LEDARE: Vad händer med Centern efter Lööf?

Ledare
PUBLICERAD:
Centerns partiledare Annie Lööf avgår.
Foto: Anders Wiklund/TT
Annie Lööf meddelar att hon avgår efter 11 år som partiordförande för Centerpartiet. Men vad kommer nu?

Annie Lööf är tacksam att hon överlevt valrörelsen, sa hon på pressträffen på torsdagen där hon meddelade att partiets valberedning fått instruktioner att börja leta efter hennes efterträdare.

För mindre än tio veckor sedan mördades en kvinna i Almedalen av en nazist och åklagaren tror att Lööf varit en andra måltavla. En svensk partiledare som är tacksam att hon överlevt valrörelsen så att hon kan följa sina barn till förskolan. Hur ska man ens kunna kommentera det?

Centerledaren har betalat ett högt pris för att hon så tydligt tagit avstånd ifrån främlingsfientliga krafter och med det, enligt samma främlingsfientliga krafter, saboterat deras möjligheter att tillsammans med den gamla politiska alliansen ta över regeringsmakten. Ja, fram tills nu då.

Men trots hot och ett svagt valresultat, det är inte bara i riksvalet Centerpartiet backar betänkligt, är detta nog inte mer än de sista dropparna som fått Lööfs bägare att rinna över.

Hon är efter Jimmie Åkesson (SD) den partiledare som suttit i särklass längst.

Många är vi som länge spekulerat i att Lööf skulle leda partiet över en sista valrörelse för att sedan ge en efterträdare tillräckligt med tid att etablera sig inför nästa val. Och nu fick vi rätt. Kanske mer abrupt än vi tänkt oss, men ändå.

Men frågan som precis alla undrar just nu är dock inte ”vem?”, som i ”vem tar över efter henne? utan ”vad betyder det för Centerpartiets inställning till ett högersamarbete som vilar på SD att Lööf nu är på väg ut”?

För snacket som inleddes omedelbart handlade till en början nästan ensidigt om det sistnämnda, som om Centerpartiets värderingar de senaste åren ”egentligen” bara varit Lööfs.

Sant är att C, speciellt under förra mandatperioden, utåt varit väldigt präglat av sin partiordförande. Det är snarast Lööf som av väljarna upplevts som garanten för ställningstagandet att som liberalt parti inte ge Sverigedemokraterna inflytande – inte partiet.

Kanske är det fel. Kanske handlar det bara om att vi under kort tid sett partierna i en borgerlig fyrklöver, en efter en, svika sina tidigare så fasta ställningstaganden när det visade sig att det innebar att de inte skulle kunna vinna makt och inte räknat med att det faktiskt skulle finnas ett parti som höll ut.

Centerpartiet har blivit en anomali i den svenska högern.

Kritikerna från höger menar förstås att det faktum att Centern backade i valet berodde just på ett väljarmissnöje över närmandet till S. Då blundar de för att Lööf, efter Jimmie Åkesson och Magdalena Andersson, har högst förtroendebalans av partiledarna. De blundar för att partiets största tapp i valet skett till Socialdemokraterna – inte till något av högerpartierna.

De blundar för att 80 procent av Centerväljarna i mätningar stadigt ger Lööf rätt om att aldrig stödja SD – och att 90 procent (!) uppger att de föredrar Andersson framför Kristersson som statsminister.

Väljer ett centerparti under en annan ledning göra ett annat val, och helt uteslutet är väl inte det, var sjutton ska de hämta de nya väljarna som ställer upp på det?

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.