Ismael Ataria: Jag är en varg som sparkar mig själv ur varje flock

Krönikor
PUBLICERAD:
Ismael Ataria grubblar fortfarande över vilket parti som ska få hans röst på söndag.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT
Jag har levt med en brist, en typ av karaktärsdefekt. Jag är en ensamvarg och har aldrig trivts med att umgås för länge med människor. Det är till och med så att jag ibland letat mig ur sällskap som egentligen skulle ha varit bra för mig.

Jag tror inte på idén om att ensam är stark, tvärtom, jag är en social person som verkligen uppskattar gemenskap och tillhörighet. Jag är noggrann med att vårda relationer till vänner och tycker om att träffa nya människor. Det är kanske just därför den här insikten om mig är så smärtsam och problematisk.

Redan som barn älskade jag att vara för mig själv, det var liksom enklare så. Varför leka med andra då jag själv var fullt tillräcklig som lekkamrat? Jag hade inga problem att leka med andra barn en kort stund, men plötsligt fick jag en skrapande längtan i hjärtat, en iver efter att bryta upp och vara ensam resten av dagen. Skoltiden funkade på samma sätt. Jag hade vänner men hade inga som helst problem att hänga med mig själv. Problemen började komma senare i arbetslivet. Jag har aldrig tyckt om att fika bort arbetstiden. Jag tycker inte om att känna mig tvingad till att umgås med samma människor under alltför lång tid. Jag drog mig undan och fokuserade min tid på jobbet istället för det sociala livet på arbetsplatsen. Detta resulterade i att jag aldrig bjöd in mig själv i gemenskapen. Jag trivs som enskild företagare. Där får jag min ensamhet även om jag jobbar tillsammans med människor. Det är kanske här vi kommer till problemet. Jag trivs inte i grupperingar och ”gäng” och även i kulturvärlden finns klickar, hierarkier och system att förhålla sig till och jag är SKITDÅLIG på det där sociala spelet. Genom åren har jag många gånger sparkat mig själv ur sammanhang som kanske skulle gynnat min karriär. Jag har bränt många broar. Är jag i ett rum av snusspottande bönder så blir jag sugen på det kultiverade, när jag är med de kultiverade så bli jag sugen på att snusa med bönderna. Jag är den felsågade pusselbiten som söker sin plats. Jag är en varg som sparkar mig själv ur varje flock.

Imorgon ska vi gå till valurnorna. Jag har fortfarande ingen aning om hur jag ska lägga min röst. Jag har alltid varit politiskt intresserad och anser mig ligga mot vänsterhållet men det är inte en självklarhet att jag ska rösta på sossarna eller vänstern. Jag är uppväxt i ett klimat där det var en självklarhet att rösta rött. Hela min uppväxt blev jag indoktrinerad med röda fanor, rosor och Palme. Jag vill slå mig fri, jag vill inte gå i någons ledband. Visst är jag vänster i hjärtat men så fort en vänsterpartist sticker till mig ett flygblad på stan så vill jag väsa ”Jag är inte din jävla kamrat, kamrat!” Att rösta grönt, blått, gult eller brunt är så klart inte heller ett alternativ. Ni hör! Vilken jävla velpelle jag är! Varför inte bara foga in sig och ta ställning? Det är ett jävla omoget beteende att aldrig vilja tillhöra något. Vad ska jag rösta, blankt? Det känns ju också fel. Jag måste gå till botten med mig själv och var min tillhörighet ligger, för som memet säger: ”If you don't stand for something you'll fall for anything”. Men jag kommer säkerligen sparka mig ut ur även detta hypotetiska ”anything”. Det är jag säker på.

Instagram

Foto: Privat

Inpackad i pappas kappsäck.

Veckans ord

Valfläsk

Plus & minus

Plus: Håll ut, det överkokta fläsket har snart stekts klart.

Minus: Att stekoset skymmer sikten för allt annat viktigt som måste redas ut och fixas.