FBK Topp 90: Här är spelarna på placeringarna 80-71

VF-sporten rankar Färjestads 90 största spelare genom tiderna – i dag avslöjar vi namnen på placeringarna 80 till och med 71.

Plats 80: Lennart "Nenne" Andersson

”Nenne” efterträdde tio år äldre Björn Fagerlund som FBK:s förstemålvakt och stannade 13 säsonger.

Därmed blev han klubbens meste målvakt genom tiderna. Han inledde karriären i den lokala kvartershockeyn och vann guld med Värmlands TV-pucklag. I FBK fick han uppleva två SM-silver, 1976 och 1977.

Den sistnämnda säsongen utsågs han även till tredjemålvakt i landslaget under den legendariska VM-turneringen i Wien, där Tre Kronor besegrade ”oslagbara” Sovjet två gånger och vann silver. Det var nära att bli skarpt läge för ”Nenne” när en av de två andra målvakterna, Hardy Åström, skadades under turneringen.

Efter karriären blev ”Nenne” sedan en stor eldsjäl som mångårig kanslichef i Skåre BK. Klubben hårdsatsade på ungdomshockeyn och ”Nenne” blev kvar ända tills Skåre BK lades ner.

Han var en tystlåten målvakt. ”Nenne” trivdes inte med rampljus och ogillade till exempel när tv kom och direktsände hans FBK-matcher.

Plats 79: Per Bäckman

Bruksgrabben med de spikraka, och inte alltid helt bekväma, åsikterna värvades till Färjestad från västmanländska Surahammar som 21-åring 1971.

Trots sju säsonger i FBK-tröjan fick han som spelare, i en formation med Gunnar Johansson och Janne Vestberg, aldrig uppleva ett SM-guld.

Ytterforwarden Bäckman blev däremot efter avslutad spelarkarriär – som ledde till två SM-finaler – i stället framgångsrik ledare, en karriär som startade i Oskarshamn och Väsby.

Redan första året som ledare i högsta ligan, 1983, tog han AIK till SM-guld efter att ha slagit ärkerivalen Djurgården i finalserien.

Bäckmans engagemang i Färjestad varade i omgångar från 1971 till 1997 och han ledde FBK till två SM-guld med nästan tio års mellanrum (1988 och 1997), coachade däremellan laget till klubbens viktigaste segrar när han 1994 klev in i Allsvenskan med sju omgångar kvar och ledde laget tillbaka till Elitserien via segrar i den Allsvenska finalen mot Niklas Wikegård-tränade Boden.

Tanken var att coachkarriären skulle avslutas med förbundskaptensuppdraget i Danmark, där Bäckman under fem år (08-13) ledde danskarna genom lika många VM-turneringar, men så blev inte fallet. Inhopp i Västerås och ett kort inhopp i Modo mot slutet av säsongen 16/17 fick avsluta coachkarriären.

Den i dag 72-årige Bäckman bor numera i Västerås.

Plats 78: Björn Fagerlund

Fagerlund var Färjestads första stora målvaktsstjärna. Född mitt under andra världskriget och yngre bror till Svenska ishockeyförbundets mångårige ordförande Rickard.

Han hockeyfostrades i Södertälje under 1950-talet och värvades till Färjestad 1963. Fagerlund spelade sedan tolv säsonger i FBK och fick även uppleva tre landskamper.

Som målvakt lyckades han vid ett tillfälle även med konststycket att göra mål.

Fagerlund ingick sedan i ledarstaben när FBK vann första SM-guldet 1981. En gladlynt målvakt som även under den aktiva karriären drev en välkänd bilhandel i Karlstad. Han gick bort 2020.

Plats 77: Dieter Kalt

Österrikisk sniper som redan när han landade i Karlstad fick frågan om han var ”den nye Loob”. Och han levererade direkt, redan under sin debutsäsong i Elitserien, guldsäsongen 01/02, sköt högerforwarden 21 mål. Kalt var en vinnare i en hypereffektiv formationen med Ulf Söderström och Rickard Wallin, en av Färjestads effektivaste kedjor genom åren. Tillsammans producerade trion 132 poäng i grundserien.

Med tröja 74 och en rekordsnabb inlärning av svenskan blev han snabbt en fanfavorit under de tre säsongerna i FBK. Språkkunniga hustrun Katrin gjorde karriär vid sidan av rinken som ackrediteringschef för Karlstads del av hockey-VM våren 2002. Kalt blev förutom svensk även österrikisk och tysk mästare och svarade i elitserien för totalt 150 matcher, varav sju för Luleå i ett kort inhopp våren 2009.

