Jag vägrar lyssna på dig om du är ett as

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Varje gång jag ser en idiotkommentar tänker jag på den här scenen i The Office.
En av mina arbetsuppgifter är att moderera kommentarsfält i våra sociala medier. För det mesta är det trevligt att få interagera med läsare och följare, men ibland är det en syssla beordrad av djävulen.

De som känner mig väl skulle kanske inte beskriva mig som en person med mycket tålamod – framför allt inte när det kommer till andra människors ogrundade elakheter och klena provokationsförsök. Men ibland finns det sådant i våra kommentarsfält och då liksom måste jag hantera det. Hanterar jag det alltid professionellt? Kanske inte. Men jag vägrar låta människor bete sig hur de vill och, framför allt, slänga ur sig vad de vill.

Det finns inte en chans i världen att jag kommer nöja mig med att svara ”vi tar till oss av dina åsikter” om en person rakt av hoppar på mig, mina kollegor, oss som redaktion eller människor vi har intervjuat. Jag känner ett starkt behov av att påminna den som kommenterar att vi som läser sörjan som kommer från dennes tangentbord är helt vanliga människor och att man som vuxen faktiskt inte kan, bör, eller ska haspla ur sig det ena glåpordet efter det andra.

Vill du framföra kritik? Varsågod. Vi gör fel ibland, vi är väl medvetna om det och självklart kan vi tåla att höra det. Men om kritiken bara grundar sig i härskartekniker och angrepp vägrar jag lyssna.