LEDARE: Hur mycket av det här är ett rent spel för gallerierna?

Ledare
PUBLICERAD:
Sveriges utrikesminister Ann Linde (t.v) och statsminister Magdalena Andersson vid Natomötet i Madrid, där Turkiet meddelade att de säger ja till Sveriges och Finlands ansökan om Natomedlemskap efter förhandlingar. Men vad är det Sverige gått med på egentligen?
Foto: Henrik Montgomery/TT
Ska det nu när halva Sverige rasar över regeringens eftergifter till Turkiet visa sig att Magdalena Andersson till och med är en mer slipad förhandlare än sin företrädare - och inte alls bekymrad över att framstå som en svikare?

Turkiet hävdar att de fått igenom alla sina krav på Sverige och Finland för att släppa sitt veto mot ländernas Natoansökningar – inklusive att länderna är beredda att utvisa ”terrormisstänkta”.

Svenska ministrar kontrar med att ingenting de förhandlat fram de senaste dagarna innebär några förändringar av hur det varit hittills och att ingen behöver oroa sig.

Vem har egentligen spelat vem?

”Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till”, lär ”järnkanslern” Otto von Bismarck ha sagt.

Vi kan lägga till en bisats till det efter Sveriges förhandlingar med Turkiet för att få landet att släppa sitt veto mot svenskt Natomedlemskap. För snacka om att man inte mår bra över att sitta och fundera över vad ledande svenska ministrar lovat Erdogan och Turkiet nu.

Och detta är ju bara ett många problem med att ge sig in i en militärallians, med allt vad det innebär, med länder som 2022 fortfarande inte behärskar det där med mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Nu går vi in i ett samarbete med en (semi)diktatur i rädsla för en annan.

Ändå är det precis hur korven – eller Natomedlemskapet – verkligen kom till vi måste få veta. Var ligger sanningen när vi har en statsminister och en utrikesminister som båda viftar bort oroliga frågor om vad sjutton det betyder att Sverige verkar ha lovat att dels börja exportera krigsmateriel till Turkiet, dels utvisa terrormisstänkta från Sverige dit.

Statsminister Magdalena Andersson (S) kommenterar nämligen delen av uppgörelsen som handlar om att Sverige garanterar att man ska hantera utvisningsbegäranden av terrormisstänkta ”snabbt och noggrant med hänsyn till information, bevis och underrättelser från Turkiet” lite väl nonchalant. ”Om man inte ägnar sig åt terrorism behöver man inte vara orolig”, sa hon häromdagen.

Utrikesminister Ann Linde sa i sin tur något liknande:

– Vi kommer inte ha några utlämningar där det inte finns bevis för terroristaktivitet. Det finns ingen som helst anledning för kurder att tro att deras mänskliga rättigheter eller att deras demokratiska rättigheter skulle inskränkas.

Båda ministrar vet förstås att Sveriges definition av ”terroristaktivitet” och Turkiets dito inte alls överensstämmer. För att dömas ut som terrorist i Turkiet kan det räcka, och har historiskt räckt med, att vara Erdogankritisk journalist, kurd eller fackligt engagerad.

Sverige ska naturligtvis inte slänga vare sig kurder eller regimkritiker under bussen i jakten på ett Natomedlemskap och kritiken har självklart inte uteblivit. Det hotas, återigen, med misstroendeomröstningar och Socialdemokraterna döms från flera håll ut som ”svikare”. Miljöpartiet kräver att utrikesminister Ann Linde kallas till utrikesutskottet så snart som möjligt och redogör för vad S-regeringen egentligen gått med på. Mycket oroande förändringar kring bland annat vapenexport och utvisningar.

Och detta kritiska tåg drar sig ledarsidan, som ni väl vet vid det här laget, inte för att hoppa på när det känns motiverat.

Men nåt konstigt är det ju med alltihop. För både Magdalena Andersson och Ann Linde vet ju att svenska Högsta domstolen oftare än inte stoppar utvisningar till Turkiet just med hänvisning till bristerna i landets rättsväsende och när det gäller brott mot mänskliga rättigheter.

Så regeringen skulle kunna lova att behandla utvisningskrav av hur generöst som helst (borde inte göra det men KAN) – men de har fortfarande inget inflytande över HD:s bedömning av aktuella ärenden.

Och det får man väl utgå ifrån att även Erdogan och Turkiet också vet.

Men hemmaopinionen har säkerligen begränsad koll, så Erdogan kan fortfarande vifta med sitt avtal och låtsas att det är en vinst och Sverige kan får sitt medlemskap.

Så gör man tydligen korv och så blir man med i en militärallians.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Värmlands Folkblads politiska linje, vilken delar arbetarrörelsens värderingar och är oberoende socialdemokratisk.