Operasångaren Erland Hagegård sörjer sin vän Marja i Myrom, som under många år var en uppskattad sidekick i hans klassiska allsångskvällar i Karlstad.
– Hon var en äkta människa, och det är det bästa jag vet när det gäller mänsklighet, säger han.
Erland Hagegård berättar att han har spelat Beethovens "sjua", andra satsen, medan han tänkt på sin goda vän Marja Hallstensson, känd som Marja i Myrom.
– Den långsammaste tolkningen. Sen brinner det några ljus här fortfarande. Det är vemodigt, men samtidigt underbart att ha träffat henne som den roliga – ofta – konstnär som hon var.
2006, när Erland Hagegård arrangerade sin första allsångskväll i Karlstad och Mariebergsskogen, medverkade Marja Hallstensson som "sångduellant".
– Hon kunde ju inte riktigt sjunga, så jag fick sjunga med. Så var det med flera som var med, som Perra Johnsson (hockeytränaren) och landshövdingen Eva Eriksson. Det blev att jag sjöng med lite i deras stämmor.
Konstnären Marja i Myrom har avlidit: ”Hon var överallt och ingenstans”Målade inför publiken
När det årliga evenemanget senare flyttade till Sandgrund och blev Klassisk allsång vid Klarälven, medverkade Marja i Myrom som "livekonstnär".
– Hon ställde upp en vit duk på ett staffli framme vid scenen, där hon började måla efter något tema i början av konserten. Sen lottade vi ut målningen, och det var alltid någon glad som fick cykla hem försiktigt med tavlan.
Att försöka ringa in Marja i Myrom som människa och konstnär, det gör sig inte alldeles enkelt, menar Erland Hagegård.
– Hon var en äkta människa, och det är det bästa jag vet när det gäller mänsklighet. Hon var naturligt ärlig, och rak. En levnadskonstnär och målarkonstnär, som med fantasi målade troll, tomtar och andliga saker, fast allegoriskt eller metaforiskt. Jag gillade henne skarpt.
Så skarpt att han vid två tillfällen lät henne måla hans innertak i bostaden på Lorensberg.
– Det tog två dagar per ställe. Hon stod här på en vanlig hushållsstege. Man frågade ju, hur går det med nacken? Då svarade hon: "Det här var så roligt, så jag känner ingenting." Hon var ju alltid godmodig.
Erland Hagegård beskriver det som "underbara målningar".
– En av dem bygger på "La bohème", där jag gjorde barytonrollen på Frankfurtoperan och sedan tenorrollen som Rodolphe i Stockholm. Jag hade scenbilder som hon använde sig av som inspiration och gjorde fantasmer av. Hon var på alla sätt precis som en konstnär ska vara.