Skulle inte byta för en miljon eller tre

Krönikor
PUBLICERAD:
Det är verkligen inte ofta jag tänker ”Åh, om jag ändå vore politiker!”. Men aldrig har jag tänkt det mindre än nu.

De senaste dagarna har jag och kollegorna ägnat åt det vi inom media gör efter ett val: att spekulera i hur makten ska fördelas. Och som trenden kommit att bli allt eftersom SD vunnit mark har det blivit knöligare och knöligare att knyta ihop fungerande koalitioner.

Blott i en handfull av de 16 värmländska kommunerna kan väljarna vara hyfsat säkra på att samma kommunalråd får styra vidare. I många av de övriga kan vi förvänta oss veritabla huggsexor i grenen tvärpolitisk truppgymnastik.

När man står utanför är det lite roande, om man är lagd åt det hållet. När man är mitt uppe i kohandlandet? Definitivt inte lika sköj. Så mycket har jag förstått – det här är trots allt mitt åttonde val som murvel.

Allra minst vill jag byta med de stackars folkvalda i Eda, där hela nio partier nu delar på 35 fullmäktigemandat sedan även Sjukvårdspartiet kommit in. Det är inte som att frid och fröjd och allmän borgfred rått i gränskommunen sen tidigare.

Intressant blir att också se om SD får klartecken att bli aktiv part i en styrande koalition i någon av kommunerna eller i regionen, vilket aldrig hänt fram till nu. Att faktiskt behöva ta ansvar kan bli en omtumlande upplevelse, skulle jag tro.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.