Lögnare, posörer och mjölkdrickare – från Ulf Kristersson till Fantomen

Nöje/Kultur
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”För en person som så uppenbart vill vara inkognito – i slokhatt, långrock och tjusiga solglasögon, är det en beställning som riskerar att dra lite väl många blickar till sig”, skriver krönikören om Fantomens mjölkdrickande.
Foto: Egmont publishing
Senaste numret av serietidningen Fantomen innehåller det 22 sidor långa äventyret ”En prins i Almedalen”, där den vandrande vålnaden har följt efter ärkeboven Dar till politikerveckan på Gotland.

Den mest minnesvärda scenen är inte något möte med en partiledare, utan när herr Walker stillsamt slår sig ner på en uteservering för en prickigkorvmacka och tänker: ”Fårmjölk i kaffet? En får tacka.”

Utöver att vara en hyfsat habil ordvits för den tankarna till ett av Fantomens mest excentriska drag bland många genom åren: hans envisa mjölkdrickande.

Vid tillfällen som Fantomen rör sig på gatorna likt en vanlig man, händer det att han besöker sjaskiga pubar nattetid – så som Blue Dragon Bar i Morristown. När bartendern frågar honom vad det får lov att vara, får svaret alla förtappade råskinn i lokalen att höja på ögonbrynen: ”Ett glas mjölk”.

Som liten tyckte jag att det verkligen var fräckt gjort. Fantomen – en vuxen man, den hårdaste av de hårda – visade alla att det fanns alternativ till alkoholen. Till och med på krogen.

På äldre dagar har jag dock börjat omvärdera saker och ting. Han skulle ju bara kunna låta bli? För en person som så uppenbart vill vara inkognito i slokhatt, långrock och tjusiga solglasögon, är det en beställning som riskerar att dra lite väl många blickar till sig.

Såvida han inte är på rekognosceringsuppdrag (vilket gör mjölken stendum av nyss nämnda skäl) förstår jag inte ens varför han går in på krogen. Är det att för att posera? ”Så här helylle är jag” liksom. ”Biceps av stål, mustasch av komjölk. Deal with it”.

Han var i gott sällskap så sent som i går. Sällan har så många posörer samlats på så liten yta som under årets Almedalsvecka.

Jimmie Åkesson (SD) återkommer i sitt tal till hånandet av polisens ”saft och bullar”-daltande – och menar underförstått att förebyggande åtgärder är tecken på svaghet. Varför ge ungdomarna alternativ till att hänga med yrkeskriminella? Vänta tills de har trillat dit i stället, sedan krossar vi dem!

Nooshi Dadgostar (V) vill i Studio Etts intervju från evenemanget låta som att V är en seriös regeringspartner. Samma dag som samtalet sänds demonstrerar tre av deras riksdagsledamöter med en flagga från den terroriststämplade organisationen PKK.

Magdalena Andersson (S) säger i sitt Almedalental att ”vårt land genomsyras av en känsla av att rätt ska vara rätt” – men det bara några dagar efter att hon vikt sig för en diktators krav på att Sverige ska utlämna politiska meningsmotståndare.

Både Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD) vill under veckan framställa sig som aborträttens förkämpar – men glömmer nämna dels att M röstade nej till fri abort när det var på tapeten 1974, dels Buschs önskan att barnmorskor ska kunna vägra abortvård.

Ja, jisses. Ni hör ju. Och då har jag inte ens nämnt Centerns och Miljöpartiets plötsliga kärnkraftsvurmande, eller att Liberalerna i ena stunden vägrar allt samröre med SD, i andra vill snacka både skolpolitik och brottsbekämpning med dem.

Tidigare Fantomenredaktören Brian Jensen dryftade en teori om Fantomens dryckesval i Helsingborgs dagblad 2009: ”Han vill reta skurkarna, med mjölken får han snabbt igång ett bråk”.

Helt säkert ligger det någonting i det. Jag har sällan velat skalla en gipsvägg så gärna som under den här valrörelsen.


