LEDARE: Ja, varför gör alla de halvnakna vänsterfeministerna inget?!

Ledare
PUBLICERAD:
Kurdiska Jina (Mahsa) Amini blev bara 22 år. Den iranska moralpolisen misshandlade henne till döds för att hon varit ”fel klädd” och inte burit den lagstadgade slöjan rätt. Hennes död har nu väckt upprorskänslor bland iranska kvinnor och män, trötta på regimens förtryck.
Foto: Francisco Seco
När det handlar om att protestera mot förtryck i världen finns inget slappare än en högerpolitiker som gnäller över varför vänstern inte demonstrerar.

”En iransk kvinna har blivit mördad av sedlighetspolisen. Var är alla vänsterfeminister?”

Ledarskribenten på BLT, Blekinge Läns Tidnings oberoende liberala ledarsida, är fly förbannad! Hon och många andra högerröster i sociala medier. VAR ÄR DE? Var är alla de ”de feministiska aktivister på vänsterkanten som inte tvekar en sekund att gå ut i demonstration eller bojkott för mindre frågor?”

Rimlig fråga. Ett svar är väl som vanligt att de anordnar och deltar i demonstrationer och upprop – och använder sina kontaktnät för att erbjuda stöd och praktisk hjälp. Till Sverige har genom åren många oppositionella flytt och härifrån fortsätter de sin kamp.

Två större manifestationer i Stockholm och Göteborg har för övrigt redan genomförts på initiativ av en rad vänsterorganisationer. Men detta räknas kanske inte?

Eller så handlar det kanske mindre om hur en ung kurdisk kvinna mördats och mer om att passa på att använda händelsen för att veva mot svensk vänster och svensk feminism. Inte speciellt fräscht, men det håvar onekligen in lajks från ytterhögern som själva inte lyft ett finger för att hjälpa (om ”hjälpen” i fråga inte handlar om att delta i nätdrev mot feminister)

Ledarskribenten på BLT fortsätter veva:

”Svenska vänsterfeminister klär gärna av sig nakna på scen, dansar runt i underkläder på sociala medier och lägger upp sexuellt kränkande meddelanden de får från män för att visa på kampen mot ’patriarkatet’.”

Men nu är samma vänsterfeminister tydligen tysta, rädda för att kritik mot en regim som mördar kvinnor som protesterar den påtvingade slöjan skulle uppfattas som … ”främlingsfientlighet”, menar skribenten som sedan menar att om svenska feminister valde att yla lite mindre om rasism i Sverige och faktisk gjorde något åt kvinnoförtrycket i världen så vore mycket vunnet.

Man är böjd att hålla med. Sluta dansa runt i underkläder på sociala medier, fellow vänsterfeminister och åk till Teheran och demonstrera sida vid sida med folket mot regimen! Att sitta hemma och hata på islamistiska regimers förtryck av sin egen befolkning utan att göra offentliga utspel om detta eller arrangera en demonstration, nej det duger inte mycket till.

Konstnären Stina Wollter har dansat i underkläder i sociala medier, inte räknade väl hon med att på grund av detta anklagas för att inte bry sig om iranska kvinnor.
Foto: Hanna Franzén/TT

I ärlighetens namn vet jag inte ens vilka dessa svenska vänsterfeminister är som gärna klär av sig nakna på scen och dansar runt i underkläder på sociala medier, men uppenbarligen skiter i förtryckta kvinnor i världen.

När jag frågar runt i sagda sociala medier föreslår någon Stina Wollter. Och det är ju sant. Wollter – konstnär, författare och radioprofil – ifrågasätter även förtryckande kroppsnormer sedan många år på sitt instagramkonto. Hon gav till och med ut en bok i ämnet nyligen. Men det duger ju inte om hon inte också samtidigt kampanjar mot allt annat kvinnoförtryck.

Att inte vara ute och veva mot varje individuell orättvisa i världen bekräftar tvärtom HYCKLERIET hos vänsterfeministerna har jag nu förstått. Vartenda enskilt feministiskt engagemang blir då för antifeminister tvärtom ett bevis för att man egentligen ställer sig bakom allt annat.

Det känns som en så ofantligt slapp kritik att istället för att själv engagera sig och arrangera en demonstration eller insamling eller ställa upp som volontär, så ställer man sig och skriker på att ANDRA inte gör det?!

Liberalernas Gulan Avci visar sig vara precis så slapp. Hon verkar också allra mest upprörd över svenska vänsterfeministers uteblivna (enligt henne) raseri över vad som händer i Iran.

”Var är solidariteten? Manifestationerna? Ilskan? Uppropen? Varför lutar de sig lojt tillbaka när det blir skarpt läge?”, undrar hon på Twitter.

Okej, ska vi leka den leken så är det väl bara att kontra med att fråga hur många manifestationer Avci och Liberalerna arrangerat i protest mot den iranska regimen senaste veckan. Hur många manifestationer har hon och andra liberaler deltagit vid?

Inte är väl svaret ”ingen”, Gulan Avci? Du HAR väl deltagit? Du lutar dig väl inte ”lojt tillbaka” och signalerar stöd för mullorna i Iran?

Folkliga protester på gatorna i Teheran.

Nej. Det är det ju ingen som tror. Det är en lågoddsare att de flesta kvinnor i Sverige och förmodligen de flesta männen också, har problem med förtryckarregimer som skickar ut moralpoliser på gatorna för att misshandla kvinnor som klär sig fel.

Många är vi som följer protesterna på gatorna av modiga kvinnor och män som rasar mot regimen. Många är vi som önskar att det gick att göra mer än bara dela bilder och historier.

Men om vi för ett ögonblick ska fokusera på sakfrågan är det nog också så att vi dystert inser att vår insats i ett folkligt upprop, en ny revolution och välbehövligt regimskifte, inte bara är utan måste vara begränsat. Det går inte att fälla en diktatur med tryck utifrån. Det är människorna i Iran som måste organisera sig och kräva sin rätt.

Men visst kan fler, genom att delta i demonstrationer till exempel, manifestera solidaritet och stå upp för alla kvinnors rätt att själva bestämma hur de vill klä sig. Kanske skulle vi samtidigt också passa på att avkräva den tillträdande regeringens löften att iranska dissidenter som på grund av motståndet mot regimen måste fly, alltid kan räkna med asyl i Sverige.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.