Insändare: Får en statsminister ljuga?

Insändare
PUBLICERAD:
Statsminister Magdalena Andersson (S) gav svävande svar om Turkiet under Almedalsveckan.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Magdalena Anderssons svar häromdagen på frågan om Turkiet är en demokrati har knappast imponerat på någon. Statsministern som brukar vara tydlig i sina svar var nu glidande och otydlig.

Betyder det att hon tycker Turkiet är en demokrati? Med stor sannolikhet – nej. Magdalena Andersson vet vad som är relevanta krav på en demokrati och att Turkiet inte lever upp till dem, ja snarare avlägsnar sig alltmer från dem.

Betyder det att Magdalena Andersson ljuger eller åtminstone far med halvsanningar? Med stor sannolikhet – ja. Om så, är inte det omoraliskt och bevis för att Sverige viker ned sig för en icke-demokrati?

Det beror på.

Inom forskning om internationell politik har lögnens roll diskuterats en hel del. En ståndpunkt som fått betydande anslutning har uttryckts av den tysk-amerikanske statsvetaren Hans J. Morgenthau.

Morgenthau menar att vi måste skilja mellan om lögnen används i vårt normala samhällsliv eller i internationell politik.

I samhällslivet måste vi kunna lita på varandra i stort och i smått, att det som sägs också gäller: att bussen kommer som det står i tidtabellen, att banken tar hand om våra besparingar som den utlovat eller att lönen, barnbidraget eller pensionen kommer också nästa månad.

Om lögnen breder ut sig riskerar samhället att raseras.

I den internationella politiken är tilliten mindre redan från början. En stats ledning kan arbeta för det bästa men måste vara beredd på det värsta. Ytterst kan det värsta innebära att statens själva existens är i fara.

Morgenthau menar att statens ledare därför måste vara beredd att ibland ljuga om det bättre tjänar statens intresse än att tala sanning. ”Ingen tackar dig om du talat sanning men ditt land går under”, som han säger.

Vad som är statens intresse och hur det bäst tas till vara finns naturligtvis olika uppfattningar om.

I det aktuella fallet är det dock uppenbart att Magdalena Andersson menar att det är i Sveriges intresse att gå med i Nato. Troligen ser hon också Turkiet som det främsta hindret för svenskt medlemskap. Att då ge Turkiet ytterligare skäl att förhindra inträdet vore oklokt. Och – därför – är en lögn eller halvsanning bättre än sanningen.

Omoraliskt?

I det normala samhällslivet – absolut. I den internationella politiken – inte alls, skulle Hans Morgenthau säga: det är just så den fungerar.

Man behöver inte hålla med Morgenthau. Men det han påminner oss om kan vara värt att ägna en tanke: en statsledare har i relation till andra länders ledare andra hänsyn att ta än vi andra medborgare i relation till varandra.

Hans Lödén

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.