Debatt: Här går nyliberalismen hand i hand med främlingsfientligheten

Debatt
PUBLICERAD:
Avtalet mellan partierna i regeringsunderlaget har en främlingsfientlig agenda, menar debattören.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Tidö-gänget presenterar en uppsjö åtgärder tänkta att lösa problem med samhällelig segregation. Men inget sägs om vad som åstadkommit problemen: den nyliberala ekonomins ohejdade framfart! Det menar debattören Stefan S Widqvist.

Vari består då ”De fyras gängs” politiska platta i den allt stridare strömmen av reaktionära politiska förslag?

Vi känner väl till Sverigedemokraternas credo – Allt är invandrarnas fel! Men det konstaterandet räcker inte till för en mer grundad syn på vart politiken är på väg att landa hos den regering som nu är tillsatt för att styra landet.

När den av de nyliberala ekonomerna totala frihetens marknad lanserades och som filosoferna kompletterade med en individ utan skyldigheter förutom gentemot sig själv, bröts samhället successivt itu. Märkligt nog gjorde socialdemokratin, som administrerat och förvaltat välfärdspolitiken, inte något motstånd.

1976 demonstrerade jag mot att den ekonomiske rådgivaren till militärdiktaturen i Chile, Milton Friedman, skulle erhålla Nobelpriset i ekonomi.

Friedmans idéer innebar bland annat att Sverige borde etablera friskolor, som finansierades genom en skolpeng från skattemedel. Idag vet vi vad detta accepterande och prisbelönande har fått för konsekvenser inom hela välfärdssystemet.

Det mest iögonfallande uttrycket för nyliberalismens ekonomiska politik är hur Sverige blivit ett av de mest ojämlika länderna i världen. Andreas Cervenkas bok ”Girig-Sverige: så blev folkhemmet ett paradis för de superrika” klargör den nyliberala ekonomins medvetna syfte. Cervenka visar, att nyliberalismens ekonomiska inriktning skapar stora möjligheter för människor med kapital att snabbt berika sig, men att det också finns en baksida av annan art.

Andreas Cervenkas bok "Girig-Sverige. Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika" avslöjar hur Sverige blivit ett av de mest ojämlika länderna i världen.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

För den, från Tidö-gänget applåderade, nyliberala ekonomin har vidare effekter in i vårt samhälles minsta vrå. De med lägst levnadsstandard och osäkra levnadsförhållanden hamnar i marginalen, när det sociala skyddsnätet inte längre ses som en viktig samhällsuppgift för de nationella budgetkassörerna i den nya regeringen.

Den under 2000-talet tilltagande ojämlikheten visar sig på allt fler områden; bostadsmarknaden, skolan, vården…landsbygdens utarmning! … och det är denna den nyliberala ojämlikheten som är den samhälleliga basen för den främlingsfientliga agendan hos ”De fyras gäng”.

För vad är det Tidö-partierna betonar om städernas periferi bortom centrumkärnorna? Problem, problem, problem! Och vilka bor där? Jo…invandrarna! Samhällets alla problem identifieras genom att peka på de utvalda syndabockarna flyktingarna och inte minst muslimerna, som dessutom anses hota vårt samhälles kulturella grund.

Barnfattigdom, papperslösa migranter, skyddslösa arbetskraftsinvandrare och gängkriminalitet möts från Tidö-gängets sida med en uppsjö av åtgärder som avser att minimera antalet invandrare i vårt land. Men inget sägs om vad som har åstadkommit denna samhälleliga segregation och problematik: den nyliberala ekonomins ohejdade framfart!

Tidöavtalets reaktionära arkitekter visar sig på en rad områden. Ett par exempel bland många; vård- och skolpersonal skall bli angivare av migranter: ”Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.” Invandrare skall inte ha tillgång till tolkstöd vid kontakter med vården, skolan…ej heller juridiska ombud vid möte med byråkratiska myndigheter.

Dessa exempel och flera med dem har det gemensamma, att de inte önskar bidra till en möjlig positiv integration.

Några förslag som bidrar till att grundlägga en integrationsprocess som innebär ett ömsesidigt ansvar från det svenska samhället och migranten existerar överhuvudtaget inte i Tidö-avtalet.

Förslagen har den tydliga inriktningen på att hindra migranters inträde i Sverige, minimera flyktingmottagandet, försvåra integration - parat med den stora och centrala insatsen att de som invandrat skall ”återvandra”!

I Tidö-avtalet kan vi läsa, att ”Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket och Kriminalvården ska ges ett förstärkt uppdrag att samverka när det gäller återvändandeverksamheten (…) innebär restriktioner för den enskilde från att röra sig fritt. Den enskilde kan bland annat behöva anmäla sig flera gånger om dagen eller infinna sig på boendet mellan vissa klockslag.”

I slutändan släpper Tidö-avtalets författare helt alla sina eventuella empatiska hämningar: ”Regeringen ska snarast efter regeringstillträdet besluta om en proposition till riksdagen som motsvarar utskottsinitiativet i socialförsäkringsutskottet av den 3 maj 2021, för att begränsa den humanitära skyddsgrunden.”

Nyliberalismens förenande med främlingsfientligheten fullbordades när den sverigedemokratiska ledningen skakade hand med den moderate politikern Peje Emilsson och då bytte uppfattning om friskolornas välsignelser. Det nyliberala kapitalets förespråkare blev en kraftfull allierad och den sverigedemokratiska partikassan fylldes till bristningsgränsen. Den kyligt rationalistiska ekonomiska politiken förenades med en kylig inhuman kamporganisations känslomässiga politiska stridsrop.

Det som från början tycktes som en ohelig allians, Sverigedemokraternas anslutning till Moderaternas ekonomiska politik med dess strävan att privatisera välfärden, blev nu verklighet.

Nyliberalismens kallsinne för allt som inte gäller individuella ekonomiska intressen gav den sverigedemokratiska främlingsfientliga andan en möjlighet att liera sig med den moderatliberala politiken och lade redan då grunden för det som idag kommer till uttryck i Tidöavtalets konkreta politiska förslag.

Nu gäller det att det socialdemokratiska mittenpartiet tar sitt förnuft till fånga och på allvar formulerar de politiska reformer som bryter den tilltagande ojämlikheten och riktar in sin politiska strävan på att lyfta de grupper i samhället som har levnadsvillkor som inte är acceptabla.

Då krävs det att man återgår till en konkret ”blandekonomi” som vågar inskränka den totala valfrihetens marknadsekonomi. Detta är nödvändigt om inte valsloganen, om att återta kontrollen över samhällsutvecklingen, inte bara skall bli tomma ord.

Den politiska uppgörelsen med nyliberalismen och främlingsfientligheten behöver gå hand i hand!

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.