Sofia Wretling: Konsten att ta sig loss

Krönikor
PUBLICERAD:
Att återanpassa sig till livet utan pandemirestriktioner har inte varit helt enkelt, skriver Sofia Wretling.
Foto: Ng Han Guan
Jag sitter fast. Bokstavligen. Jag har landat i en massagestol på ett träningscentrum i stan och kommer inte loss. Och ska jag vara riktigt ärlig... Det känns rätt skönt!

Maskinen såg helt livsfarlig ut, som en blandning av en rymdkapsel och en spelfåtölj (modell större) där den stod intryckt i ett hörn av lokalen. Men ändå kunde jag inte låta bli att hoppa upp i den och låta stolen omsluta mig.

Stolen är individanpassad. Med en pekskärm kan jag enkelt justera sitsvinklar och intensiteten på massagen. Jag kan välja mellan 20 olika program och den har inbyggd bluetooth-högtalare. Den har helt enkelt allt jag önskar mig och jag slipper kallprata med massören och förklara var jag har ont.

Jag slänger av mig skorna, det var anvisning nummer ett på instruktionsskärmen och trycker mig så långt in mot stolsryggen det går. Föreskrift nummer två är rena kläder. Jag luktar lite diskret i armhålan och konstaterar att det har jag, även om det varit en minst sagt hektisk lördagsmorgon. Alla tre barnen ska vara med i en dansföreställning och lördagen är nu vigd till en hel dags repetitioner. Min Olof är på turné med sitt kaffe och mammahjärnan ryker av logistik.

Jag tar upp mobilen och ringer min Olof samtidigt som jag trycker på ON-knappen (anvisning nummer tre på instruktionsskärmen). Han har ringt hela morgonen men jag har inte haft tid att svara. ”Ska du inte passa på att träna lite då”, säger han och fortsätter: ”Jag menar, när du ändå hänger på ett gym en hel dag”.

Jag kan räkna på en hand mina träningspass under året. Märkligt egentligen, det är som att jag fortfarande lever i tron att det är hemmakarantän, jag tar mig helt enkelt inte i väg. Detsamma gäller samkväm med vänner, middagar, konserter och scenkonstupplevelser. Det är så mycket jag egentligen skulle passa på att göra men jag har fastnat i en pandemibubbla.

”Jo, absolut!” svarar jag lite frånvarande medan jag bläddrar bland alla val på displayen… Fotmassage, handmassage, helkroppsmassage. Soft eller refresh. ”Jag tänkte precis springa på bandet en timma”, ljuger jag och gosar ner i mig ännu djupare i stolen och väljer helkroppsmassagen.

Förresten har jag inte varit på massage heller, konstaterar jag för mig själv. Varför har jag inte det? Min kropp vill inget hellre än att knådas i form igen efter alla digitala möten. Men jag har helt enkelt tyckt det varit för jobbigt att gå till massören. Det här är jag värd, tänker jag och ler för mig själv. Jag upptäcker att det även går att aktivera värme i stolen. ”Yes! Det passar en frusen själ som mig!”

Jag lägger mobilen i knät, stoppar ner händerna i sidofacken samtidigt som fotpallen reser sig och maskinen börjar sakta trycka ihop mina fötter och händer. ”Hallå, är du kvar?” hör jag min Olof ropa i luren. Jag lutar mig fram och tittar på mobilen. Hur lyckas jag få min mobil att höras genom bluetooth-högtalarna? ”Hallå!”, hör jag Olof ropa igen. ”Vart tog du vägen?”

Maskinen håller mina händer i ett fast grepp, det är omöjligt att svara. Till slut lyckas jag ändå krångla ur högerhanden och trycka på högtalarknappen: ”Ja, jag går på bandet”, ropar jag och tittar mig omkring för att försäkra mig om att ingen kan avslöja mig. ”Jag ringer lite senare”.

Maskinen trycker på mina ömma punkter och vibrerar så rösten åker ner i barytonläge och jag känner hur värmen från stolen börjar få mina axlar att sjunka. Jag sluter ögonen och fantiserar om hur övriga familjen skulle reagera om jag kom hem med en sådan här stol i julklapp. Jag kanske skulle fixa ett hemmagym, med en massagestol i ena hörnet. Träningspass finns ju digitala numer, så det finns egentligen ingen anledning att trängas och svettas med en massa andra.

Jag kanske lever i ett postpandemivakuum?!

Ungdomarna har återerövrat livet och hänger på fik och går på konserter. Pensionärerna likaså. Medan jag inte tar mig någonstans. Har jag blivit alldeles förslappad, bekväm eller rädd? Restriktioner tog oss genom pandemin men det har gjort mig till en asocial nybörjare.

Jag kollar på klockan, det är lugnt, tänker jag. Det är en timma kvar på dansrepet. Jag kör en vända till. Vad tragiskt. Jag sitter fast i en rymdkapsel på ett träningscentrum i stan när jag egentligen borde träna på att kallprata med en massör och svettas med andra människor!

Ps.

Jag har fastnat i en massagestol och kommer behöva pausa mitt kröniköruppdrag. Men vem vet, kanske jag i framtiden lyckas ta mig loss och återerövra skrivandet. Så då återstår det bara för mig att tacka er alla och passa på att önska er en riktigt fin jul och ett gott nytt år!

Varför behöver du ha en massagestol?

Att använda en massagestol har många fördelar och är speciellt utformade för att förbättra din cirkulation. Ofta kan du välja helkroppsmassage eller punktmassage för exempelvis nacke, axlar, säte, rygg, lår, vader eller fötter. Massagestolar tar dock upp en hel del plats i hemmet, så om du är ute efter ett mindre skrymmande verktyg, kan det vara en god idé att kika på en massagepistol som låter massera precis där du behöver det. En proaktiv, enkel och effektiv insats för välbefinnande och en förbättrad hälsa.