På en avlägsen plats i den natursköna Glaskogen ligger ett populärt utflyktsmål med historiska förtecken. Här ligger Sjöänd Skans som var tänkt att stå emot ett eventuellt anfall från Tyskland efter att Hitlers armé intagit Norge under andra världskriget.
Vi tar er med på en guidad tur bland bunkrar och skyttevärn.
Björn Wiklund är aktiv i hemvärnet sedan 30 år tillbaka och är även en av de som tog initiativet till att bevara den militära anläggningen som både är en av de största och bäst bevarade av sitt slag i Värmland.
I full hemvärnsutstyrsel möts vi upp på en badplatsparkering i samhället Sandaholm innan han lotsar mig den dryga milen längs slingriga grusvägar till Skans 118 som platsen också kallas.
– Du får föreställa dig att träden inte är här, säger Björn Wiklund när vi kliver ur bilarna och förklarar att markerna var betydligt mindre bevuxna när anläggningen var aktiv.
Här huserade tre plutoner (cirka 60 personer) när platsen var fullt bemannad och det första man lägger märke till är de stensatta värngångar, kort och gott skyttegravar, som flankerar vägen på bägge sidor. Björn Wiklund berättar att det sammanlagt finns 1 500 meter utgrävda gångar med totalt 33 skyttevärn.
Trångt liv
Området i sig är ungefär tre hektar stort och det tar sin lilla stund att ta sig runt även om man underlättat för besökare med trätrappor i svåra passager. Alla nio bunkrar är öppna och den största av dem skulle husera 24 man vilket känns smått overkligt när man väl kommer in i det trånga och kalla betongutrymmet.
– Här kan du tänka dig att det var trångt. Det var fullt med grejer från golv till tak. Bara att få plats med all ammunition var svårt och du kan tänka dig hur det var här när det regnade ute eller under vintern, säger Björn Wiklund.
Han är som ett vandrande uppslagsverk när vi strosar runt i den fascinerande miljön och berättar så engagerat att kriget plötsligt inte känns alls långt borta. Den som är intresserad kan boka guidade turer via Skans 118:s hemsida.
– Hade tyskarna fortsatt in i Sverige direkt efter övertagandet av Norge skulle de säkert kommit ända till Örebro innan de mötte något nämnvärt motstånd. Sverige var lika dåligt förberett för ett anfall runt 1939 som vi är nu, kanske är vi ännu sämre förberedda i dag, säger Björn Wiklund.
Rekar för lekar
Att Sjöänd Skans har flitiga besökare märks även denna dag. Strax anländer fler bilar och nyfikna resenärer rör sig runt på området.
– Många turister från utlandet hyr kanoter och tar sig igenom sjösystemet här i Glaskogen. Då passar de på att besöka den här platsen när de kånkar kanoten mellan sjöarna, berättar Björn Wiklund.
Men även värmlänningarna verkar hitta hit. Plötsligt står vi öga mot öga med två fullt kamouflerade ungdomar som är här för att ”reka”. Leon och John är båda tretton år och har blivit hitskjutsade av Johns mamma Lina som inte har något emot att sitta i solen med en god bok medan pojkarna springer runt.
– Vi är här för att kolla lite inför ett ”live” (rollspel) som vi ska göra längre fram. Då kommer vi vara fler, säger John.
– John har varit här förut, hans familj brukar vara i Glaskogen och det var hans mamma som kom med idén att åka hit. För mig är det första gången, det är ett väldigt coolt ställe, säger Leon.
Leon berättar att han har tillverkat vapenattrapperna i trä som de har med sig och Björn Wiklund inspekterar imponerat. Olika modellnamn och nummer utbyts och fler berättelser om byggandet av anläggningen avhandlas.
– Det var intressant att få reda på hur de byggde det här, säger Leon innan han och John försvinner ner i skyttegravarna igen.