Han avslutade den aktiva karriären i moderklubben Klagenfurt i december 2012 och startade omgående en karriär vid sidan av rinken som inleddes med uppdraget som assisterande coach i Klagenfurt och det österrikiska U20-landslaget. Han har också VM-coachat Österrikes A-landslag och fungerat som landslagets team manager

Driver eget företag tillsammans med Katrin med bland annat podcasts, inspirationsföreläsningar, personlig framgångscoach och mentorskap i olika former.

Plats 76: Conny Evensson

Conny var en ledare redan som aktiv, men det är förstås som hockeytränare han uppnådde kultstatus. Sveriges bäste genom tiderna, enligt de flesta experter.

Han lirade med och lärde av Vikings legendariske kanadensare Les Aning som ung hockeyspelare. Conny värvades till Färjestad 1966 och karriären där avslutades 1975. Året därpå avrundade han med en match i moderklubben Viking.

Då hade Conny redan inlett tränarkarriären när han fick ta hand om FBK:s juniorlag. Här fanns flera spelare som sedan blev tunga namn när klubben vann första SM-guldet 1981, med Conny i båset.

Som spelare var han en avig center och kallades mycket riktigt för ”Skeven”. När FBK som nykomling 1970-71 sensationellt tog SM-brons var Conny en stor ledare på isen. Hans ”indiankedja”, med de hetlevrade Hagfors-bröderna Berndt och Kjell Augustsson, blev en publikfavorit.

Conny hade en ovana som ibland irriterade motståndarna. Han tog nämligen god tid på sig före tekningarna och körde en ritual där att rättade till nästan varje skydd. När Conny tekade mot Södertäljespelaren Dan Landegren, som kom från grannkommunen Munkfors, blev det evighetslånga föreställningar. Landegren körde nämligen med samma ”hyss”!

Plats 75: Marcus ”Lilliz” Nilsson

I Värmland var han omtalad länge, han som blivit känd som ”Lilliz” men som de hemma i Charlottenberg kallar ”Lillen”.

Redan som 13-åring började han spela i klubbens A-lag, men trots att han max var 140 centimeter lång och lurade upp gubbarna i motståndarlaget klarade han sig då som nu oftast undan smällarna.

– Det var det som vi var mest bekymrade över. Men han har ett sånt fruktansvärt spelsinne så han åkte aldrig på nån riktig smäll. Han höll sig undan – och de äldre gubbarna for som vantar kring honom, minns dåvarande lagkamraten Joakim Olsson.

Flippassningarna var ett signum då som nu.

– Jag tror aldrig jag gått av en träning i hela mitt liv utan att slå en flippmacka, sa ”Lilliz” hösten 2019 då han på allvar slagit igenom i SHL.

Samma vinter vann han SHL:s poängliga, och efter en strulig utlandssejour kom ”Lilliz” hem och blev svensk mästare med Färjestad.

– Det var precis det här vi kom hem för, sa han och bäste kompisen Joakim Nygård och kramade om varandra efter slutsignalen på isen i Luleå.

Plats 74: Peter Ottosson

Snabb, speedig ytterforward från speciella FBK-plantskolan Mariestad som kom till FBK via Troja-Ljungby 1988. Slog igenom på allvar under Harald Lückners ledning säsongen 91/92 med 43 poäng (18+25) på 40 SHL-matcher vilket gav plats i både OS-truppen till Albertville och Conny Evenssons VM-guldvinnande Tre I Kronor-uppställning.

Blev utlandsproffs i Evenssons Kloten efter SM-guldet 1997.

Återvände efter ett par säsonger i tyska Rosenheim till svensk hockey 2000, då i HV:s färger. Spelade sammanlagt elva säsonger i Elitserien/SHL innan han 2002 valde att varva ner i Forshaga och gå vidare som ledare.

Plats 73: Benny Andersson

Benny Andersson var en gepardsnabb ytterforward med sylvasst målsinne. Han var ikonen Ulf Sterners radarpartner i FBK under tre säsonger. Benny, även kallad ”Lill-Emil” efter pappa Andersson som var känd auktionist i Karlskoga, kom till FBK 1970 och stannade till 1979. Hans främsta claim to fame är att Benny gjorde allra första målet i nystartade Elitserien 1975.

Plats 72: Gustav Rydahl

Tänk hur allt kan vändas upp och ned.

Efter att i som junior lämnat Färjestad och via Frölundas juniorlag tagit sig upp i SHL tog Gustav Rydahl redan 2015 SM-guld med Växjö.

Men två och ett halvt år senare har karriären fullkomligt tagit stopp. Flytten upp till Norrbotten och Luleå blev inte alls vad Gustav Rydahl tänkt sig, nu under andra säsongen får han inte ens någon speltid av Tomas ”Bulan” Berglund.

