LEDARE: Jag hoppades vakna upp till en rödgrön röra

Ledare | Val 2022
PUBLICERAD:
Behåller Magdalena Andersson regeringsmakten?
Foto: Jonas Ekströmer/TT
För att svara på moderatledaren Ulf Kristerssons fråga tidigt på valkvällen: ”Nu har frågan ställts på sin spets: vill vi ha fyra år till eller vill vi ha förändring?” Nej, jag vill verkligen inte ha fyra år till av det här. Men alternativet är så mycket värre.

Socialdemokraterna gör ett trendbrott, med ett valresultat som för första gången på mycket länge går uppåt. Miljöpartiet håller sig på rätt sida fyraprocentspärren, något som inte alls känts säkert under valrörelsens sista veckor. Det är det lilla positiva man hade att klänga sig fast vid.

I både TV4:s och SVT:s vallokalsundersökningar som släpptes kort efter att (de flesta) vallokalerna stängt vid 20 talade det för rödgrönt övertag, men fortfarande sent på valkvällen är det så jämnt att det kanske inte är värt att ta ut för mycket i förväg.

Till kvällen och nattens räknade röster kommer senare i veckan en hög med förtidsröster från väljare som röstat i en annan kommun än den egna – samt utlandsrösterna.

Oavsett vilket slutresultatet blir är det nu det riktiga helvetet börjar: Att bilda regering och att samla stöd för en regeringspolitik få väljare, om någon, kommer att vara helt nöjda med.

Blir det rödgrönt: hur sjutton ska Magdalena Andersson framgångsrikt medla mellan Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar och Centerpartiets Annie Lööf? Vilka vill in i en rödgrön regering – vilka stannar utanför? Vem blir förresten i detta scenario oppositionsledare? Får de rödgröna styra vidare talar väl ändå mycket för att Moderaterna hyggligt snart får en ny partiledare.

Blir det istället det blåbruna blocket som drar det längsta strået räddas Ulf Kristersson kvar som moderatledare på en knivsegg, men i det inte alls avundsvärda läget där hans parti bara är det näst största i blocket.

Och i ett läge där Jimmie Åkesson sitter med en lång önskelista, kanske till och med ett krav på regeringsposter. Ingen fara, försäkrade den tidigare moderata finansministern Anders Borg tidigare under valkvällen, samsynen mellan partierna är ju ändå stor …

Det skaver i själen. Det går inte att säga annat.

Det som skaver allra mest är nog hur lite det tycks skava i Moderaterna, Kristdemokraterna och speciellt Liberalerna att ge sig i lag med ett parti som Sverigedemokraterna. Alla tre partier backar jämfört med förra valet, men står ändå och firar på sina respektive valvakor. SD:s framgångar räcker till alla. SD:s framgångar ger dem vittring på regeringsmakten.

Liberaler som, på allvar, under hela valrörelsen låtsas vara en garant för en ”liberal regering” men samtidigt ständigt duckat att överhuvudtaget kommentera de många grova avslöjanden om rasism och nazistkopplingar som rullats ut dag efter dag. De ser ingenting, de hör ingenting och de säger ingenting. Vilket oanständighet.

Det känns tungt. En lång och hätsk valrörelse kan sluta illa. I bästa fall i en rödgrön röra. I värsta fall med att ett rasistiskt parti tar plats i regeringen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.