaket har lyst med sin frånvaro.

Och tydligen blev immunförsvaret lite lättjefullt av detta – kanske gick det ner i arbetstid eller rationaliserade bort lite arbetsuppgifter? För nu när förkylningen väl kom blev det inte roligt.

Att immunförsvaret ballat ur borde jag egentligen förstått redan i november för då fick jag influensa. Jag skryter annars med att jag minsann aldrig får influensa och har inte utnyttjat erbjudandet om vaccination ens då jag uppnått åldern där det erbjuds. Nu hade jag nog tänkt ta den där vaccinationen i alla fall - gratis är gott - men innan den bokade tiden inföll däckade jag med feber och värk i hela kroppen.

Visserligen hade jag hunnit få fem vaccinationer mot covid men symptomen verkar variera våldsamt så jag åkte till drive-thru-apoteket på Kronoparken och köpte ett test. Spritade ratt och händer och till och med betalkortet innan jag körde fram till luckan - fast det visade sig att jag inte behövde röra vid någonting och betala gick ju att göra med blipp.

Sen satt jag på parkeringen vid Universitetet och glodde på mitt spott i en kvart. Nehej, ingen covid enligt testet, fast vanlig influensa smittar ju också så jag åkte hem och la mig några dagar. Att ändå ta vaccinet fjortondagar var möjligen överdrivet men jag tänkte att både livrem och hängslen kanske räddar vintern.

Tre dagar före julafton slog så förkylningen till. Snuva, hosta och lite feber… brukade jag verkligen vara så sjuk? Jo, jag hade nog glömt hur det var tänkte jag ända till luktsinnet försvann - då larmade covidtankarna igen och det blev en ny tur till Kronoparkens drive-thru. Ni vet väl att det apoteket var först i landet med att erbjuda tjänsten? Himla fiffigt faktiskt.

Ny femtonminutersväntan på Universitetes parkering, jag hade hunnit glömma hur man gjorde och satt en stund och stirrade på spottröret innan jag kom ihåg att man visst ska droppa det på en liten mojäng som låg i något jag trodde var en förpackning för våtservetter. Nehej, inget covid nu heller så jag dristade mig att åka och köpa solrosfrön till fåglarna eftersom det gick att genomföra med respektfullt avstånd till andra.

Sen har jag varje morgon hoppfullt stigit upp och satt på kaffet… sorgset konstaterat det inte doftar och tillbringat resten av dagen med te. Julsällskapet har bestått av småfåglarna som kalasat utanför fönstret.

Dagen före nyårsafton doftade kaffet igen - just som affären sålde ut julskinka för 30 kronor kilot och rödkålsburkar för halva priset.

Vad gör en förkyld liten gumma annars under jullovet då man inte kan umgås eller äta gott? Jo, hon remmar runt och tittar på elmätare och vattenmätare och för upp i kolumner och jämför och bepansrar sig för den största elräkningen någonsin. Jag har en app som berättar precis vad jag gör av med varje dag och nog snålar jag.

Men hur ska man beräkna när appen berättar att man en dag har förbrukat el för 484 kronor på ett dygn för att en vecka senare förbruka 28 kronor under ungefär lika många timmar? Appen ställer också prognos för hur månadens utfall kommer att bli. Tiotusen säger den när halva månaden gått, gumman bleknar och förtvivlar. Fjorton dagar senare gör blåst och blidväder att prognosen står på åttatusen och tänk! Då tycker gumman att det är glädjande billigt!

Det ska noteras att december 2021 hamnade elräkningen på 6000 det var en jättechock – och nu tycker jag att tvåtusen mer är uthärdligt, man vänjer sig tydligen vid allt.

Vattenmätaren kollar jag för att vi fick nya mätare i våras och nu ska det bli digital avläsning egentligen men det fungerar inte ännu. Jag läser att en person i genomsnitt gör av med 140 liter vatten per dygn och lortmaja som jag är borde jag klara mig på mindre. Men icke säger vattenmätaren så dagar utan julmat och umgänge har jag ägnat åt att föra bok över vattenåtgången. Det går åt för mycket!

Misstanken faller på toastolen, jag ser inte att det läcker men när jag prövar att stänga av vattentillförseln mellan användningarna minskar vattenåtgången under dygnet direkt.

Så det blev en tur till staden och en ny toastol - beräkningarna säger att jag har tjänat in den på 2,5 år genom att dels slippa läckage, dels byta till en modern snålspolande modell.

En väldigt annorlunda jul blev det, inte direkt sådär familjevänligt mysig men faktiskt så oväntat intressant med att försöka förstå och hantera förändringar. Elräkningar i framtiden? Kan jag förbruka ännu mindre vatten? Är det någon mening med att städa om man inte känner doften av rent? Och hur får jag immunförsvaret att bli som förr? Massor med projekt för 2023 - Gott Nytt År!