Sista arbetsveckan är här innan semestern

Krönikor
PUBLICERAD:
När det här publiceras, har jag en arbetsvecka kvar till semestern. Den ser jag fram emot enormt.

Vi vill ha sen semester. Då är Vänern varm så det går att bada. Det är också förhoppningsvis möjligt att plocka bär och svamp, vilket vi gillar. Dessutom måste min fru alternera sin semester och förra året hade vi tidig.

Den här början på sommaren har varit tråkig som journalist. Det beror på en osedvanlig nyhetstorka. Pandemin är i det närmaste över och inte värd att skriva om varje dag. Det är också få bränder i skog och mark.

Det enda av nyhetsvärde just nu är inflationen och Ukrainakriget. Då gäller det att man hittar en lokal vinkel, folk i Värmland som påverkas.

Torkan på nyheter har gett mig tid att motarbeta min sjukdom, Huntington. Jag gympar på arbetet, bland annat balansövningar som att gå ”tå till tå”. Jag tränar även att gå med stora kliv och samtidigt småle. Min gångstil är annars trippande och leendet är ännu sämre med sjukdomen.

Jag är ju en glad person, för det mesta, då är det viktigt socialt att kunna le. Annars kanske signalerna misstolkas av dem jag möter. Det är däremot fysisk jobbigare att presentera ett leende än att vara sur, därför övar jag.