Rydahl ville vidare, men det fanns ett stort problem: Ingen var intresserad.

– I lägre divisioner fanns det mycket intresse, som från Thomas Fröberg i Bik Karlskoga. Men i SHL fanns bara ett lag kan kunde hamna i: Färjestad som kunde se honom som en hemvändare. Det är inget att hymla om. Så därför fick vi lägga oss lågt avtalsmässigt både sett till längd och lön, har hans agent Johan Altberg berättat.

En chansning som kom att innebära jackpott, för Rydahl såväl som för Färjestad. För trots att de första månaderna efter hemkomsten var okej, inte mer, tyckte Peter Jakobsson att det fanns något där – och erbjöd ett nytt avtal.

Succén sen? Fullkomlig.

Fyra år senare kan vi blicka tillbaka på en tid där Rydahl nått landslaget, kommit tillbaka från en allvarlig knäskada och spelat OS med Tre Kronor, skrivit NHL-kontrakt med New York Rangers – och varit en nyckelbricka i Färjestads SM-guld 2022.

– Hur det känns att lämna? Bra, ler Rydahl och fortsätter:

– Vi vann ju SM-guld. Ett guld som vi längtat efter. Klubben är speciell för mig, Karlstad är speciellt för mig. Det är här jag har familj och grejer. Men NHL är något jag verkligen vill testa – och nu när vi faktiskt vann guld, att det blev slutet, är det lite lättare att flytta.

Plats 71: Milan Gulas

Om vi bara skulle ha rankat Färjestads största publikfavoriter, då hade Milan Gulas kommit betydligt högre upp än så här.

För det var kärlek vid första ögonkastet, när den då 28-årige högerskjutande tjecken mitt under säsongen 2013/2014 värvades från en misslyckad KHL-sejour i Metallurg Magnitogorsk för att få fart på FBK-offensiven.

Mål i debuten, mot rivalen HV71.

Och så bara fortsatte det. Målsinne nog att hitta rätt även om vinkeln var minimal.

Som i slutspelet samma vår där Milan Gulas fixade kvitteringen som innebar den sudden där Rickard Wallin sköt Färjestad till SM-final.

Två och en halv säsong senare hade Gulas gjort 50 mål och 58 assist – på 130 matcher. Men produktionen gick sedan ned rejält fjärde FBK-säsongen – och när det skulle krävas sen ankomst på ett artistkontrakt för att få till en förlängning valde Färjestad sommaren 2017 att tacka nej.

Ett beslut man i efterhand kan ifrågasätta, då Gulas från den dagen och framåt gjort orimliga 244 poäng på 193 matcher hemma i Tjeckien där han både 2018 och 2019 blev utsedd till ligans mest värdefulle spelare.

36 år ung spelar Gulas fortfarande, nu hemma i moderklubben Ceske Budejovice där han även är lagkapten.

Läs mer om FBK Topp 90:

Hela listan – de har presenterats hittills:

1)

2)

3)

4)

5)

6)

7)

8)

9)

10)

11)

12)

13)

14)

15)

16)

17)

18)

19)

20)

21)

22)

23)

24)

25)

26)

27)

28)

29)

30)

31)

32)

33)

34)

35)

36)

37)

38)

39)

40)

41)

42)

43)

44)

45)

46)

47)

48)

49)

50)

51)

52)

53)

54)

55)

56)

57)

58)

59)

60)

61)

62)

63)

64)

65)

66)

67)

68)

69)

70)

71) Milan Gulas, forward, 224 poäng.

72) Gustav Rydahl, forward, 223 poäng.

73) Benny Andersson, forward, 208 poäng.

74) Peter Ottosson, forward, 198 poäng.

75) Marcus ”Lilliz” Nilsson, forward, 195 poäng.

76) Conny Evensson, forward, 185 poäng.

77) Dieter Kalt, forward, 181 poäng.

78) Björn Fagerlund, målvakt, 175 poäng.

79) Per Bäckman, forward, 169 poäng.

80) Lennart ”Nenne” Andersson, målvakt, 169 poäng.

81) Leif Labraaten, forward, 164 poäng.

82) Michael Lindqvist, forward, 162 poäng.

83) Marius Holtet, forward, 159 poäng.

84) Andreas Johansson, forward, 155 poäng.

85) Theodor Lennström, back, 154 poäng.

86) Mats Trygg, back, 148 poäng.

87) Jesper Duus, back, 122 poäng.

88) Marcus Paulsson, forward, 121 poäng.

89) Hans-Åke Rosendahl, back, 121 poäng.

90) Cristopher Nihlstorp, målvakt, 119 poäng.