De har inte varit med om maken till jobbig sommar.
– Den är den värsta som har hänt oss, hälsar personalen på akutmottagningen i Arvika.
Det verkar vara så sant som det är sagt. Men det hör också till saken att de sträcker ut en hand till cheferna, till regionledningen i Värmland för att undvika den höga arbetsbelastningen och åtgärda den prekära situationen på jobbet.
I samklang.
“Låt oss skapa en hållbar lösning tillsammans”
Det är deras mantra i ett öppet brev som idag postas till höga vederbörande i Region Värmland.
Det är skrivet i en god ton, av samarbetsvilja samt av ett alldeles vederkvickande skäl:
– Vi tycker om att ha patienter här, att ta hand om dem och ge dem den vård de förtjänar, förklarar undersköterskorna Tina Olofsson och Pernilla Olsson.
– Det är en speciell roll vi har, intressant för att man aldrig vet vad man möter i dörren, fortsätter Tina.
Låt hjärtat va’ mä
Hon jobbade 17 år på Arvikaverken och tjänade bättre där än på sjukhuset. Men hjärtat ska ju vara med också.
– Det här handlar inte om pengar utan om yrkesrollen och vad den betyder för patienten.
Har man hamnat på en bår så uppskattar man onekligen hjälpen.
Den finns på akuten i Arvika, simsalabim så har de fullt lag. Dag och natt, natt och dag.
Men, men:
– Utan pensionärerna som hoppar in skulle vi inte klara av det, och heller inte utan att ställa upp för varandra, berättar Tina.
Lojaliteten är en hederssak för dem alla.
Kamratskapen.
– Vi går aldrig kort på folk men det sliter väldig, väldigt hårt på oss att hoppa in för att inte de andra ska komma i kläm eller för att man blir kommenderad övertid, fortsätter Pernilla Olsson.
De är två sjuksköterskor och två undersköterskor per pass, med journarkosläkare att kontakta men ingen kirurgi. Patienter som behöver opereras hänvisas till Centralsjukhuset i Karlstad, om CSK har möjlighet att ta emot.
Ibland kan patienter med få ligga länge och vänta på transport, ibland får de stå ut med smärtorna och skickas hem.
– När vi ser att det inte går har vi tvingats göra en internmedicinska diagnoser för att de ska bli inlagda på medicin, berättar kollegan Karina.
Fast det bär personalen emot, och dessutom strider mot hälso- och sjukvårdslagen.
Systemfel
De skriver till regionledningen att det är ett systemfel, patienter får ligga på en vårdenhet som varken är optimal eller rustad för patientens behov. En konsekvens av centraliseringen.
– Vad ska man säga till en patient med plågor i gallblåsan när inte CSK vill ta emot? Det blir ingen rättvis vård.
“Det finns för få vårdplatser och när de är slut höjs kraven för hur sjuk du måste vara för att få bli inlagd. Det är inte ge vård efter behov utan att ge vård efter tillgängliga resurser”
Personalen aktualiserar problemen i det öppna brevet.
– Vi tog upp dem med arbetsgivaren efter sommaren men har ingenting hört. Vi vill få in fler härliga människor här, det är ett bra yrke och vi vill göra ett bra jobb bara vi får förutsättningarna.
Dubbelpass
De orkar inte jobba ibland sex dagar i veckan, dubbla pass från 07 till 22 och extra helger. För att bli blåsta på full ersättning vid exempelvis dubbelpass och heller inget extra för längre arbetstid i somras, endast plus i timbanken.
– Den som jobbar deltid får inte lön för kvalificerad övertid på vardagar. Under sommaren fick vi fick ytterligare sju timmar tillagda på schemat, tyvärr utan att vi blev informerade. De ligger kvar än.
Suck och stön.
Camilla Gustafsson, avdelningsordförande i Vårdförbundet, förstår besvikelsen.
– Arvika sjukhus kunde ha följt praxis och gett den berättigade lönen, men här valde chefen att ge den lägsta. Jag känner till det sedan tidigare, säger hon.
Camilla Gustafsson läste brevet på stående fot i korridoren.
– Det är jättebra skrivet. Vi håller med om allt och kommer sätta fokus på hur det går.
Det ringer i akutmottagningens entré. Rött ljus. På en blink blir det nästan tomt i personalrummet. Skarpt läge, hundra procents uppmärksamhet på jobbet. Så länge de orkar.
– Vi behöver bli fler, få den lön vi förtjänar och en hållbar lösning.
Verksamhetschef Ann-Kristin Olsson är den första att framhålla akutpersonalens kompetens, vikten av att sjukhusets nav fungerar på bästa sätt och att rekrytering pågår.
– Två sjuksköterskor och flera undersköterskor är på väg in. Några av dem är under inskolning som tar ganska lång tid vid akuten, berättar hon.
När kvoten är fylld blir det inga fler anställningar.
– Är de fullbemannade ska det räcka, även till tid för exempelvis utbildning. Vi kommer att få toppar och lugnare perioder i fortsättningen också, men som i somras ska det inte behöva bli.
Ann-Kristin Olsson nämner att det blev särskilt ansträngt sedan några anställda blivit sjukskrivna och några slutade.
– Jaha, får vi brev från personalen i Arvika, utbrister Åsa Johansson (S), regionstyrelsen ordförande och sätter genast optimal vård som gemensamt syfte för arbetsgivare, personal och vi som behöver den.
– Medarbetardriven utveckling är jättebra, den ska vi politiker lyssna till. För mig som ny regionsstyrelseordförande är det väldigt viktigt att få höra deras synpunkter, hur de tycker och tänker. Särskilt i den förändringsprocess vården står inför.