Många år av teater och dans har fått Doris Wretling att känna sig hemma på scenen. Fast nyligen har hon insett att det kan vara minst lika spännande bakom.
– Jag gillar att våga ta plats och kasta mig ut i nya saker. Men också att få folk att skratta, säger 18-åringen.
Till vardags går Doris Wretling sista året på Sundstagymnasiets estetiska program med dansinriktning.
Just nu går den mesta tiden åt att repetera in skolans årliga spex. Som även blir unga Wretlings regidebut.
– Det är ju också ganska läskigt för det blir ju jättepersonligt för mig som gjort det. Det är väl en sorts stress som inte kommer släppa förrän jag ser om folk tycker att det är roligt eller inte. Men det är också något jag kanske inte hade vågat om jag inte visste att jag skulle få uppbackning hemifrån, säger Doris Wretling.
”Det är svårt att komma ifrån att det kreativa är det jag tycker är kul.”
Som dotter till humorprofilerna Olof och Sofia Wretling fick hon tidigt in en fot i kultursfären. Bland annat medverkade hon som sjuåring i en säsong av barnserien ”Häxan Surtant”. 2015 dök hon upp i SVT:s julkalender ”Tusen år till julafton”. Förra året kunde man se henne i rollen som sig själv i Olof Wretlings film ”Misslyckandena i mitt liv” på SVT.
Att växa upp i ett hem med nära till scenen, och där humorn och berättandet är centralt har bara inneburit fördelar, menar hon.
– Jag är väldigt tacksam för det och har alltid gillat att hänga med dem på saker. Jag tycker att det både är kul att se vad mina föräldrar gör och ta efter.
Samtidigt är det också viktigt för henne att få ”göra sin egen grej”. Inte minst när det kommer till att pröva ny mark som manusförfattare.
– Pappa har till exempel läst bitar ur manuset och det är ju skönt att ha någon att bolla med. Men jag vill inte att det blir han som gör det bara för att han kan sådant, det är ju mitt. Men jag tycker inte att varken han eller mamma har lagt sig i mer än vad jag känner är okej.
Länge var dansen en stor del av hennes liv. Men när Doris Wretling blickar framåt är det inte något hon ser sig själv jobba med.
– Jag tycker verkligen om att dansa och är glad att jag har gjort det så länge, men det är inget jag kommer plugga vidare inom.
Nästa års student väcker både förväntan men också viss nervositet.
– Jag gillar att ha framförhållning och är inte jättebekväm med stora förändringar. Så jag känner lite separationsångest för jag trivs väldigt bra i skolan. Det har varit en trygg punkt.
Att redan som 18-åring veta vad man vill göra i livet är inte lätt, betonar Doris Wretling. Vid sidan av skolan arbetar hon inom restaurangbranschen. Just nu lutar det åt att hon fortsätter jobba i väntan på att komma underfund med vad hon vill syssla med.
– Jag tycker om så mycket... Regissera, skriva, spela teater, fota... Häromdagen gav en kompis mig ett väldigt bra råd. Hon sa att man ju inte behöver sluta hålla på med något bara för att det inte blir ett jobb. Jag har liksom inte tänkt på det innan, så det var väldigt skönt att höra.
Frågan om hon ser sig själv följa sina föräldrars fotspår inom kultursektorn har hon fått förr. Men på senare tid har hennes svar förändrats.
– Förr har jag sagt att jag nog vill göra något annat. Men det är svårt att komma ifrån att det kreativa är det jag tycker är kul. Jag har liksom ingen ”mattehjärna”, utan jag känner att det jag kan och det jag får komplimanger för är kreativa ämnen. Då känns det dumt att undvika det bara för att mina föräldrar jobbar med sådant.
Det är ju dessutom en väldigt bred bransch, understryker hon.
– Man måste ju inte vara frilansare. Nu är pappa det och då handlar det ju om tur, skrattar hon och förtydligar:
– Alltså tur för att han har lyckats med det, annars hade han ju inte kunnat fortsätta. Klart att det är sårbart för det beror helt på om folk gillar det man gör eller inte. Men det finns nog konkurrens i alla jobb. Man kan ju vara en dålig psykolog också liksom.
Klart är i alla fall att alla år på scenen, i såväl dans som teater, har format henne som person.
– Jag är väldigt extrovert och det trivs jag med. Jag vågar ta plats, uttrycka åsikter och kasta mig ut i nya saker. Men jag tycker också om att få folk att skratta. I min kompisgrupp har vi en jätteskämtsam relation, det är jag väldigt tacksam för. Jag har så mycket komiskt i hjärnan som jag behöver få uttrycka.
Doris Wretling
Ålder: Fyller 18 år den 15 december.
Familj: Pappa Olof Wretling, mamma Sofia Wretling samt de yngre syskonen Otto och Mary.
Bor: I Karlstad.
Så firas födelsedagen: ”Den hamnar lite i kläm eftersom jag har dansföreställning på fredag och rep hela lördagen för en föreställning på lördag. Men jag och mitt kompisgäng brukar alltid överraska varandra när vid födelsedagar, så förhoppningsvis händer det kanske något sånt!”
Önskar sig: ”Är det nu man ska säga fred på jorden? Men jag önskar att folk kommer på SÄG-spexet andra veckan i januari. Och jag hoppas att de tycker att det är bra, så att jag inte skämmer ut mig, haha.”