Moderaterna tycker egentligen att riksdagens talman ska komma från partiet som är störst i det styrande politiska blocket. Sen blev Sverigedemokraterna det partiet ...
Posten som talman i riksdagen är viktig, det har inte minst regeringssonderingarna efter förra valet visat. Men uppdraget är större än så och faktiskt den högsta valda positionen i riket – i rang endast bakom den ovalda monarken och med ett uppdrag som ju faktiskt ligger väldigt mycket i linje med just kungens, att företräda Sverige (och riksdagen) i nationella och internationella sammanhang.
Det spelar kort sagt roll vem som sitter på uppdraget.
Socialdemokraterna tycker att posten som riksdagens talman borde innehas av en företrädare för riksdagens största parti, vilket som av en häpnadsväckande slump är Socialdemokraterna själva!
Moderaterna tycker att talmannen däremot borde komma från det största partiet i det regerande blocket, lika häpnadsväckande gynnar även detta sätt att uttolka praxis det egna partiet.
Eller ja, Moderaterna tyckte detta i alla fall fram till att Sverigedemokraterna passerade dem i väljarstöd och blev det största partiet i det regerande blocket.
Nu sitter man förmodligen på moderata kammare och klurar över hur man ska slippa rösta fram Björn ”samer och judar är inte riktiga svenskar” Söder till posten och riskera att tappa anseende både inom och utanför Sverige – och detta utan att SD blir alltför sura och sabbar regeringsbildningen.
För inte vill man egentligen byta ut Andreas Norlén. Bara tanken svider nog hos Moderaterna, även om de desperat vill blidka SD för att kunna bilda regering.
Det är dessutom tveklöst så att ett par av partiledarna i det nya blåbruna blocket inte heller känner sig helt övertygade om att de, oavsett vad de kommer överens om i regeringsförhandlingar, har alla sina ledamöter i ett sånt järngrepp att de kan övertygas rösta på Björn Söder.
Nästan absurt driver enskilda moderata riksdagsledamöter på eget initiativ till och med en kampanj för att behålla Norlén. Detta alltså trots att de själva, om Kristersson beordrar det, förväntas rösta på den kandidat man förhandlar fram.
Magdalena Andersson meddelar nu, för att göra dessa regeringsförhandlingarna ännu lite mer spännande, att Socialdemokraterna kan vara beredda att överge inställningen att största riksdagspartiet ska ha talmansposten och istället vara beredda att rösta på en moderat talman om en sådan skulle föreslås.
Inviten till M är underhållande fräck. Den avgående statsministern hade kunnat presentera en tung socialdemokratisk kandidat och tvingat fram ett ställningstagande av de enskilda riksdagsledamöterna. ”Vad säger samvetet?”, hade hon kunnat fråga. "En röst på en sosse eller en röst på en sverigedemokrat?"
Eller så hade hon bara kunnat luta sig tillbaka och inväntat kaoset till höger.
Nu säger hon istället att Moderaterna, som enligt sin egen praxis väl egentligen inte ens BORDE nominera en egen kandidat och än mindre rösta på en egen kandidat, skulle kunna få stöd från vänstersidan om de skulle föreslå att Andreas Norlén får fortsätta.
Frågan är väl bara vad SD tycker om att bli utmanövrerade så där. Vad skulle det kosta Moderaterna i de fortsatta förhandlingarna?