Cecilia af Jochnick: Valets viktigaste frågor och ”fake news”

Krönikor
PUBLICERAD:
Gemene mans bristande kunskaper i faktagranskning får Cecilia af Jochnick att omvärdera vad hon anser är valets viktigaste frågor.
Foto: Erik Mårtensson / TT
Min pappa var ”högerman” – och en stor del av vuxenlivet har jag bott så att grannar och bekanta varit gediget borgerliga. Så van vid detta har jag varit att det kändes jättekonstigt när jag fick jobb på Värmlands Folkblad 2010 – och plötsligt var i en officiellt ”röd” miljö…

Nu vill jag påstå att jag aldrig under min yrkesutövning som journalist förvrängt eller förtigit fakta för att de inte passat min politiska åsikt, jag har stor respekt för fakta även när de är obekväma. Detta drag finns hos många av mina vänner oavsett politisk färg. Fakta erkänns och respekteras, det vi har olika åsikter om och som blir politik är hur vi ska hantera samhället för att lösa de problem som uppstår med obekväma fakta.

Nu stundar val nästa helg – och jag tycker idag ärligt synd om de av mina vänner som alltid röstat borgerligt men också står för humanism, demokrati, solidaritet och samarbete… För i år blir det krångligt. Risken är överhängande för att vi får en sverigedemokrat som statsminister om de borgerliga partierna får majoritet och hur ska man då rösta om man inte tycker att SD står för humanism, demokrati eller solidaritet?

Jag har lite av samma problem åt andra hållet om man säger. Det är viktigt att det parti jag röstar på kommer över riksdagsspärren (jajamän det är även för mig Jimmie Åkesson som skrämmer). Jag kan till exempel inte unna mig lyxen att rösta på Feministiskt initiativ. Jag anser att de absolut viktigaste frågorna i valet är 1. Klimatet, 2. Integrationen och 3. Skolan. Om klimatfrågan kräver att energipriserna skenar så ställer jag bilen och fryser hemma. Om integrationen kräver att vi satsar mer på utsatta områden och mindre på Väse så har jag inga problem med det heller. Och att friskoleexperimentet givit förskräckande effekter i ökande klassklyftor tycker jag alla borde ha förstått vid det här laget, oavsett hur himla bra enskilda skolor är.

Men med prioriteringen ovan lutar det åt miljöpartiet bara för att understryka hur viktig just den klimatfrågan är, men tänk om de inte klarar fyra procent-spärren?

Förutom trevliga borgerliga vänner fanns också i min barndom maktfullkomliga betongsossar som kvävde mycket vettigt entreprenörskap i lindan och som i kraft av sitt övertag vägrade att se nyanser som uteslöt glesbygden från mycket eftersom vi helt enkelt var så få – och inte industriarbetare. Men idag ser det ut som om barnet åkte ut med badvattnet – vi har fått ett superindividualiserat samhälle där alla ska ha rätt att välja precis fritt och ingen behöver underordna sig obekväma beslut för att de på sikt gynnar mänskligheten…

Apropå obekväma fakta fick jag i veckan ett förskräckande exempel på vad som händer med verklighetsuppfattningen. Det handlade om att en myndighets anmärkning mot ett företag hamnade i tidningen som nyhet. Jag känner en ungdom som jobbat där och när jag ville diskutera det säger hen att det är ”fake news”, för det handlade om bagateller i utkanten som inte rörde kärnverksamheten. Det vet hen för hen har pratat med dem som jobbar där nu… jag går in och kollar artikeln igen och ser att där står detaljer som visst berör kärnverksamheten och det är tydligt att reportern läst protokoll från miljönämnden och både miljöinspektören och dagstidningen har ett uppdrag att inspektera, respektive rapportera sakernas tillstånd. Medan däremot de som jobbar på företaget i fråga inte kan räknas som särskilt opartiska.

Det här var ett exempel på att det verkar som de som vuxit upp med sociala media anser det som enskilda influencers och andra åsiktslobbyister inklusive kompisarena säger som lika sant som det massmedia rapporterar.

Men myndigheter utsätts likväl som media för granskning och kan inte dribbla med fakta. När en partiledare som Ulf Kristersson får på moppe av sina utfrågare för att han har felaktiga siffror om arbetslösheten – kan ungdomar avfärda detta som ”fake news”, för de har inte förstått skillnaden mellan publicistiskt ansvar och tyckande. Utfrågarnas jobb är att kontrollera och ifrågasätta det politikerna inför valet påstår (vilket de gör mer eller mindre bra men det finns ingen konspiration bakom det).

Som krönikör kan jag ju redovisa åsikter och förespråka det ena eller andra, men backar jag upp mitt tyckande med fakta måste de vara riktiga eftersom jag skriver i en tidning med en ansvarig utgivare. Om jag istället bloggade eller skrev på Facebook kunde jag ju påstå lite vad som helst. För mig är det alldeles tydligt att många inte är medvetna om skillnaden… Vilket gör det kommande valet alldeles extra läskigt. Den som tror på det som passar den egna bekvämligheten bättre än den vetenskapligt bevisade verkligheten, kommer ju att rösta på faktaförnekande politiska program.

Så nu byter jag åsikt mot slutet av krönikan och säger att valets viktigaste frågor är: 1. Utveckling av kritisk faktagranskning hos alla medborgare, 2. Klimatet och 3. Integrationen. Jag flyttar ner klimat och integration till andra och tredje plats för blir gemene man duktig på faktagranskning får vi bästa möjliga politiska beslut som naturligt resultat så då fixar sig två och tre.