LEDARE: Trycket ökade över bröstkorgen – helvete, är jag Ulf Kristersson?!

Ledare | Val 2022
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson höll låda under Statsministermötet i SVT på onsdagskvällen.
Foto: Christine Olsson/TT
När Kristersson stod där på tv och viftade på armarna och höll låda, trillade polletten till sist ned. Det där är ju jag – för 25 år sedan!

I onsdags kväll var det ”statsministermöte” i SVT där Magdalena Andersson (S) och Ulf Kristersson (M) skulle ryka samman, bara de två, inför publik,

Jag började se de första kommentarerna i sociala medier på bussen hem från NWT:s eget ”statsministermöte” i Karlstad, där oppositionsledaren Linda Larsson (S) utmanade det moderata kommunalrådet Alexander Torin. På söndag väljer Karlstadsborna vem av dem som får chansen att bilda lokal ”regering”.

Tittade på debatten överhuvudtaget gjorde jag för att kunna kommentera tillställningen i P1 och när tv:n till slut motvilligt slogs på med nån timmes fördröjning, ja då hade man i sociala medier redan bestämt att moderatledaren ”utklassat” statsministern. Och jäklar vad nöjda man var med Uffes insats!

Jäklar så övertygade man var att denna debatt skulle ge Moderaterna valsegern. ”Ikväll vann vi valet”, mös moderata företrädare. Grabben som varit ett sänke för sitt parti i evigheter, så illa att hans parti nu först är det tredje största, poppade plötsligt upp som en kork.

Det tog inte fem minuter innan jag kände den första svetten pärla sig mellan ögonbrynen. Innan trycket ökade över bröstkorgen. För visst, showmannen Kristersson var i sitt esse. Han viftade med armarna, han höll låda långt efter att programledarna försökte avbryta – hade förmodligen till slut 50 procents längre talartid än Andersson – och han lät så förbannat säker på sin sak.

”Man fattar verkligen vilken bredd Ulf Kristersson har”, skrev en moderatpolitiker nånstans i landet, i ett inlägg under debatten. ”Han kan prata om allt.”

Och det var alltså då polletten trillade ned. Herregud, jag är Ulf Kristersson. Eller jag VAR i alla fall Ulf Kristersson ett tag. En övertygande ”bullshittare”.

Ett tydligt minne sveper in. En muntlig tenta på universitetet några år före millennieskiftet. På läslistan stod det en rad böcker som jag och medstudenterna skulle diskutera i grupp och bedömas på.

Jag hade inte läst en enda. (Jag hade en bra ursäkt, men det är knappast relevant nu.)

Men eftersom man inte kunde kräva att få göra en omtenta om man inte först kuggat på den första, gick jag dit ändå. Testa kunde man alltid. Och SOM jag testade! Jag var het, jag var på, jag var triggad till max. Lyssnade in ett par bättre pålästa kurskamraters första, lite trevande, inlägg och körde sedan LOSS. Jag viftade på armarna, höll låda säkert 50 procent längre än nån annan i rummet – och lät förbannat säker på min sak.

”Om man går fort och ler mycket, så är det ingen som ser att man är ful” sa Lasse Åberg.

Om man pratar fort och kraftfullt är det på samma gång ingen som fattar hur tomt på innehåll det är, kontrar 20-åriga jag.

Visst, jämfört med Kristersson får jag erkänna att jag låg i lä.

Det är nämligen svårt att matcha nån som helt utan att blinka kan stå i en debatt bara dagar efter att Vladimir Putin erkänt att han försöker utpressa Europa genom att påverka tillgången på energi och med det driva upp elpriset, och låtsas som att svenskarnas elpriser beror på sossar och miljöpartister. Som att det är helt ovidkommande, en komplett slump, att elpriserna i nästan hela Europa ligger en bra bit över de svenska.

Det är svårt att toppa den fräcka lögnen om hur ”700 000 utlandsfödda inte kan försörja sig själva”, något Kristersson fortsätter att upprepa trots att påståendet totalt smulats ner av SVT:s faktagranskning bara dagar tidigare – i partiledarutfrågningen av Kristersson själv! No worries, sa moderatledaren, för om man bara pratar fort och kraftfullt är det ingen som fattar att det är en lögn!

Jag fick förresten godkänt på tentan.

Jag bullshittade till mig tre högskolepoäng. Ulf vill bullshitta till sig regeringsmakten.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.