Han körde upp två fingrar i Lindas näsa, böjde sig mot henne och sa ”ska vi leka lite?”. Sedan slog han hennes huvud mot trappräcket och väggen upprepade gånger.
Men det var sista gången han la en hand på henne.
– Jag mår bättre nu, men jag kommer alltid att vara trasig, säger Linda efter ett halvår i ”frihet”.
Det började med intensiv kärlek men mannen som Linda först såg som sin själsfrände började allt eftersom visa helt nya sidor.
I dag väntar han på att tjäna av ett tio månader långt fängelsestraff efter att ha dömts för grov kvinnofridskränkning.
Linda, däremot, går till synes fri. Men hon ifrågasätter vad frihet egentligen är värt när man lever med skyddade personuppgifter och ett konstant sår inombords.
– Det är inte i smärtan det onda sitter – det är i behandlingen. När du inser att det är en person du litar på och älskar som gör det här mot dig. När du tittar in i de där svarta ögonen...
Sommaren 2019 träffade Linda mannen som fick henne att känna hopp om kärleken igen.
Hon hade precis kommit ur en relation där hon upplevde att man gick omvägar kring samtal om känslor och levde i en fyrkantig tillvaro. Den nya mannen var ivrig över att få lära känna henne och första gången de pratade i telefon flöt timmarna på utan att hon ens hann notera att tiden gick.
– Han fick kontakt med mig för att jag hade lagt ut en annons om däck till min bil. Jag var skeptisk först men ganska snabbt kände jag ”äntligen, en människa man kan prata med!” berättar hon.
Mannen var gift och hade barn vilket gjorde att Linda försökte streta emot till en början.
– Sedan kändes det som att jag stretade emot min själsfrände. Känslorna blev så extrema.
Men ganska snabbt började deras relation att storma. Linda berättar att hon började uppleva att han skyllde ifrån sig allt ont på henne och att hon fick ta skulden för saker hon inte, åtminstone inte ensam, kunde ansvara för.
– Hans fru ringde mig vid ett tillfälle. Jag hade då varit väldigt tydlig med honom och sagt att jag inte tänker ljuga för henne om hon skulle fråga, så det gjorde jag inte då när hon ringde...
– Då var det tydligen mitt fel att hon blev sårad.
En annan gång uppstod bråk för att Linda hade lagt ut en bild på sociala medier.
– Ibland svävade jag på rosa moln och känslorna blev liksom som ett rus. Sedan kastades jag mellan himmel och helvete, för att han började manipulera mig och var så fruktansvärt övertygande.
Till slut klarade jag inte av att fungera utan honom. Det är helt sjukt hur någon kan påverka en så hårt.
Hon pausar, skakar på huvudet och suckar.
– Alltså, det låter ju bisarrt att det här var en stor grej för mig, men... han fick mig att känna mig så tjatig att jag till slut inte vågade säga något alls för att jag var rädd för att såra honom. Det var liksom sådana småsaker som bröt ner mig.
”Småsaker” som att han hotade med att ringa socialtjänsten så att de skulle omhänderta hennes barn och att han periodvis distanserade sig fysiskt utan att förklara varför.
– Vi var alltid väldigt nära, men så började han plötsligt hålla sig borta. Det hände flera gånger och varje gång fick han mig att känna mig galen för att jag reagerade.
Linda säger att hon ibland funderade på om han gick igång på att vinna henne tillbaka. För varje gång han hade kastat ut henne eller gjort slut kom han smygandes tillbaka. När Linda inte svarade på hans kontaktförsök försökte han med nya taktiker. Han kontaktade hennes nära och kära, dök upp när hon minst anade det, hotade med att ta sitt liv så att hon i ren panik fick larma 112 och åka till honom.
– Hans försök att nå mig blev så intensiva och utmattande att jag till slut inte orkade mer. Det blev lättare att bara släppa in honom.
