LEDARE: Sverige behöver en stark opposition – inte mesproppar

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Två omgångar av sluten omröstning krävdes för att den nya riksdagen kunde välja en andre vice talman.
Foto: Anders Wiklund/TT
Visst, det blåbruna blocket slöt upp bakom SD-kandidaten till andre vice talman (till slut), så det spelade ingen roll. Men visst borde både Centern och Socialdemokraterna markerat mot valet av Julia Kronlid istället för att rösta blankt. Sverige behöver en stark opposition de kommande fyra åren, inte mesproppar.

Ja ja, det förutsägbara valet av Andreas Norlén till talman i all ära, men det var väl egentligen hur det skulle röstas om SD-kandidaten Julia Kronlid som var det intressanta.

Andre vice talman ville hon bli, denna evolutions- och abortkritiker, nominerad gemensamt av SD, M, KD och L. Så mycket för Liberalerna som ”garanten” för begränsat sverigedemokratiskt inflytande alltså.

Men det kunde ju bli intressant ändå. V avslöjade att de erbjudit C att backa en kandidat från dem för att utmana Kronlid om posten, men fått nej. Då nominerade MP en motkandidat istället.

Sen lämnade först C beskedet att de tänkte rösta blankt i valet till andre vice talman. Ett besked S kort därefter anslöt sig till.

”Hon har majoritet från sina kompisar i SD/M/KD/L”, menade exempelvis Centerns klimat- och energipolitisk talesperson Rickard Nordin när folk undrade varför partiet inte försökte få en egen kandidat vald.

Men frågan var ju om hon verkligen hade det när det kom till kritan.

Trots att högerblocket har en större majoritet än regeringen hade förra mandatperioden ser den ändå bräcklig ut. Varför inte, som oppositionen gjorde många gånger efter valet 2018, utmana den bräckligheten? Kan det finnas ett par ledamöter för Liberalerna kvar som ogillar tanken att rösta på SD-kandidater?

Nu räddade istället C och S dessa möjliga liberaler från att behöva sätta sitt samvete på spel genom att säkra Kronlids slutliga vinst med sina blankröster. Vill man demonstrera att man vill ha ett annat resultat, görs det rimligen bättre genom att rösta på en annan kandidat.

På ett sätt var det kanske ett genomtänkt beslut att inte framstå som dåliga förlorare som ser varenda ny riksdagsomröstning som en chans att slänga en pinne i hjulet på de blåbruna. Upprätthålla praxis som väluppfostrade riksdagsledamöter.

Men ÄR det inte såna chanser man ska ta som opposition? Även om sannolikheten nu var liten att få liberaler att rösta på en MP-kandidat var låg passar man väl på att markera?

Å andra sidan skulle man väl kunna argumentera att beslutet var klokt eftersom agerandet också skulle komma att avslöja något om L-ledamöterna.

När det inte längre spelar någon roll för slutresultatet hur L-ledamöterna röstar, och omröstningen till på köpet var sluten, skulle de ändå lägga sin röst på SD-kandidaten?

Det skulle de.

Visst, Julia Kronlid fick inte den majoritet, 175 röster, hon behövde för att vinna redan i första omgången. Av 176 blåbruna ledamöter lade bara 173 sina röster på henne.

Liberala samvetsröster? Troligen inte ändå.

Regeringsförhandlingarna pågår och Johan ”Jimmie Åkesson kan lita på Liberalerna” Pehrson har utlovat ”kallt stål” till ledamöter som avviker från partilinjen. Man vill inte framstå som opålitliga. Man vill inte riskera poster som just nu fördelas, som hämnd från SD.

Men vilka annars?

Björn Söder (SD) var besviken över att inte nomineras till talman - var han en av dem som röstade mot Kronlid?
Foto: Anders Wiklund/TT

Ja, lågoddsaren är faktiskt … Sverigedemokraterna.

Jo.

Kanske var det Björn Söder som uttalat sig om hur han känner sig ”spottad på” av sina partikamrater när SD, utan att informera honom, bytte ut hans kandidatur mot Kronlids.

Söder med några polare i en liten protest i första omgången? Inte omöjligt.

Men möjligen mer troligt en falsk flagg-operation där tre SD-ledamöter med partiledningens goda minne, röstade blankt för att lägga skulden på några andra.

Varför i hela friden då? Ja, försöker man upprätthålla bilden av SD som ”motarbetade av etablissemanget”, krävs något hinder i vägen. ”Kolla här hur de beter sig mot oss trots att vi är största parti i blocket och kommit överens!”

Julia Kronlid (SD) tror inte på evolutionen och har motionerat inte mindre än 54 gånger i riksdagen för att skärpa aborträtten. Nu är hon riksdagens andre vice talman.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Den extra bonusen blir att Liberalerna framstår som både opålitliga och splittrade, vilket bara betyder att SD framöver kan avkräva ett ännu mer demonstrativt stöd från dem i utbyte mot lite inflytande.

Nåja. Nu har vi en talman, en vice talman, och en andre vice talman. En moderat, en sosse och en sverigedemokratisk abortmotståndare som inte tror att jorden är äldre än 6000 år …

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.