LEDARE: Snälla, lägg ner ordet ”klimatsmart” – behandla klimatet som en kris

Ledare
PUBLICERAD:
Klimatet behandlas mer som en hurtig tävling i marknadsföring än en verklig kris vi borde ta på allvar.
Man hinner knappt öppna ögonen på morgonen innan man översköljs av modeordet ”klimatsmart”. Men trots att vi hela tiden pratar om klimatet ökar utsläppen. Skälet är nog att vi inte behandlar klimatet som en vanlig kris.

Allt tjat om klimatet börjar stå mig upp i halsen. Nej, inte larmrapporterna. Utan marknadsföringen.

Man hinner knappt öppna ögonen på morgonen, sen är det igång. Direkt översköljs man av reklam från företag som berättar att just deras produkt kommer rädda planeten. Man kan snart inte ens köpa en gräsklippare utan att vara ”med på en spännande resa mot det hållbara samhället”. Oftast oklart hur.

Jag bryr mig om klimatet, men står inte ut längre.

Det handlar nog mest om den outhärdliga hurtigheten. De peppiga budskapen skorrar falskt mot en planet som bokstavligt talat brinner. I Portugal och Frankrike går människors livsverk om intet i skogsbränder. I London är det nu varmare (!) än i Sahara.

Men budskapen man översköljs av är övervägande glättiga. Ordet ”klimatsmart” är särskilt avslöjande. Det är svårt att se att motsvarande begrepp setts som lämpligt i andra kriser. Eller vad säger ni om orden ”pandemismart”, ”försvarssmart” eller ”AIDS-smart”?

För att inte tala om programmet Klimatkampen som just sändes på SVT, där kändisar ska bli ”klimatproffs” i TV. Tror någon att SVT skulle sända motsvarande ”Pandemikampen” eller ”När-Ryssland-anfaller-kampen”?

Nej. Ingen annan kris skulle behandlas som ett självhjälpsprojekt för kändisar. Det hela framstår snarare som ett sätt att kunna förneka allvaret ännu en stund till. Om Claes Malmberg står och skämtar om hur han ska bli ett ”klimatproffs” i SVT, kan det väl det här med klimatet ändå inte vara så farligt?

Glättigheten hade varit lätt att förlåta om det hela ledde någonstans. Men utsläppen ökar, både i Sverige och internationellt. Enligt EU-kommissionen var över hälften av all reklam med klimatbudskap vilseledande eller saknade grund. Mycket skrik för lite ull, helt enkelt.

Tyvärr är partierna om möjligt ännu mer rädda än företagen att behandla problemet på samma sätt som andra kriser. Sveriges klimatpolitik är fortfarande mycket långt ifrån vad vetenskapen kräver.

Kanske avskräcker Miljöpartiets kräftgång i opinionen andra partier från att ha för höga ambitioner. De gröna får bäst betyg när Naturskyddsföreningen utvärderar vilka partier som har bäst klimatpolitik, men belönas inte av väljarna.

Men det är kanske inte alarmismen som är problemet. När MP själva väl syns i media blir det alltför ofta prat om allt man uträttat i regeringen, istället för att signalera verklig krismedvetenhet. Kanske skulle MP tjäna på att skilja ut sig som de som vågar komma med obekväma sanningar.

Men det behöver inte heller vara MP som i längden lyckas få förtroende i frågan. Ju värre klimatkrisen blir desto mer kommer den att ses som en säkerhetsfråga. I grund och botten hotar klimatet vår säkerhet och hälsa. I sådana frågor är stora partier traditionellt starkast.

Det borde öppna möjligheter för Socialdemokraterna, som brukar växa i tider av kris. Det visar inte minst opinionen under pandemin och kriget i Ukraina. Stora förändringar – både för klimatet och i hur vi organiserar samhället – kommer också kräva att människor känner social trygghet. Det brukar vara Socialdemokratins trumfkort.

Det parti – vilket det nu än blir – som lyckas med att ta klimatet på allvar samtidigt som man skapar trygghet för vanligt folk har framtiden för sig. För klimatkrisen blir tyvärr bara värre.

Ska vi klara det måste klimatet behandlas med samma allvar som andra kriser. Det är dags att sluta tala hurtigt om hur vi ska leva ”klimatsmart” som individ och istället pratar allvar om hur vi kan ställa om som samhälle.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.