LEDARE: Det går inte att lita på den där mannen

Ledare
PUBLICERAD:
Moderatledaren Ulf Kristersson passade på att hylla Sverigedemokraternas invandringspolitik under sitt tal i Almedalen häromdagen.
Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT
Moderatledaren Ulf Kristerssons förändrade inställning till Sverigedemokraterna har varit sorglig att följa. Och han är knappast färdig än.

Ibland går det rasande fort i politiken. Det är bara fyra år sedan Ulf Kristersson satt på förintelseöverlevaren Hédi Frieds soffa och gav ett löfte.

– Han bedyrade att han aldrig, aldrig kommer gå med på något samröre med SD. Han lät mycket övertygande, sa Fried senare till DN.

Samma sommar förklarade Ebba Busch i en partiledarintervju i Göteborgs-Posten att hon ”inte ens om 20 år” såg ett samarbete med SD som rimligt. Det tog ett drygt halvår, sen förklarade hon att hon ändrat sig.

Jan Björklund, då Liberalernas ledare, menade i sin intervju i samma tidning om hur det stundande valet i grunden var ”ett val mellan olika ideologier” där liberala värden var hotade av nazister och rasister. Hans senaste efterträdare marknadsför sig nu som den enda chansen för högern att lyckas med ett maktskifte.

2018 var en hel evighet men samtidigt bara en enda liten mandatperiod sedan.

Kristerssons löfte till Fried började rätt snabbt rinna ut i sanden. I början av 2021 markerade han faktiskt mot Åkesson när SD-ledaren krävt stopp för ”all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning”.

– Jag tycker inte att man ska prata om människor som en belastning, sa Kristersson då. Sen gick det en handfull månader och så satt han där i en radiointervju förra sommaren och rapade SD-ledarens ord. ”Invandringen i Sverige har blivit en belastning… Det är väl alldeles uppenbart”.

Steg för steg för steg har Moderaterna och KD närmat sig SD:s politik och det får väl i stunden vara osagt om det faktiskt handlar om att de forna allianspartierna faktiskt tycker som SD eller för att de fattar att de kommer att få det svårt att locka väljaren någon annanstans ifrån.

Under sitt tal i Almedalen på måndagen kom så en av de allra sista spikarna i kistan när Kristersson plötsligt försökte skrubba rent Sverigedemokraternas förflutna. Ingen vitbok behövs när Uffe rycker ut och målar upp en helt medvetet falsk bild av vad det är SD genom åren trott på och drivit opinion för.

”Inget annat parti har som Sverigedemokraterna – i stark motvind – stått upp för att vi inte kan öka invandringen, om vi ska ha en chans att klara integrationen”, sa Moderatledaren med stenansikte.

Eller som Alex Voronov, liberal ledarskribent vid Eskilstuna-Kuriren syrligt konstaterade: ”Rasister fick i dag beröm i Almedalen för att de höll fast vid rasismen även när det var jobbigt att vara rasist.”

Så långt har vi nu kommit. Och så var det väl egentligen bara en spik kvar…

Tidigare samma morgon hade Kristersson i en intervju med Ekot upprepat ställningstagandet att Sverigedemokraterna inte skulle få ta plats i en eventuell borgerlig regering efter valet eftersom de saknar erfarenhet av ett sånt nära samarbete och för att partierna ”fram tills nyligen var oeniga i rätt fundamentala frågor”.

Tills nyligen, men inte längre. Och inte beror det på att Sverigedemokraterna ändrat sig.

Med tanke på halveringstiden för Kristerssons – och KD-ledaren Ebba Buschs – ställningstaganden när det gäller Sverigedemokraterna torde det vara uppenbart för alla att Åkesson så klart skulle vara välkommen in i en högerregering i höst om man får chansen att bilda en.

Susanne Sjöstedt

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.