”Musik skall byggas utav glädje” sjunger Lill Lindfors. Jag gillar den låten. Blir uppåt och energisk. Men musik tycks kunna gräva ännu djupare i våra psyken. Det framgår av ett nyligen utgivet temanummer om musikterapi i vård och omsorg i Socialmedicinsk tidskrift.
För några år sedan såg jag den prisade dokumentärfilmen Alive inside som handlar om musikens förmåga att väcka minnen till liv hos patienter som lider av demens eller annan minnesförlust. I den får vi bland annat möta
Henry som har varit innesluten i sig själv och helt onåbar. Han började lyssna på sin favoritartist – jazzsångaren Cab Calloway. Och då börjar det ske en fullständig förändring. Han blir upprymd, energisk och börjar att röra på sig och till och med sjunga. Att lyssna till Cab Calloway fungerade som en ”quickening art” – en snabbverkande sak, säger neurologen och författaren Oliver Sachs i filmen – som omedelbart väckte och stimulerade Henrys sinnen.
Dokumentären visar med all tydlighet på musikens förmåga att bryta isoleringen mot omvärlden när patienter får lyssna på den musik som de gillade när de var vitala. Människorna i filmen ler. Gråter av glädje, skrattar när de börjar få kontakt med sig själva.
Till min glädje ser jag att musikens hälsofrämjande förmåga uppmärksammats i ett temanummer i Socialmedicinsk tidskrift.
Ansvarig för temanumret är Bosse Haglund, Alexandra Ullsten och Lena Uggla. Bosse är sedan 14 år redaktör för tidskriften och professor emeritus i socialmedicin med inriktning mot hälsofrämjande arbete vid Karolinska Institutet. Syftet med temanumret är att visa vad musikterapi är och att ge exempel på forskning och praktik för olika åldersgrupper.
Jag förbereder en intervju med redaktören. Känner att jag bör ha lite kött på benen om vad musikterapi är och läser mig till att musikterapi innebär att man använder sig av musik för att förbättra hälsa och välbefinnande. På ett ungefär så att säga. För definitionerna är mer komplicerade än så.
När jag når Bosse på telefon för en intervju berättar han att i Sverige finns det cirka 150 högskoleutbildade musikterapeuter. Utbildningen sker vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
– I vårt land är musikterapeut inte en skyddad yrkestitel. Det skapar problem. Många har osäkra och otrygga anställningsvillkor. Många jobbar inte som musikterapeuter. Och där särskiljer vi oss från Norge och Danmark.
– Musikterapi är ett verktyg och en viktig resurs i vården men som är i det närmaste outnyttjad, tillägger han och fortsätter.
– Vi börjar förstå allt mer om musikens betydelse inom vården och omsorgen. Och vi visar med detta temanummer att musik påverkar hela människan. Hjärnan. Nervsystemet. Motoriken. Känslorna. Blodtrycket.
Bosse exemplifierar med sång där forskningen visar att sång kan öka halterna av både det lugnande hormonet oxytocin och testosteron som gör att kroppens förmåga att reparera och bygga upp celler stimuleras.
– Jag måste få berätta, säger Bosse entusiastiskt, om en händelse som inträffade för drygt 50 år sedan.
– Sommaren 1970 jobbade jag som underläkare på långvården i Bollnäs. Där fanns det en överläkare som lärde oss att kommunicera med de dementa patienterna genom att sjunga i stället för att prata. Det var verkligen en upplevelse för vi fick en kontakt med dem som vi inte trodde var möjligt. Jag fick en insikt om musikens makt som jag har haft med mig livet igenom.
– Hur kom det sig att det blev ett temanummer, undrar jag?
– Jag ville ge ett bidrag som kan stärka musikterapin. Och tänkte då varför inte ett temanummer? Socialmedicinsk tidskrift har ju en läsekrets på 80 000 läsare per år.
– Tog kontakt med Lena Uggla som hade bra koll på läget. Sedan kom Alexandra Ullsten in i bilden och som spelat en viktig roll som temaredaktör för detta nummer. Själv insåg jag ganska snabbt att musikterapi är ett verktyg i vården som är en alltför outnyttjad resurs.
Alexandra tillhör en av landets ledande forskare inom sitt område. Hon har doktorerat i musikvetenskap med inriktning mot musikterapi och har nu en forskartjänst vid Region Värmland. Hon bidrar med ett kapitel i temanumret.
– Alexandras forskning inom familjecentrerad neonatal smärtvård är banbrytande, förklarar Bosse.
Temanumret Musikterapi i vård och omsorg är ett faktaspäckat nummer på över 200 sidor med ett innehåll som heter duga. Drygt 20 artiklar om musikterapeutisk forskning som täcker områden som medicin, omvårdnad, musikvetenskap, musiksociologi och specialpedagogik. Och inte minst musik som terapi och musikterapeut som yrke. Musik kan både lugna och väcka starka känslor.
I numret skriver professor emeritus Gunnar Bjursell om att kultur i dess olika former som musik, dans, bild har en bestående inverkan på hjärnan. Kulturella aktiviteter påverkar inte endast hörsel, syn och balans utan också inlärningsförmåga, kreativitet, motivation och empati. Även om man föds med olika grad av dessa förmågor är det positiva budskapet att också dessa kan vidareutvecklas vilket beror på hjärnans förändringspotential och dess plasticitet.
Eva Bojner Horwitz, professor i musik och hälsa vid Kungliga Musikhögskolan, och Töres Theorell, professor i psykosocial medicin vid Karolinska Institutet, skriver i sitt bidrag att i tider av osäkerhet blir musik och sång alltmer viktigt för att upprätthålla både fysisk, emotionell, kognitiv och estetisk stabilitet och hälsa. Att lyssna på musik som man gillar har tydliga emotionella effekter. Levande musik ger dock kraftigare effekt än inspelad musik.
Själv är Bosse Haglund en kulturentusiast. Han målar akvareller och kommer inom kort ut med en bok.
Han sjunger i flera körer med varierande repertoar.
– I ett körprojekt sjöng vi till exempel sånger av Laleh som arrangerades för körframförande, berättar han.
– Jag blir upprymd av att sjunga inför en publik. Får energi som kan sitta i flera dar.
– Men, tillägger han, att repetera och få det att fungera är ingen enkel sak. Det kan vara slitsamt.
Bengt Starrin
Professor emeritus Karlstads universitet