Johannes Klenell: ”Vad är ens ett hjältedåd i Sverige på tjugotalet?”

Krönikor
PUBLICERAD:
Barbara Bergström, grundare av Internationella Engelska Skolan.
Foto: Malin Hoelstad/SvD/TT
Det blev många glada skratt på torsdagen när Justitiedepartementet lät meddela att regeringen beslutat om ”ett nytt belöningssystem för Sveriges främsta utmärkelser”.

Exakt vad det betyder var lite svårt att uttyda av en regeringsprosa som tycks skriven av en artificiell intelligens. Men ”staten behöver bli bättre på att uppmärksamma och synliggöra insatser som är av stor betydelse för andra enskilda eller för vårt samhälle” tydligen.

Justitieminister Gunnar Strömmer säger i pressmeddelandet att ”det finns personer i vårt samhälle som gör extraordinära insatser”. Jag antar att de pratar om någon sorts hjältar och att de nu ska föräras med riddarordnar.

Jag har egentligen inget emot det här. Det låter som en rolig och bisarr tradition. Hemmahörande i medeltiden, såklart. Men samma sak kan man ju säga om monarkin. Och om vi nu ska ha en sådan så bör ju en helt vanlig kille som jag åtminstone få en liten chans att, i likhet med Bob Geldof eller Helen Mirren, bli dubbade till riddare. Frågan är bara om Sverige riktigt är redo för konsekvenserna av att upphöja folk på det här viset.

Sett till vår närtid och med magasinet Fokus utnämning ”Årets svensk” som lackmustest så är kanske inte undertecknad helt hoppfull. De senaste åren har de ett track record av inspirerande figurer som Rektor Hamid – avslöjad att ha spridit kvinnohat och antisemitism på Flashback – eller skämtaren Jens Ganman vars publik består av nätets svar på tomtar och troll. Då medborgarna själva ska få nominera hjältar som ska prisas kommer det ”självständiga råd” som ska sköta utmärkelsen rimligen år ut och år in begravas i förslag. Vilka i sedvanlig ordning kommer vara personer som Chang Frick, Linnea Claeson, Jan Emanuel eller vad nu helt vanliga galningar råkar gilla på internet för stunden.

Så här i juletid är det värt att ställa sig frågan: Vad är ens ett hjältedåd i Sverige på tjugotalet? Att ange en papperslös flykting? Kamp mot medias vänstervinkling? Starta en vinstdrivande skolkoncern? Fråga kvartersfacebookgruppen om någon vet vad som smällde 22:47 i lördags?

För tio år sedan hade asylgrupper setts som hyfsat självklara hjältar. Den som gömt en flykting en förebild. Sedan svängde något. Vad som kommer vara rätt eller fel är inte någon självklarhet längre, när vi blir allt räddare för de mest utsatta. Där någonstans blev medkänsla farlig naivitet. En eskalerande oro för att de som inte har ska komma och ta det som är vårt. I det samhället blir hjälten i stället den som kastar ut flyktingen ur landet.

Då skulle också eventuella lucior som inte följer en stenhård norm av vit, blond, kvinna satt av de Sverigedemokrater som egentligen styr Sverige kanske setts som något kul. Nu är de ett hot. Vi skrattade när Isabella Löwengrip påstod Karl Bertil Jonssons budskap om att ta från de rika och ge till de fattiga som kommunist-TV. Idag är det snarare en tidsfråga innan programmet stryks från tablån i en förment opartiskhets namn, ivrigt påhejat av den ideologiska tombola av Svenskt Näringsliv och folkvalda moderater ingen ser skillnad på längre. Samtidigt som de omvandlar på skattemedel vinstdrivande välfärdskoncerner till ”kvinnligt företagande” och ”feminism”. Budskapet är tydligt: Vi tar från de fattiga och ger till de rika.

Det är inte solidaritetens eller progressivitetens ”extraordinära insatser” det samhället vill ha. Att vi blivit räddare kommer återspeglas i våra riddare.

Det skulle inte förvåna mig om aktiebolaget Internationella Engelska Skolans grundare Barbara Bergström redan är en het kandidat att belöna med en kunglig orden.

För Sverige, i tiden.

”Avatar – the way of water” var inget att hänga i julgranen.
Foto: Jordan Strauss

För övrigt

För övrigt så var jag för första gången med om att mitt biosällskap gav upp och började läsa på telefonen i veckan. Jag är så gammal att det här var något nytt. Min generation genomlider normalt nästan vad som helst på bio. Men så, under ”Avatar – the way of water”, hände det. En erfarenhet i sig.