Ta aldrig ett jobb som går ut på att ta hand om människor. Det är inte värt det. För dåligt betalt, för fysiskt och psykiskt påfrestande. För utsatt. För sannolikheter talar ju för att du förr eller senare riskerar betala ett ännu högre pris för arbetsgivarens brister. Kanske med en fällande dom för vållande till annans död. Kanske till och med med ditt liv.
”Det är alltid vi på golvet som får ut för det”. Det är citatet som ekar i huvudet efter beskedet att de två anställda vid HVB-hemmet i Hagfors som stått åtalade för vållande till annans död faktiskt också fälls i tingsrätten.
För även om citatet från Kommunals lokala ordförande Eva-Lena Hagman handlar om de åtalade och nu dömda från det nu nedlagda HVB-hemmet i Hagfors stämmer det även på tjejen som mördades av en boende på ett privat vårdboende i Enköping i november, bara 19 år gammal.
Hon hade bara varit anställd i några veckor, saknade utbildning men jobbade trots det ensam på boendet vid tillfället för mordet. Hon var bokstavligen den anställda på golvet som fick ut för det. Den enda anställda på golvet.
Det är en balansgång att fördela ansvar när en femåring som borde ha varit på den tryggaste och bäst anpassade platsen för honom – omgärdad av lagar, regler, rutiner och människor – visar sig stå helt oskyddad.
Kunde personalen gjort mer? Säkert. Borde det vid upprepade tillfällen kritiserade boendet ens ha fått vara öppet att ta emot barn? Förmodligen inte. Vems ansvar var i så fall det – ledningen på boendet, företagsledningen, granskande myndighet?
Vilket ansvar har Falu kommun, där pojken var hemmahörande, för att ha placerat honom på boendet? Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har redan slagit fast man brustit i sitt ansvar genom att placera honom på ett boende som redan tidigare kritiserats för bristande säkerhet.
Det finns inte en enda detalj i hela den här tragiska historien som känns rätt. I punkt efter punkt efter punkt har det brustit. Ändå stannar det straffrättsliga ansvaret vid två anställda. Det känns billigt.
De har stått ensamt åtalade för att inte ha lyckats förhindra femåriga John Walters död förra sommaren när han lyckades rymma och senare hittades drunknad. De hade inte tillräcklig uppsyn över pojken, menar kammaråklagare Stefan Wessberg när åtalet väcktes, och bedömde då att de varit ”straffbart oaktsamma”.
Efter domen kommenterar Wessberg i olika medier om hur Humanas HVB-hem förvisso inte var perfekt, men ”de hade varit noga med att lämna ut skriftliga direktiv. All information som man kunde kräva om de här barnen fanns ju, det var bara för personalen att läsa innantill”.
Humana får frisedel för att det tagits upp ”på otaliga möten, vikten av att aldrig lämna barnen utan uppsyn”, menar kammaråklagaren.
Under rättegången i Karlstad har vi också kunnat höra av de anställdas juridiska ombud, hur tre av barnen på boendet den morgonen hade så stora behov att de krävde ”punktmarkering”. Var de än var och vart de än gick skulle nån i personalen följa efter.
Allt detta låter onekligen rätt enkelt och det är ju helt uppenbart att om denna anmodan faktiskt följts så hade femåringen aldrig kunnat lämna boendet osedd, aldrig kunnat försvinna ut genom den trasiga grinden utanför boendet och aldrig hamnat i närheten av vatten.
Kruxet, och det är helt sjukt att vi fortfarande nästan sveper förbi frågan efter 1,5 år, var att personalen som förväntades punktmarkera tre barn på boendet samtidigt bestod av två personer, enligt de anställdas juridiska ombud under rättegången. Personalen vid HVB-hemmet hade upprepade gånger larmat om att de varit för få för att hantera så många barn med svåra diagnoser – men tvingades trolla med knäna.
VF uppmärksammade i våras hur personalkostnaderna på HVB-hemmet under de sista tre åren av verksamhet utgjorde mindre än 50 procent av intäkterna. En fascinerande låg andel om man håller upp statistiken jämte offentlig personaltät verksamhet som förskola eller äldreomsorg. Där utgör personalkostnaderna runt 70 procent.
– Antingen har man extremt lågt betald personal, eller så har man för lite personal, sa Åsa Plesner på Tankesmedjan Balans till VF då.
Förmodligen är det väl en kombination av de två. Vill man som vinstdrivande företag få ut så mycket vinst som möjligt – HVB-hemmet levererade en vinst till sina ägare på 39 procent 2020 – måste man snåla.
Och idag är det uppenbart att man kan snåla och pruta på säkerheten helt riskfritt. Händer det något, och det verkar det ju tyvärr göra lite för ofta, går det alltid att skyffla ansvaret över på personalen.