Är du pappa och har känslor? Hör av dig!

Krönikor
PUBLICERAD:
Att vara förälder ska vara kul – men andra känslor måste också få ta plats.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Det är inte helt lätt att hantera ungar och sig själv samtidigt – men som tur är finns det stöttning.

Jag blev plötsligt tvåbarnspappa tidigare i år. Eller plötsligt och plötsligt, det var relativt väntat eftersom jag levt med min fru och hennes gravidmage under hela graviditeten.

Men det blev plötsligt påtagligt hur jävla mycket mer det tär på en med två ungar istället för en enda. Det är inte dubbelt upp, det är snarare kvadruppelt upp.

Åtminstone är det så jag upplever det, och jag har lärt mig att inte trycka ner mina egna upplevelser. Känner jag så, då är det väl så.

Och just det här att känna saker, och att erkänna sakernas tillstånd, är kanske inte så dumt alltid. Om vi nu ska prata kön så är det väl en klassisk manlig gren, den här om att inte tillåta sig att känna vissa saker.

Nedstämdhet, ängslighet, att inte känna att man räcker till – eller ilska, för min del den kanske tristaste av alla känslor.

Jag har fått stöd i min papparoll, jag ska på ett pappasamtal med barnavårdscentralen inom kort (som de nyligen kört igång med igen efter för många års uppehåll!) och jag har hajat att det finns platser att vända sig till för att ventilera, för att stöta och blöta alla känslor.

Nu söker jag dig – du som är pappa och antingen har fått stöd i din roll som far, eller du som är pappa och inte vet vars du ska höra av dig.

Mejla mig på simon.strinnholm@vf.se eller ring mig på 054-17 56 70 så tar vi ett grepp kring den här papparollen.