Hoppa till huvudinnehållet

Värmländske soldatens rapport från kriget: "Jag gjorde det du lärde mig och det räddade livet på mig"

Publicerad:
Reporter Värmlands Folkblad
Värmlands Folkblad
redaktion@vf.se
"Soldaterna är nu redo för fronten – och de är väl medvetna om riskerna".
"Soldaterna är nu redo för fronten – och de är väl medvetna om riskerna".

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

En gång i veckan kommer en rapport från krigets Ukraina – bakom bokstäverna finns en värmlänning som valt att resa dit för att hjälpa ukrainarna mot de ryska invaderande soldaterna.

Här är hans tredje rapport.

Värmländske soldatens rapport från kriget: ”Ukraina blir bara starkare”Värmländske soldaten rapporterar från kriget: ”Detta är deras revolution”

Jag befinner mig i området runt Donetsk, och har varit här hela veckan som gått.

Dagligen hör vi dånet från utgående artillerield, och det ger oss en bra känsla – det betyder att vi har initiativet, vi är på offensiven och ryssarna drar sig tillbaka.

Det har till och med hörts, och observerats, egna stridsflyg (”ljudet av frihet”, som jag gillar att kalla det).


Vi har varit inlogerade i övergivna hus på glesbygden, utan varken ström eller rinnande vatten. Värme har vi - så länge vi eldar.

Två äldre herrar sköter huset under dagen, och står för bespisningen. Grönsakerna plockar de själva från en bonde ett stenkast från huset, så det är både kortrest och färskt. Tyvärr bjuder det inte på så stor variation.

"Maten är både kortrest och färsk – men bjuder inte på så stor variation".
"Maten är både kortrest och färsk – men bjuder inte på så stor variation".

Soldaterna verkar inte bry sig, de håller humöret uppe ändå. Det pratas strunt, spelas kort, det utförs practical jokes, och massa andra stunt som får tiden att gå.


Jag har fått äran att leverera sjukvårdsmateriel till ett sjukhus i Dnipro, genom den svenska organisationen Swedish rescuers. De kom ner till Ukraina med flertalet köpta och donerade fordon av olika slag, fullproppade med olika förnödenheter till flera olika ställen i hela Ukraina.

Ett av de fordonen de kom ner med, som har köpts för donerade pengar, gick till mig och mitt team. Den bilen var fullproppad med sjukvårdsmateriel, och jag levererade det på ett av sjukhusen i Dnipro.

"Ett av de fordonen de kom ner med, som har köpts för donerade pengar, gick till mig och mitt team. Den bilen var fullproppad med sjukvårdsmateriel, och jag levererade det på ett av sjukhusen i Dnipro".
"Ett av de fordonen de kom ner med, som har köpts för donerade pengar, gick till mig och mitt team. Den bilen var fullproppad med sjukvårdsmateriel, och jag levererade det på ett av sjukhusen i Dnipro".

Klockan blev så mycket att utegångsförbudet kl 2300 trädde i kraft, så jag fick sova i en säng hos dem. Men först skulle de proppa i mig så mycket mat att jag var tvungen att tacka nej. De pratade inte engelska, så det gick i google translate, och mycket charader.

De var väldigt tacksamma över bidraget från Sverige, och gästfriheten var som vanligt oklanderlig.


Att vi nu har ett eget fordon ger oss en enorm frihet i att kunna röra oss runt i området och följa våra soldater, utan att behöva ”snylta” på det lokala folkets varma hjärtan och folks vilja att hjälpa.

Swedish rescuers hade också överraskat mig med en resesäck med varma kläder, kängor och diverse goa grejer jag kan dela ut till mina män. Jag kände mig som ett litet barn på julafton.

Ett enormt tack till er!


Vi i instruktörslaget har hängt med samma bataljon nästan varje dag, och hållit i utbildningar för bland annat mekaniserat skytte, samt spaning och eldöverfall för mitt kill-team.

"Vi i instruktörslaget har hängt med samma bataljon nästan varje dag".
"Vi i instruktörslaget har hängt med samma bataljon nästan varje dag".

Jag hade ett återseende med en soldat häromdagen, en soldat som jag inte hade sett på ett bra tag. Han överlevde striderna vid fronten och när han såg mig på avstånd ropade han till, småsprang mot mig, tog mig i handen och kramade mig. Han var väldigt glad över att se mig.

På knacklig engelska fick han fram en historia om vad han varit med om, och sa till slut ”Jag gjorde det du lärde mig (och hänvisade till ett särskilt tips jag gav honom) och det räddade livet på mig”.

Den känslan jag fick när han sa det, den känslan ska jag aldrig glömma.


Det har varit en stegrande svårighetsgrad på utbildningarna, och soldaterna visar gång på gång att de lär sig snabbt. Under ett av momenten hade både jag och min kollega från USA (också jägare) väldigt svårt att upptäcka gruppen – vi jagade de med drönare i luften och egna observationer i skogen.

"Dagligen hör vi dånet från utgående artillerield, och det ger oss en bra känsla – det betyder att vi har initiativet"
"Dagligen hör vi dånet från utgående artillerield, och det ger oss en bra känsla – det betyder att vi har initiativet"

Det gjorde mig stolt, och när vi berättade det för dem kunde vi se glädjen i deras ansikten.

Soldaterna är nu klara för skarp tjänst och kommer inom en väldigt snar framtid skickas iväg för att påföra ryssarna så stor skada som möjligt.

Det är en hård sanning.

Jag, men framför allt de, är mycket väl medvetna om riskerna. Men samtidigt är vi också medvetna om belöningen – fred, och ett kärt återseende med sina familjer.

Jag kan bara hoppas att samtliga återigen får uppleva fred i sitt land igen, och kunna återvända hem till sina familjer.

Tyvärr vet jag att många av de inte får göra just det. De offrar allt, för att vi ska få allt.

För detta ska vi vara evigt tacksamma.

För detta ska vi hedra dem.

Artikeltaggar

KrigMänskligtRysslandSamhälleUkrainaUkrainakriget