Insändare: Ygeman (S) – den omtänksamme kulturrasisten

Debatt
PUBLICERAD:
Integrations- och migrationsminister Anders Ygeman (S).
Foto: Lars Schröder/TT
Jalalians ledare ”Nog skaver det lite, Ygeman” (VF 2/8) uttrycker en berättigad misstro mot och kritik av Migrationsminister Ygemans nya propåer om hur människor med utländskt påbrå skall behandlas framöver, skriver Stefan S Widqvist.

Jalalian undrar över vart den traditionella reformistiska politiken tagit vägen vid lösandet av den sociala problematiken: ”Socialdemokraterna har lyft människor ur utanförskap förr. Det gjorde man genom att stå på de mest utsattas sida. Genom reformer för skola, bostäder och trygghet.”

Själv undrar jag inte längre utan kan konstatera att Anders Ygeman går i sin företrädare Morgan Johanssons fotspår och accentuerar nu den inhumana migrations- och flyktingpolitiken, som etablerats allt tydligare efter att den socialdemokratiska partiledningen förkastat och kört över den egna kongressens beslut om permanenta uppehållstillstånd och föräldraanknytning.

När regeringssamarbetet med Miljöpartiet avbröts förstärktes ytterligare den konservativa inriktningen i den socialdemokratiska ”integrationspolitiken”, nu när det inte fanns någon som längre störde närmandet till den sverigedemokratiska främlingsfientliga återvändaragendan.

Detta är dock inte bara en betänklig inhuman utveckling i den socialdemokratiska politiken utan tecken på en mer djupgående idéförskjutning med rasistiska förtecken.

För vad är det som S-regeringen i namn av migrationsminister Ygeman har uttryckt de senaste månaderna?

Det ryska anfallskriget i Ukraina har utlöst en flyktingvåg, som hos det svenska folket skapat ett brett engagemang och de politiska partierna har visat en humanitärt inriktad flyktingpolitik med fokus på en behjälplig integration.

Ygeman framträdde i denna situation som den omtänksamme ministern med god handlingskraft. Samtidigt visade det sig dock, att stora delarna av det ukrainska flyktingmottagandet skall finansieras genom den svenska biståndsbudgeten. De fattiga och utsatta i Afrika, Latinamerika och Asien förlorar nu viktigt grundläggande stöd i deras svåra livssituation.

Så Ygemans omtänksamhet visade sig bara vara riktad åt ett håll.

Vid samma tidpunkt fortsatte också utvisningarna till Afghanistan. Vid en direkt fråga om varför det gjordes skillnad på flyktingar och flyktingar svarade Ygeman, att situationen under Talibanstyret hade förbättrats. Det var utan risk att utvisa och att det inte fanns skäl att ändra på direktiven till Migrationsverket.

För var och en är det uppenbart, att den socialdemokratiska regeringen värderar människor olika utifrån etnicitet. Det är skillnad på empati och stöd till de ukrainska flyktingarna och främlingarna från andra kulturer. De ukrainska människorna är ju nästan som vi.

Uppå detta kom så från regeringens sida den direkt uttalade kulturrasismen som motiv för hur många människor från andra kontinenter som skall få bo i utsatta områden. Ygeman ansåg, att det inte skulle få finnas allt för många ”utomnordiska”-människor bosatta, högst 50%, i de utpekade områdena för att den sociala situationen skulle kunna förbättras där.

Kulturrasismen tydliggjordes hos den omtänksamme Ygeman. Omtänksam om vad? Om Ygeman vore omtänksam om de boendes situation varför riktar han då inte in sig på det som skapat situationen – det underminerade välfärdssamhället – och föreslagit reformer för dess återuppbyggande. Hur kan den socialdemokratiska rörelsen acceptera Ygemans kulturrasism som sätter människornas ursprung i centrum för politiken? undrar undertecknad.

Stefan S Widqvist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.