LEDARE: Men vad fan håller du på med, Magdalena Andersson?

Ledare
PUBLICERAD:
Socialdemokraternas ledare Magdalena Andersson valde nästan demonstrativt att inte kritisera den nya regeringens migrations- och rättspolitiska politik. Helt obegripligt.
Foto: Jessica Gow/TT
Om Magdalena Andersson tycker att det är så jobbigt att stå upp för socialdemokratiska värderingar kanske hon inte ska försöka leda ett socialdemokratiskt parti.

Samtidigt som regeringsöverenskommelsen mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna plockas isär, granskas och ifrågasätts från många olika håll för en rad uppseendeväckande förslag är Socialdemokraternas partiledare påtagligt obekymrad.

Magdalena Andersson intervjuas i Expressen och skakar då bort Ulf Kristerssons upprepning om hur den nya regeringspolitiken kommer att innebära ett paradigmskifte.

Hårdare migrationspolitik? Bah, fnyser Andersson, det paradigmskiftet fixade ju sossarna redan under flyktingvågen 2015!

Och för detta tycks S-ledaren förbluffande stolt. I intervjun finns varken kritik mot den av många andra så kritiserade skärpningarna av migrationspolitiken eller rättspolitiken som presenterats i regeringsöverenskommelsen.

Hon tonar, som Expressenreportern Tomas Nordenskiöld formulerar det, ”ned dramatiken i de förändringar som föreslås”. ”Hon vill i dagsläget inte ta avstånd från någon del av den föreslagna migrationspolitiken”. Inte ens det groteska förslaget om att Sverige ska ta emot ett kraftigt minskat antal kvotflyktingar, en särskilt utsatt grupp där kvinnor och barn dominerar, förmår Andersson kritisera.

I själva verket, påpekar Andersson, vill Socialdemokraterna faktiskt gå ännu längre än regeringsunderlaget på vissa punkter! Vara ännu tuffare!

Vad är det här?! Vad håller hon på med?? Vad är det för snabbanalys av valrörelsen och valresultatet som får Socialdemokraternas partiordförande att tro att vägen tillbaka till ökat förtroende för vänsterblocket är att anamma en rättsosäker och inhuman migrationspolitik och en populistisk rättspolitik?

Vad i de senaste veckornas förhoppningsfulla samling av vänsterpolitiska krafter och vänsterväljare i kraftfull opposition och kritik till Ulf Kristerssons regeringspolitik med kraftig slagsida av sverigedemokratisk politik, tycker S-ledaren känns jobbig?

Vad i de senaste veckans krypande för Sverigedemokraterna som regeringspartierna tvingats till för att få bilda regering, lockar Magdalena Andersson?

Det är uppenbart att Magdalena Andersson vill fokusera på att pressa regeringen i välfärdsfrågorna, de ökande behoven av kraftigt stärkta statsbidrag för att skydda skola, vård och omsorg från omfattande nedskärningshot nästa år. Pengar det väl är ytterst tveksamt om Kristersson verkligen har när allt måste användas till det utlovade elpristaket.

Men varför hon först känner sig tvingad att framstå som skarpare (och mer oseriös) än Åkesson i migrationspolitiken är helt obegripligt.

Och för den som kanske tänker sig att Expressen säkert vinklat Anderssonintervjun är det bara att berätta att onsdagens partiledardebatt i riksdagen, mandatperiodens första, gick i samma stil.

Nooshi Dadgostar (V) gick till attack mot den föreslagna regeringspolitiken. Märta Stenevi (MP) gick till attack mot den föreslagna regeringspolitiken. Annie Lööf (C) gick till attack mot den föreslagna regeringspolitiken. Magdalena Andersson … gjorde det inte.

Så uppenbar var socialdemokratens besynnerliga hållning i debatten att Annie Lööf såg sig manad att efteråt säga till TT att hon ”hoppas att de liberala mittenväljare som valde att lägga sin röst på Magdalena Andersson i visshet om att inte ge SD inflytande, nu inser att S kommer att rösta igenom SD:s migrations- och rättspolitik”.

Hårda ord, men efter att ha lyssnat på socialdemokraten i debatten går det inte direkt att säga emot.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.