Debatt: Socialdemokraternas förlorade heder och högerpopulismens frammarsch

Debatt
PUBLICERAD:
Före detta statsministern Magdalena Andersson (S), före detta utrikesministern Ann Linde (S) och före detta försvarsministern Peter Hultqvist (S).
Foto: Pontus Lundahl / TT
Den socialdemokratiska ledningens utrikespolitik förtvinade när Hultqvist, Linde och Magdalena låste fast oss i ”kalla-krigets” logik, skriver Stefan S Widqvist.

Peter Hultqvists decennielånga upptrappning av militariseringen, Ann Lindes okritiskt underdåniga Natoansökan och Magdalena Anderssons nationalistiska tonläge har åsidosatt de mänskliga rättigheterna och den självständiga solidariska internationalismen har gått förlorad.

Den av den socialdemokratiska ledningen krattade manegen beträds nu av den högerpopulistiska regeringen, som villigt följer upp den underlättade ingången till ett alltmer auktoritärt förhållningssätt i det utrikespolitiska agerandet.

På frågan om Turkiet är en demokrati svarade Magdalena Andersson att Turkiet är en formell demokrati. Hon nämnde inte Erdogan-regimens övergrepp mot oppositionen och det kurdiska folket. Förföljelsen och fängslandet av politiker och journalister, valfusk och krig mot de självständighetssträvande kurderna…likväl ansåg (s)-ledningen att Turkiet är en demokrati som man skall samarbeta med.

Nu svarar den moderate utrikesministern Tobias Billström på samma fråga, utan att tveka, att visst är Turkiet en demokrati och den svenska regeringen kommer att stödja Turkiets kamp mot de ”terrorister ”som hotar den turkiska demokratin.

Den socialdemokratiska regeringens centrala ledarskap avvisade uppmaningen att skriva på FN:s förbud mot kärnvapen och i Ann Lindes Natoansökan kunde man läsa: ”Sverige accepterar Natos inställning till säkerhet och försvar, vilket inkluderar den avgörande roll som kärnvapen spelar och har för avsikt att delta fullt ut i planeringsprocesser för Natos militära struktur och kollektiva försvar, samt är berett att sätta in styrkor och förmågor för alla alliansens uppdrag.”

Nu uppmanar Överbefälhavaren Micael Bydén i sitt militära råd att den högerpopulistiska regeringen inte ska sätta upp några som helst gränser för Natomedlemskapet, som innefattar kärnvapen på svensk mark och trupper utstationerade runt om i landet utifrån Natos strategiska syften.

Den moderate statsministern Ulf Kristersson samtycker och han garanterade vidare, att han skall fullfölja socialdemokratins militära satsning så att de två procenten av BNP snarast uppnås.

Den socialdemokratiska ledningens utrikespolitik förtvinade när Hultqvist, Linde och Magdalena låste fast oss i ”kalla-krigets” logik. Det inskränkta nationalistiska säkerhetsperspektivet tog överhand och det har blivit så tyst när demokratins innehåll undergrävs på skilda håll i världen. Nu när de hukade nackarna inför Nato visar sina praktiska politiska konsekvenser.

Det positiva och viktiga konkreta stödet till det ukrainska motståndet mot det aggressiva Ryssland rättfärdigar dock inte en i övrigt osjälvständig icke-solidarisk utrikespolitik.

Varför hör vi inte idag den socialdemokratiska stämman i vår värld fylld av orättvisor. De afrikanska, asiatiska och latinamerikanska folken saknar den svenska socialdemokratiska internationalismen. Varför är inte de aktiva partimedlemmarna mer upprörda över socialdemokratins förlorade heder och kräver en återgång till traditionens internationella solidaritet?

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.