Det ska inte vara möjligt att lämna Oxhälja hungrig

Krönikor
PUBLICERAD:
I lördags lämnade jag Oxhälja i Filipstad med en hungrig mage.
Hur är det möjligt när ungefär vart tredje marknadsstånd säljer något ätbart?
Jag återkommer till svaret.

Efter två pandemiår vill jag först nämna att det var riktigt roligt att åter få promenera fram och tillbaka längs Filipstads gator. Att besöka Oxhälja är en tradition sedan barnsben.

Det var färre knallar i lördags än före pandemin och jag saknade godisförsäljaren där jag brukar köpa sockerfritt lösgodis. Även korvförsäljaren som jag inte lämnar tomhänt lyste den här gången med sin frånvaro.

Däremot inhandlade jag två stora påsar bröd – precis som jag brukar göra. Priset var dock inte detsamma som före pandemin. Det blev även ett flerpack strumpor och underlakan.

Marknadens längsta kö hade den lokale snackstillverkaren som satsat på storpack till reapris. Jag fyndade två kartonger.

Och så det där med käk. I och med att det regnade ville jag inte stå ute och äta. Problemet var att fler besökare resonerade likadant. Det var fullbelagt på varenda restaurang eller pizzeria jag besökte. Till slut tröttnade jag och köade för en hämtpizza på favoritstället och körde hungrig de drygt sex milen hem till Karlstad med en härlig doft från pizzakartongen i baksätet.

Tänk att en mikrovärmd kebabpizza special kan smaka så gudomligt.

Så här jobbar Värmlands Folkblad med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.