Tobias gillar: Pensionären Lars

Fantomen befann sig en hel vecka i Almedalen på jakt efter en pajasaktig u-båtstjuv. Han var alltså upptagen. Det blev i stället upp till pensionären Lars Reuterberg, 69, att agera när tragedin inträffade och en kvinna knivhöggs under evenemanget.

Till TT berättar Lars att han hörde någon ropa ”stoppa honom!”.

– Jag vänder jag mig om och ser en kille hoppa från restaurangen på hörnet, över staketet. Jag trodde han ryckte en väska av någon, det var min spontana reaktion. Honom skulle jag väl kunna fälla, fortsätter han.

Sagt och gjort. Lars Reuterberg tacklar den misstänkta knivmannen som flyger in i en dörr, tappar sitt blodiga vapen och blir utslagen.

Det knivhuggna offret gick inte att rädda. Senare framkom att hon avlidit till följd av sina skador. Men Lars Reuterbergs insats fyller mig ändå med beundran. Det är civilkurage som heter duga.

”Jag är förbannad nu. Här har vi världens mest unika politikervecka, för mig en folkfest och här möter man politiker och kändisar och alla hälsar på alla, det är journalister och allting. Så kommer en sådan här galning och förstör allting”, säger han till TT.

Låt superhjältarna jaga sina u-båtar och mucka gräl med sina mjölkglas, säger jag. När krisen inträffar hoppas jag att Lars Reuterberg är på promenad intill. Inte Fantomen.


Saken: Den svenska stoltheten

Visst var den ryska kampanjen som ville utmåla Astrid Lindgren och Ingmar Bergman som nazister ett övertramp, och visst var båda två enastående, genialiska, sanslöst talangfulla konstnärer med internationell sprängkraft och pondus. Men för den saken behöver man inte ta till överord. ”Hur hade vår syn på barns känsloliv och rättigheter varit utan Astrid Lindgren?” frågar kulturskaparen Zanyar Adami i en ganska sent påtänkt text om ämnet i Dagens ETC. ”Hur hade vår relation till döden och livets komplexitet varit utan Ingmar Bergman?”. Svaret på båda frågorna är väl: förmodligen samma. ”Midsommarnattens leende” är jättefin, men den är inte Shakespeare.

FÄLLD

Saken: Nytt projekt från ”Stranger Things”-brorsorna

Duffer-bröderna, Matt och Ross, gör för närvarande succé med säsong fyra av sin nostalgiskräckisserie ”Stranger things”. Enligt sajten Deadline tänker de inte vila på sina lagrar, utan är redan igång med nästa projekt: en otecknad variant av japanska animeserien ”Death Note”. ”Death Note”, som är baserad på en serietidning med samma namn, handlar om en högstadieelev som råkar hitta Dödens anteckningsbok. Han upptäcker att han med hjälp av den kan ta kål på vem han vill. Allt som krävs är att han skriver personens namn på en av bokens sidor. Tänk er den storyn med ”Stranger Things” formspråk? Jepp, det är bäddat för succé! För att inte tala om häftighetsgraden hos deras andra stora sidoprojekt: en tv-serieversion av Stephen Kings orättvist bortglömda fantasyroman ”Talismanen” från 1984.

FRIAD

Saken: Kevins ankklocka

När var den senaste gången du tittade på ditt armbandsur och kände annat än stress och vånda? Den frågan ställde sig tidigare yoghurttillverkaren Kevin Bertolero. För att förvandla sin handled till en källa av lycka i stället, lanserade han tidigare i år en uppfinning på onlinebutiken Etsy: en klocka som inte visar tiden. På avstånd ser den ut som vilken Apple watch som helst, men tittar man närmare går det att märka en tydlig skillnad, nämligen avsaknaden av urtavla. I dess plats finns i stället små 3D-utskrivna ankungar simmande i en ljusblå pool. Ankorna är försedda med magneter, så de går att ta loss och känna på närhelst man vill. Tanken är att klockan ska fylla samma funktion som exempelvis en fidget spinner och hjälpa användaren att slappna av eller fokusera. Låter helknäppt – men också ljuvligt kufigt.

FRIAD