Han la på sin kärleksfullaste och hjälpsammaste charm för att vira in henne igen.
– Till slut klarade jag inte av att fungera utan honom. Det är helt sjukt hur någon kan påverka en så hårt.
Första gången han gav sig på henne fysiskt sa han att han aldrig skulle skada henne.
– Han lyfte upp mig och jag, i något sorts chocktillstånd, sa ”slå mig då”. Då släppte han mig och sa ”det skulle jag aldrig göra” och att han aldrig ville se den rädslan i min blick igen.
Men han höll inte sitt ord.
Av Lindas historier och tingsrättens dom framgår att mannen vid flertalet gånger under deras tvååriga relation tagit strypgrepp på henne, slagit hennes huvud mot föremål och väggar och knuffat omkull henne. Ibland när hennes dotter fanns i rummet bredvid.
– Efter varje gång blev han så där omhändertagande och hjälpsam igen.
Jag gjorde det inte mot honom, jag gjorde det för mig.
En gång, den sista gången, skilde sig från alla andra.
Det var i december 2021 och Linda hade precis lagt ut sitt hus till försäljning för att de skulle flytta ihop.
Paret hade bråkat några dagar innan och varit passiva mot varandra. Linda berättar hur hon satte sig på soffkanten bredvid mannen och bad om en kram, i hopp om att de skulle kunna bli sams.
– Då satte han sin hand över min hals, tryckte in sina fingrar i min näsa och sa ”ska vi leka lite, va?” Sedan dunkade han mitt huvud mot väggen.
Till slut, efter två och en halv timme, tog hon sig loss och flydde till en vän.
Efter många tankar fram och tillbaka bestämde Linda sig för att polisanmäla mannen – inte för att hämnas, utan för att skydda sig själv.
– Jag gjorde det inte mot honom, jag gjorde det för mig.
För att få ett avslut och för att få bevisa för sig själv att det hon har varit med om faktiskt hänt och att hon inte bara hittat på allt.
– Men jag skämdes först. Jag vet folk som nästan har dött men jag hade ”bara” lite näsblod och ont i huvudet...
En utredning blev det i alla fall och tingsrätten fann mannen skyldig till grov kvinnofridskränkning och barnfridsbrott och de dömde honom till tio månader i fängelse. Mannen nekade under hela tiden men överklagade inte domen till hovrätten.
– Han tror väl att det är en hämnd, men det kan han få tro. Jag går inte igenom allt det här för att jag är ”lite sur”.
I dag lever Linda med skyddade personuppgifter och försöker bygga upp en trygghet med sin dotter.
– ”Det här fixar du, du är så stark”, har jag fått höra. Men man har ju inget annat val? De ska bara veta hur svag jag är inuti, säger hon.
Hon säger att hon mår bättre i dag och att hon trivs på sitt nya jobb, men att de jobbiga känslorna lätt kommer ikapp när hon minst anar det.
– Jag sörjer liksom en person som kanske inte ens finns. Det är så konstigt.
Man har fått höra att kvinnan tar tillbaka mannen cirka sju gånger innan hon lämnar för gott eller dör, och det är ju för att man kanske inte har något annat.
Samtidigt känner hon också en frustration över hur samhället hjälper, eller inte hjälper, kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation.
– Det borde finnas något system som sätts igång per automatik. Jag satt där efter att domen kom – helt ensam. Sedan sattes jag i kö för terapi.
– Det är ju sådant som gör att kvinnor går tillbaka. Man har fått höra att kvinnan tar tillbaka mannen cirka sju gånger innan hon lämnar för gott eller dör, och det är ju för att man kanske inte har något annat.
Hon berättar om ett extra starkt minne från rättegången. När mannen tittade på henne och sa ”jag gav dig mitt liv”.
– Det gjorde jag också men det behöver inte betyda att du ska ta det ifrån mig.
Fokusvecka: Mäns våld mot kvinnor – här är alla artiklar